Idag har vi kört full fart på hunden. Vi började i morse med frispring i trädgården. I början är det full fart på henne när man släpper henne lös. Hon far som en-jag-vet-inte-vad runt på gräsmattan och i rabatterna. Såsmåningom lugnar hon ner sig något och man kan börja kommunicera med henne. Vi har tidigare roat oss (och hunden) med att stå i varsin ände av gräsmattan och ropa på henne. Numer behöver vi inte ropa, hon vet att när vi står så och böjer oss ner på knä, ska hon komma och då får hon godis. Det finns inget roligare än se en liten lagotto komma sättande i full fart så öronen fladdrar, och sedan slänga sig i famnen på en. Lite senare gjorde vi en utflykt till en närliggande park, men för ovanlighetens skull var det ingen slottspark (det brukar ju bli det rätt ofta på våra utflykter). Jag försökte lägga ett godisspår, men det fungerade inge vidare bra. Senare på eftermiddagen har jag försökt aktivera henne inomhus med repetition av sånt hon redan kan, och så har jag börjat lära henne att hämta sin nalle. Jag har tänkt att först håller jag en godisbit i handen som hon inte får förrän hon nosar på nallen som ligger alldeles bredvid handen. Sedan tänkte jag flytta nallen lite längre bort, och när hon förstått det ska jag öva in ett kommandoord. Därefter borde det gå att ha nallen en bra bit bort från min hand med godis. Eller också är detta helt fel metod att träna leta nallen. JAg återkommer med rapport när jag gjort några framsteg. Eller om någon vänlig själ, kunnig i hur man tränar hundar innan dess berättar för mig att jag tänker helt fel. Hur som helst, tanken med dagen var en dag full av aktivering för att se hur vild hon skulle bil på kvällen. Och jag vet faktiskt inte riktigt. Kanske att hon varit lite lugnare nu på kvällen än annars. Vi kunde i alla fall ha henne löst på övervåningen medans vi tittade på TV. Det brukar ju inte alltid gå annars. I så fall tyder det på att vi aktiverar Ia för lite annars. Knepigt värre.

och det är allt mörk svart natt snart,jag skulle allt laga mat nu,men vid min dator är det bra rart.Nu är klockan halv sex och det är snart mörkt ute. I morgon så här dags är det redan mörkt, för då är det inte så här dags så här dags. I morgon ska vi gå upp tidigt för att åka på hundutflykt. Till det stället där man kan släppa sin hund helt lös, och tidigt innan det kommit dit så många andra hundar. Men än så länge är det lördag kväll. Till middag blir det helstekt majskyckling, basmatiris och dragon- eller kantarellsås, lite beroende på hur man är lagd. Till efterrätt nykokt äpplekompott på nyskördad Lobo. Till kvällen blir det kanske lite äpplepaj som är kvar från igår. Om det vill sig väl kanske vi hinner med lite kvällsmat också innan vi går och lägger oss.

Ibland när jag läser andras bloggar slås jag över hur öppenhjärtligt bloggaren kritiserar folk i sin närhet. Folk som utan vidare skulle känna igen sig om de läste det skrivna. Och i vissa fall känns inte den sannolikheten alltför liten. Jag brukar tänka på att det jag skriver ska kunna läsas av ALLA. Men det finns vissa undantag. Därför kommer här en lista på vilka som inte får läsa denna blogg:- Grannen med bostonterrierna- Valpkurskamraten med den den brutala blandrasen- Mina barn- Linda, min hälsochoach- Möjligen någon mer som jag glömt. Jag kompletterar listan så fort jag kommer på ännu fler.

Nu på förmiddagen har vi varit ute och sprungit lösa i trädgården. Ja, inte alla i familjen, de två tonårsslynglarna var inne, men alla vi andra var ute. Jag passade dessutom på att skörda de kvarvarande äpplena (Ingrid Marie och Lobo). Soligt, 5 grader varm och linte så mycket blåst. Helt OK. Dessutom vågade alla som var ute att vara riktigt nära tomtgränsen mot grannen som har Bostonterrier, trots att Te-hunden skälle som bara Te-hundar kan. Men det gick bra. Nu ska jag dricka lite espresso, sedan ska vi kanske förbereda en liten utflykt till någon mer naturskön park än vår trädgård, även om den är fin den också.