På morgonpromenaden som hunden tog tillsammans med mig och fru, övade vi lite på den läxa vi fått från valpkursen. Det visade sig att vi hade lite olika uppfattningar om hur det skulle gå till. Ja inte jag och hund, utan jag och fru. Fan vet om vi gör rätt. Det får väl framtiden utvisa. En markant utveckling hos Ia är att hon skäller allt mer. I början skällde hon ju inte ens en gång om dagen, nu skäller hon ofta. Och i huvudsak för att få uppmärksamhet. Men som jag skrivit om tidigare, ibland kan det hända att hon vill ha uppmärksamhet för att hon behöver gå ut och uträtta sina behov. Det är fan inte lätt att veta, för som sagt, skäller hon bara för att få uppmärksamhet, vill vi inte befästa det beteendet genom att ge henne det. Knepigt är det.Nu i kväll låg hon först i mitt knä och sedan på min mage och gnagde på ett ben. Det känns i alla fall bra. Hon är inte rädd att någon ska ta hennes ben, så det behöver hon inte vakta. Jag vill gärna tro att det betyder att hon känner trygghet med oss. Hon har också på senare tid lagt sig till med ovanan att så fort ytterdörren öppnas springer hon ut. Det gör det till ett helvet att gå ut utan hund, för hon smiter alltid med. Om inte någon annan distraherar henne. Hennes förmåga att snabbare än blixten ta sig upp på köksbordet och slicka tallrikar är inte heller något som uppskattas av alla. Dessutom har hon växt. Idag när vi satt och fikade blev det osedvanligt tyst och stilla i huset. Jag gick då in i köket för att se vad Ia gjorde. Jo, hon hade ställt sig på bakbenen med framtassarna på köksbänken. Där stod, jag säger stod en påse full med hundgodis. När jag kom in i köket låg påsen på golvet, och innehållet var klart desarmerat. Hund-jävel!

Vaknade halv åtta i morse. Jag tittade ut och såg: Ingenting. Det var grått och mörkt, blött och äckligt. Tänkte vända mig om och dra täcket över huvudet igen. Men så gjorde jag som Tage Danielssons busschaufför, tänkte att va fan, och steg upp och gjorde morgonfika till familjen. Och för att locka upp dem och mota bort det mörka och blöta, tände jag en massa ljus. På en vägg har vi satt upp en massa lampetter, bestående av kakelplattor med en liten vinkel att ställa värmeljus på. Himla fint är det. Och om man tittar lite närmare ut genom fönstret, och liksom kameran beskär bilden så att man bara ser en utvald del av verkligheten, kan även den te sig ganska fin.