Nu är Ia tovfri!! (Lotta, jag skojade bara) I morgon ska vi åka och få Ia klippt inför nästa veckas utställning. Och som alltid när man ska åka på klippning tror man att man rett ut alla tovor, men dagen efter när Lotta står där med saxen hittar hon alltid massor med tovor. Men faktum är att Ia just nu är ganska tovfri. Hoppas bara det håller i sig.

Kvällen har alltså delvis ägnats åt kamning och tovutredning. Det har också promenerats och mysts en hel del. Men i övrigt har det nog inte hänt så mycket.

Efter jobbet kom jag hem för att äta middag, sedan begav jag mig iväg på styrelsemöte i IOGT-NTO-föreningen jag är ordförande i. Turligt nog höll vi inte på så länge, så jag kunde komma hem i tid för en kvällspromenad med hunden. Det var varmt och skönt ute, runt 7 grader varmt. Tidigare på kvällen hade frun och Ia övat rallylydnadsmoment och sedan hade de ägnat sig åt kamp om huruvida Ias päls ska kammas eller inte. Vi ska till Ias uppfödare på fredag för att få Ia klippt, och det gäller att vara så tovfri då som det bara går.

Från dagis berättas det att Ia nog är den absolut hungrigaste hunden på hela dagis, för så fort dom kommer in från förmiddagspromenaden springer Ia raka vägen till köket där lunchen serveras. Dessutom är hon en väldigt otålig hund. När hon fått på sig kopplet när man ska gå hem, blir hon vansinnig om man står kvar och pratar lite med personalen. Hon skäller, hoppar och försöker sno halsduken och försöker bita på allt hon kommer åt tills man öppnar dörren och går iväg. Jävla hund!

Idag fick jag lämna Ia på dagis, sedan har jag inte sett henne förrän jag kom hem alldeles nyss, strax efter halv tolv. Har varit på möte i ordenssällskapet hela kvällen, och har följdaktligen ingen aning om vad som hänt hemmavid. Det enda jag vet är att en glad hund mötte mig när jag kom hem. Precis som det ska vara.

Nu har jag fått schemat för hur vi ska bemanna rasmontern på Stora Stockholm. Jag ska stå mellan 12 och 18 på lördagen. Det ska bli riktigt spännande. Jag har av en i styrelsen redan blivit ombedd att stå i montern iklädd solglasögon så att folk känner igen mig från i somras. I samma anda borde man kanske duka upp kafferep i montern också.

Inte för att vi trodde det skulle vara något, men vi berättade ändå på dagis om fredagens lilla incident så att dom skulle veta. Men det visade sig att Ia har härjat på dagis som vanligt. Skönt!! (för oss)

Ikväll var det schamponeringsdags av lagotto. Frun var lite crazy och läste bruksanvisningen till schampot före hon använde det idag.  Så hon både blandade till det i rätt proportioner och applicerade det med en svamp som rekomenderas. Och jädrans vad bra det blev. För det var väl knappast svampen och blandningen som gjorde att det uppstod tovor på tassarna som var bland det jävligaste jag sett i tovväg. Vi har nu ägnat nästan en halvtimme åt att reda ut tovorna på en baktass. Turligt nog var det bara på denna tass det var så jävligt. De andra tassarna klarade sig betydligt bättre undan tovor efter schamponeringen, men fortsättning följer på den spännande tovutredningen. En annan dag.

Vi vaknade tidigt, drack en kopp morgonkaffe, och medan jag började baka inför adventsfikat gick Ia på sin morgonpromenad. Det blev nog en lite långtråkig förmiddag för Ia, men så småningom kom det ju fyra andra lagotto och en himla massa människor. Och jag kan väl inte säga annat än att Ia visade sig från sin bästa sida idag. Hon skötte sig exemplariskt bland alla människor och hundar. Men när det närmade sig uppbrott tyckte Ia det kunde vara dags att leka lite, så hon fick igång Tosca på lite lek, och Basta försökte blanda sig i också, men hon kom liksom lite utanför. Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Det är verkligen roligt att se lagotto leka med varandra. (Vi hade störst hund, och då är det ju alltid roligt, om inte den mindre hunden är en tysk jaktterrier) Det som jag tycker är mest intressant med lagotto som leker, är att dom leker så tyst. Det är inget skällande och inget gläfsande. "Är det inte fantastiska hundar vi har?".

När det bara var Tristan och Tosca kvar (ja, Helena och Hannah var kvar också) gick vi på en lagottopromenad runt byn. Och som jag nog sagt tidigare, det är oerhört uppbyggligt att se att det finns andra hundar än Ia som drar i kopplet när man är ute och går.

När alla åkt hem och vi käkat middag, var det dags för lite hundvård, så vi baxade upp Ia på trimbordet och kammade lite. När vi sedan tog en paus gick Ia och la sig på en hög med kläder, och där blev hon liggande resten av kvällen. När vi skulle fortsätta på trimbordet var hon så jävla sur, så det var bäst att låta bli. Hon kom inte ens och ville vara med när vi skulle dricka kvällskaffe. Hon verkar fullständigt utslagen. Det var knappt vi kunde få ut henne i trädgården för att kissa innan hon gick och la sig, men till slut gick hon i alla fall ut. Nu ligger hon ock trynar någonstans, kanske i äldsta dotterns säng, jag vet inte. Men gott kommer hon nog att sova. Och så även jag.

Den minnesgode läsaren minns att jag stal en påse bullar när vi var på utställning i Västerås i somras. (Ni som inte minns kan läsa här.) Det visade sig ju att det var Helenas bullar jag tagit. När hon var här idag ville jag gottgöra genom att, inte lämna tillbaka bullarna, men väl skicka med en påse nya bullar, men se det gick inte. (Mina bullar dög väl inte.) Men nu har jag i alla fall gjort vad jag kunnat för att gottgöra. Och nu tänker jag gå vidare och inte ha dåligt samvete för det där längre ;)

Som traditionen bjuder har vi idag fikat in första advent. Det senaste året har ju varit ett riktigt hundår, och det har medfört en massa nya vänner. Och vad är då naturligare än att bjuda dessa vänner på adventsfika? Vi kom inte på något naturligare, så vi bjöd in dem. Det betydde att vi i eftermiddag har haft 17 personer och fem lagotto hemma hos oss. Man kan förledas tycka att det var tur att alla bjudna inte kom, för då hade det kommit ytterligre 15 personer  (men troligen inga fler hundar), men vi hade nog kunnat klämma in dom också någonstans. Och framför allt kan man förledas tro att 5 hundar inte håller sig speciellt lugna, men som det redan skrivits på annan blogg, det är ju helt fantastiska hundar vi har. Dom smög omkring bladn alla gästerna för att bli klappade och gosade med. Och det fanns många villiga händer till sånt.  Dom höll sig lugna ända tills vi skulle ha upp dem i hundsoffan för fotografering. Då blev det liv på dom. Men till slut lyckades vi i alla fall få upp alla fem i soffan samtidigt.

Ia, Tosca, Basta, Fixa och Tristan

Förutom det jag hade lyckats knåpa ihop till fikat hade även Hannah med sig saffransskorpor och någon slags fudge som var vansinnigt god. Tack Hannah för det. Det blev en väldigt trevlig eftermiddag och kanske en av de bästa första advent jag haft på länge. Tack alla ni som kom och gjorde eftermiddagen till vad den blev.