Idag på lunchen pratade jag med en arbetskamrat, vars son tränar ishockey. Hon berättade att förra veckan hade hennes son haft 5 stycken hockeyträningar/matcher. Fem av sju dagar med ishockey. Sonen är 10 år. Rent instinktivt känns det fel i magen. Det kan inte vara sunt att 10-åriga pojkars fritid ska fyllas av så mycket ishockey. Livet måste vara mer än så. Jag kan inte riktigt konkretisera varför jag tycker så, men det känns inte rätt. Men å andra sidan finns det säkert pojkar som har det så jävligt hemma att de mycket hellre tränar ishockey. För sådana är träning 5 gånger i veckan alldeles för lite, eftersom det är en befrielse varje gång de får komma hemifrån. Och då fyller hockeyn en funktion. Men jag är inte säker på att hockey är det bästa vi kan erbjuda våra söner. Laganda i all ära, men det är alldeles för prestigefullt och tävlingsinriktat inom hockeyn idag. De barn som inte är bäst utan blir petade kan säkert få men för livet. Men det är väl ett offer vi får vara beredda att göra om vi vill tillhöra världseliten inom denna ädla sport

Nu har vi varit på valpkurs för första gången. Det var intressant. Det var väldigt intressant att studera hundägare och deras hundar. Klart det var en rottweiler med. Men ni som inte vet något om hundar och är livrädda för rottweiler, betänk då följande. Denne hunds ägare var en tyst och försynt tjej och hennes hund var garanterat den fegaste hunden i hela gruppen. Det var också den enda hund som inte ägnade sig åt att på valpars vis bita i allt och alla. Hennes mål med sitt hundägande var att träna och kanske tävla i bruks. Det är nämligen så att ganska många rottweiler är just brukshundar och mycket väluppfostrade. Sedan finns det naturligtvis rötägg bland hundägare, och dessa hundägare skaffar sig hellre en rottweiler än en lagotto. Sen var det en blandrashund, en schäfer/american staffordshire terrier. Men här har jag inget att förmedla till de personer som tycker det är läskigt med en sådan blandrashund. Nästan alla mina fördomar infriades. Det var en mycket duktig ledare av kursen, och det är förvånande hur mycket en duktig person med små medel kan åstadkomma. Men det gick väl sådär, ska jag säga. Det började med en så kallad kontaktövning. Man skulle hålla en godis i handen, och så fort hunden tog ögonkontakt skulle man belöna med godis. En baggis tänkte jag, sånt gör vi dagligen och det funkar jämnt. Det gjorde det inte. Jävla hund! Det var hopplöst att få henne att söka kontakt. Sedan övade vi "sitt", men det kunde hon. Nu också. Och så lite inkallning, och så berättade kursledaren en massa värdefulla saker. På det hela taget mycket lyckat. När vi kom hem var jag tvungen att återigen pröva kontaktövningen, och si, nu gick det som en dans. Jag tänkte väl det. Det var miljön och omständigheterna som gjorde det svårt tidigare i kväll. Vi har haft hundvakt idag, eftersom både jag och fru var tvungna att arbeta. Att Ia var så stirrig och okoncentrerad nu på kvällen kanske kan bero på att ingen av hennes vanliga flockmedlemmar var hemma idag. Nästa gång det är dags för hundkurs ska vi inte ha hundvakt så få vi se om det går bättre då.

En riktig massor-att-göra-dag (Pistvakt-travesti, för er som undrar.) Idag har jag inte hunnit sitta framför datorn speciellt mycket. Jag har tyvärr varit tvungen att jobba. Det är väl straffet för att jag försökte vara ledig i fredags. Och efter jobbet var det valp-kurs. Och nu har jag massor av saker som väntar på att bli gjorda. Plocka undan i köket, jobba mera, skriva några protokoll, umgås med hund och familj, möblera om hemma för att hindra att hunden via kökssoffan kan hoppa upp på matbordet, och säkert fler saker som jag inte ens kommer ihåg. Men i morgon ska jag jobba hemifrån. Då får vi se hur det går med bloggandet. Men just nu går det inge vidare.