Kom just att tänka på fler mer eller mindre vedertagna förkortningar på arbetsplatsen. Är det bara hos oss, eller känner någon annan igen dem också.GFD=Gått För DagenGFH=Gått För HelgGFA=Gått För Alltid (andvändes hos oss när flera blev uppsagda på grund av arbetsbrist (galghumorn igen))GFG=Gått För Golf (förekommer förmodligen oftare på arbetsplatser med högavlönade akademiker än på verkstadsgolvet)VAB=Vård Av Båt (egen förkortning som jag framför allt använder på vårarna i samband med sjösättning)Sedan har jag förslag på några nya. Jag tror inte dessa har någon större användning idag, men jag tror att samhället kanske skulle se bättre ut om de behövde användasPAP= Praktiskt Arbetande Pappa. Fler män skulle helt klart behöva vara hemma mer med sina barn. PAP skulle kunna ersätta ÖT (=övertid), och verbet när man gör detta är ju klockrent. Man pappar helt enkeltVAR=Vård Av Relation. Man åker helt enkelt hem och umgås med sin älskade. (I vissa fall kan VAR vara detsamma som att jobba. Till exempel när ens fru inte vill se en. Men då skulle man varat lite mer tidigare i relationen.

VAB är ju en känd förkortning på i alla fall min arbetsplats. Vård Av Barn. Det har till och med blivit ett verb Vabba. -Han vabbar idag. Vi hundägare kan även vovva, förkortat VOV, utläses Vård av vOVve. Idag har ytterligare en förkortning blivit aktuell i familjen. VAM- Vård Av Matte. Det är vad Ia har ägnat sig åt idag. Matte har varit sjuk och hemma från jobbet. Och vad kan bättre än en hund muntra upp en sjuk person. Inget. Jo, möjligen två hundar. Men nu ha vi bara en, så det fick gå. Uppmuntran av matte har idag inneburit fortsatta övningar från valpkursen, slalomövning mellan benen (den enda konst som jag har lyckats lära ut) hoppa upp på kökssoffan och skälla på köksbordet som står för långt bort och så lite vila. Dessutom, med lärdom från valpaktiveringskursen förra veckan hoppar Ia fortfarande upp på varenda sten hon ser i hopp om att få godis. Men så funkar inte världen, och det konstiga är att det har hon mycket svårare att lära sig än att man får godis om man tittar på husse eller matte. Märkligt med hundar.

Ikväll var jag och lyssnade på ett föredrag med bilder från en jorden-runt-resa. Resenären hade bland annat besökt Japan. I Japan går det till så att föräldrarna bestämmer vem deras barn ska gifta sig med. Och även om föräldrar alltid vet bäst, blir det tydligen inte alltid så bra. Japans högsta berg är en gammal vulkan. På vägen upp till toppen på denna vulkan ligger en lyxrestaurang. De par som har allvarliga problem med äktenskapet beger sig ibland till denna lyxrestaurang, äter en brakmiddag, vandrar sedan upp till toppen på vulkanen och hoppar ner i kratern, och vips så är alla problem borta. Det låter ju inge bra, så numer finns det poliser på plats som ska hindra paren från att hoppa. Men inte för att deras egen skull, utan det är för de amerikanska turisternas skull. De tyckte nämligen det var så osmakligt att på sin semester se folk som hoppade ner i vulkanen. Så vad gör man inte för amerikanska turister.

Jag börjar tycka att mitt bloggande och kommenterande av andras bloggar börjar gå i cirklar. Det jag skriver om, eller tänker skriva om, är redan skrivna och tänkta tankar. När jag ska kommentera andras inlägg kan jag alltför ofta referera till kommentarer jag gjort på andras bloggar eller mina egna inlägg. Nyskapandet är det sålunda skralt med. Om någon månad när jag kramat ut det sista ur skallen kommer mina inlägg bara att bestå av länkar till gamla inlägg eller andras inlägg med mina kommentarer. Om jag inte kammar till mig förstås. Jag skulle kanske behöva åka på en sån där inspirationsresa till Provence eller Toscana och tänka och samla intryck. Men troligen lär jag inte komma längre än till Gnesta. Hoppas det räcker för att förnya mina tankar.

Nu lämnar vi rotmosätandet åt sidan, och även om omröstningen inte höll med Torsten Ehrenmark tycker jag i alla fall att rotmos och glädje hänger ihop. Nu kommer en mer seriös omröstning.

Det talas ibland om att strålningen från mobiltelefoner är farligt. Det sägs också att det inte är farligt, men små barn ska kanske inte använda mobiltelefon alltför mycket. Vi går mot mer och mer mobiltelefonpratande. På kontoren kommer så småningom de fasta telefonerna att bytas ut mot mobiltelefoner. Att bygga och driva lokala mobiltelfonnät kommer att bli billigare än de fasta företagsväxlar som finns idag. Vi kommer också snart att kunna avveckla det fasta telfonabonnemanget hemma och i stället få en liten basstation hemma som alla kan använda med sin egen mobiltelefon. Alltså vi går mot mer och mer mobilanvändande. Hur påverkar det vår hälsa? Är det som med rökningen. Det var väl först på 50- eller 60-talet som man kom på att rökning var farligt. Och då hade vi ändå rökt i några år. Kommer vi om 20, 30 år komma på att mobiltelefoner är farligt, och vad gör vi då?

Eftersom, det enligt sökverktyget på denna blogg bara finns ett inlägg om vår nye kära kulturminister, känner jag mig tvungen att skriva ett jag också. Vi har alltså nu fått höra att vår nya kulturminister Cecilia Stegö både har använt sig av svart arbetskraft och struntat i att betala TV-licens. Inget av detta är på grund av slarv, glömska eller okunnighet. Cecilias grundläggande värderingar är helt klart att man ska göra allt som står i ens makt för att undanhålla "staten" (och däri inkluderat alla statliga företeelser) så mycket pengar som möjligt, även om det innebär en kriminell handling. Vår nye statsminister sa att han skulle ha en regering för HELA svenska folket. Låt mig då säga; käre Fredrik, jag vill inte bli företrädd i så viktiga frågor som kultur av ett sånt svin som Cecilia Stegö.