Ojojoj, idag har det hänt grejjer. Vi har besökt ett hunddagis och blivit lovade plats för Ia från och med december. Kan det bli bättre? Näe, för förutom att vi får plats, verkar det också vara ett mycket bra dagis. Personal som är utbildad inom lite olika områden, men alla kunniga inom sin diciplin. Hundpsykolog, djurskötare, hunddagisspecialist och så. Kommer bli himla bra. Synd bara att dagiset inte ligger där vi bor, utan en bit bort. Men det är väl sådant man får ta.Sedan har det också varit valpaktiveringskurs, men om det vet jag intet, eftersom jag inte var med. (Jag var på möte i det ordenssällskap jag tillhör. Vilket är helt enligt plan. Hunden är i första hand min frus, för att hon ska ha något att pyssla med när jag deltar i ordensarbetet.) Det är en tvådagarskurs, med träff idag och i morgon. Idag övade man spår, först ett godisspår, med godisbitar nästan varje meter. Sedan ett korvspår, man drog en korv i ett snöre på marken och så skulle hunden följa det. Och sist skulle hunden bara följa spåret av husse/matte. Vidare provade man att låta hundarna få fram godis ur en PET-flaska och ur en glassbytta i plast. Det påpekades att aktivering av hunden lämpligen bör göras med anknytning till det hunden är avlad för (Således, om man har en bullterrier ska den lämpligen få slåss med tjurar? Näe, det var nog inte så hon menade), och därför fick man till läxa att till morgondagens träff ta reda på vad ens hund har använts till och vad den används till idag. Personligen tycker jag det var en fånig läxa, självklart har man koll på vad för hund man köpt. Trodde jag. Men eftersom det var en läxa kanske det inte är så vanligt att man har läst på om det innan man köpt hunden. Får väl se vad morgondagens valpkurs kommer att ge.

Vi var och besökte ett hunddagis idag, för att se om vi skulle kunna få plats där. Och det visade sig att just lagottotikar är bland de mest lättplacerade hundar som finns. Därför är det ganska lätt att få en dagisplats för en sådan hund. Värre är det om man har en rottishane. Då kanske man inte får plats alls på dagis. Att vi valt rätt hundras har vi alltid vetat, men ju mer man gräver i saker och ting, desto fler bevis får man på att man gjort rätt hundval.

Läste i morgontidningen att i Sverige har vi runt 20.000 skilsmässor om året, och i drygt 40% av dessa är det barn under 1 år inblandat. Det tycker inte jag är något bra. Även om det stod att vi numer har så stor kunska så vi vet att barnen inte tar så stor skada av en skilsmässa. Det tror nämligen inte jag på. Jag tror visst att barn tar skada, och i synnerhet om den förälder dom mestadels bor hos, inte hittar någon annan. Då blir det problem med vuxna förebilder, och i synnerhet manliga när det är mamman dom bor hos. Det inte så att dom saknar manliga förebilder, det finns hur många som helst runt om i media och i samhället i övrigt att ta till sig, men jag är inte säker på att dessa surrogat alltid blir så himla bra.Jag vill ju på intet sätt förbjuda skilsmässor, men jag skulle verkligen vilja minska behovet av dem. Det är klart att det alltid måste finnas möjlighet att skiljas, men jag skulle önska att betydligt färre gjorde det. Men jag vet bara inte hur. Jag vet inte varför folk egentligen skiljer sig, och jag vet inte om det är någon samhällsförändring som har gjort att vi har så många skilsmässor i Sverige. Någon som vet eller har erfarenhet?