Läsningen av morgontidningen gav en massa spännande saker att fundera på. Bl a hade Dn frågat Eva-Lis Preisz, ordförande i lärarförbundet vilka de tre viktigaste skolfrågorna var att ta tag i för den borgerliga regeringen. Och hennes svar är så jävla dumt så man är inte förvånad att skolan har de brister den har. "Alla elever ska ha rätt till utbildade lärare och det ska garanteras i skollagen", säger Eva-Lis. Det är inte så konstigt att skolan ser ut som den gör, när det enda lärarförbundet gör är att kräva att lärarna ska vara utbildade. Det kan väl i och för sig vara ett rimligt krav. Lärarförbundets uppgift är ju att ta tillvara sina medlemmars intressen, och det är klart att de inte vill att ickemedlemmar ska ta jobben från deras medlemmar. Men om lärarförbundet bara höjde sin blick en aning, skulle de kanske komma på att det inte är utbildningen i sig som gör en lärare duktig; det är faktiskt den kompetens som utbildningen förhoppningsvis har givit, som gör läraren till en bra lärare. Snälla Eva-Lis, försök förstå att utbildning och kompetens inte är samma sak. Kompetens följer inte nödvändigtvis med utbildning. Jag har en släkting som är rektor. Hon är oerhört klarsynt, och hon har sagt att hon har minst lika många inkompetenta behöriga (utbildade) lärare som hon har kompetenta obehöriga lärare inom sitt rektorsområde. Varför ska det vara så jävla svårt för akademiker i allmänhet, och lärare i synnerhet att skilja på kompetens och utbildning?

DN i morse kom med en befrielse. Det som alla hundägare vetat i 100 år har äntligen lyckas gå att visa vetenskapligt. För det är ju så att det som inte går att vetenskapligt belägga, det är inte. Samma sak med astmatiker och kaffe. Att kaffe lättar astman har morsan som är astmatiker känt till sedan urminnes tider. Men det var inte förrän för några år sedan det kunde styrkas med vetenskapliga bevis. Men tillbaka till DN. I dag kunde vi läsa att det nu är vetenskapligt bevisat att hundar har persolighet. Det är inte bara rasen utan även individen som gör en hund till den den är. Så förvånande. Jag har en kompis som haft Saluki i 50 år Fråga henne om alla hennes hundar varit likadana. Det är klart att det är bra att gå vetenskapligt tillväga för att vara säker på sin sak. Men ibland drivs kravet på vetenskaplighet alldeles för långt.

Hurra, en söndag med strålande sol. Kläderna, kängorna, sittunderlagen och hunden hade torkad sen gårdagen, så med nytt friskt mod begav vi oss i morse ut på en utflykt. Denna gång till det STORA slottets STORA park. En park med en stor damm, och i denna damm en stor ö. Och hör och häpna, på denna ö får man ha hundar okopplade. Perfekt tyckte vi, men det visade sig att alltför många andra också har sina hundar okopplade där. Så för att Ia inte skulle springa bort när hon mötte en rottweiler som kom ångandes i full fart, valde vi att ha henne i spårlina. Ja, jag vet, det är helt fel. Vid hundmöten ska man låta sin lilla valp vara okopplad och så ska den stora vuxna hunden vara kopplad. Men nu var det ju inte så arrangerat. Och det kom ingen rottweiler ångandes. Däremot träffade Ia en border collie, en springer spaniel och en beagle. Och det blev ganska bra möten med, tror jag, positiva upplevelser för Ia. Sedan lämnade vi ön och Ia fick springa ganska fritt med spårlinan på de stora öppna markerna, och vi fikade i det underbara höstvädret. Nästa gång ska vi åka dit tidigare, innan det hunnit komma dit så många andra hundar. Vi har också ägnat oss åt klo- och pälsvård. Det går sisådär, men det går. Just nu är hon skamklippt i nacken, och ser inte alls ut som en lagotto. Men det växer ju ut igen.

Som jag meddelat i annat inlägg har jag varit en dag på Åland. Jag drar mig till minnes ett tidigare besök på Åland, också i ordenssällskapets angelägenheter. Den gången bodde vi ute på Kökar. Vi hade blivit inkvarterade och skulle bege oss till kyrkan för att titta på den. Då säger taxichauffören som körde oss till gästhemmet, "Jag kan köra er till kyrkan, jag ska ändå dit och gräva en grav". När vi kommer till kyrkan möts vi av en man klädd i blåställ och gummistövlar. Naturligtvis hälsar vi på vaktmästarn och frågar var prästen är någonstans (Vi skulle nämligen träffa honom). Då visar det sig att det prästen vi står och pratar med. Även en präst kan ha blåställ och gummistövlar. Det är till och med ytterst lämpligt när man arbetar i trädgården. Jag slogs så av den mångsysslaranda som måste prägla alla som bor så isolerat ute i skärgården. Taxichaufför/dödgrävare, präst/vaktmästare, inga konstigheter alls på Kökar.