Idag har jag återigen fått vara hemma med hund. Hon är fantastiskt duktig på att sova. Hon sov i stort sett enda fram till lunch, så jag kunde utan problem jobba hemifrån. På eftermiddagen åkte vi till mitt jobb, för uppvisning. Det var många arbetskamrater som ville se henne. Jag hade via mejl utlovat diverse konster, kissa på golvet, hoppa upp på folk när man hälsar, bita sönder strumpor och husse. Dessutom påstod jag att jag lärt henne röka cigarr. Ni som följer mitt bloggande vet att jag har viss förkärlek för skolpolitik. Och att påstå att jag lärt min hund röka cigarr var just ett inlägg i den debatten. Jag tycker man ibland kan likna, i alla fall det högstadium mina barn gått/går i, vid just mig själv när jag säger att jag lärt hunden röka cigarr. Självklart fick inte mina arbetskamrater se Ia röka cigarr, och det berodde inte bara på rökförbudet inomhus. Men N.B Jag påstod att jag lärt henne röka cigarr, inte att hon hade lärt sig röka cigarr. Det är en viss skillnad. Jag hoppas vår nye skolminister inser det. Nåväl, jag kommer aldrig mer att ta med hund till jobbet. Så glad som hon blir av alla nya människor att hälsa på, det orkar jag inte med. Men som sagt, jag tror Ia gillade det.

Det finns vissa bloggare som vill hävda sig vara mer italofiler än jag. Men jag säger bara, känn nederlaget. Istället för att som du, drömma om italien (du och Birger Sjöberg, vilket sällskap)försöker jag uppleva italien så gott det går på dessa jävla breddgrader. Till middag åt vi risotto och salcicca. I andan av att endast de bästa råvaror är gott nog, hade vi köpt ett risottoris innehållandes extra mycket stärkelse, kallat carnaroli, till det snuskiga kilopriset av 90 kronor (vad kostar risottoris på willys?) och färsk salciccia, till ett ännu snuskigare kilopris på 199 kronor. Men det blev verkligen snuskigt gott, och det avrundades med en bit ost och en kopp espresso. Slå det Ulmus om du kan! (Dessutom hade jag en italiensk hund som låg under bordet och sov)

När jag skapade denna blogg visste jag egentligen ingenting om vart det skulle ta vägen. Men för att inte bara soppa till det bestämde jag en röd tråd. La Doce Vita, och de delar av mitt liv som på något sätt knyter an till Italien. Det höll väl i två minuter, sedan kom jag på att jag ville skriva om människor också. Och till den röda tråden lades tankar om mänskliga relationer, ofta tänkta bakom styret på en Vespa, drickandes en espresso eller promenerandes en italiensk hund. Och ungefär där är jag fortfarande. Men detta är naturligtvis inte hela mitt liv. Det finns två mycket viktiga saker som denna blogg INTE handlar om. Och det är två så stora ämnen att det skulle kunna bli en blogg vardera för dessa båda ämnen. Men jag vill hålla denna blogg som en frizon från dessa ämnen, så jag kan tyvärr inte tala om vilka de är. Men dom finns, jag lovar.

Nu har jag äntligen fått mig en god kopp espresso. Kanonbra blev den.

Min fru har lovat vara en räddande ängel genom att köpa mig espressokaffe på vägen hem från jobbet. Jag kanske överlever veckan trots allt.

Kanske inte snusbrist, men definitivt mer än två dagar. Kanske inte en ö, jo förresten, en ö i livets ocean. Men försmäktar, ja tveklöst. Mitt espressokaffe är slut. Det har varit slut i över en vecka. Nytt måste jag in till stan för att köpa och det har jag inte hunnit. Abstinensen är stor. Kanske därför jag åkte Vespa den långa vägen i går kväll till föredraget med Bengt Göransson. Summan av de italienska lasterna är konstant. Får man ingen espresso får man åka mer vespa. Gissa om det kommer gå åt mycket kaffe i vinter, mellan 15 november och 10 mars, eller vad det nu kan bli för datum som Vesporna står oanvända.

...fast ändå inte. Snarare en uppföljare. Idag arbetar jag hemifrån, och hade således inte lika bråttom i morse. Sålunda var det inga problem att låta Ia sitta i mitt knä. Men jag blev lite trött, så jag la mig ner på golvet. Och genast hade jag ett hundhuvud på mitt ansikte, som ömsom låg och myste och ömsom slickade mig i ansiktet. Sedermera halkade hundhuvudet ner och jag fick en hundnos i örat i stället. Det kallar jag kärlek.

Nu har jag, efter mycken vånda lagt till några nya länkar på min blogg. Det blir liksom mycket lättare för mig då. Ni som inte vill ha en länk där får säga till, så tar jag bort den. Jag har också lagt en länk till det ordenssällskap jag är medlem i. Om någon är nyfiken.