Inte för att vi vill klaga, och än mindre skylla på någon annan eftersom det helt och hållet är vårt fel, men frun och jag kände i morse att det skulle vara bra om Ia var lite lugnare idag än igår. Idag skulle vi nämligen hem till fruns syster med familj för att äta middag. I vår strävan att få Ia lugnare började vi dagen (om man nu kan tala om börja dagen vid halv elva, men vår dag började faktiskt då) med en långpromenad. Vi gick en runda på golfbanan (med hund, utan klubbor). Och tro´t eller ej, men det var en massa idioter ute och spelade golf i morse. I alla fall gick vi en lång sväng och när vi kom hem visade det sig att vi varit ute i två timmar. Efter lite rallylydnadsträning och lite vila, drog vi iväg till vår närbelägna skogsdunge. Där fick Ia springa lite lös. Först övade vi i att hon skulle leta reda på mig när jag gömt mig en bit bort. Det gick väl sisådär. Hon hittade mig efter en del letande. Sedan gick vi bara en sväng i skogen, och frun och jag envisades med att hela tiden gömma oss för Ia, så att hon skulle lära sig att hålla koll på oss. Det gick ganska bra, men det är helt klart något man kan öva mycket mer och oftare på.

Sedan var det dags att åka iväg till fruns syster. Och det visade sig att vår taktik fungerat perfekt. Ia låg och sov under i stort sett hela middagen, och var på det hela taget en mycket väluppfostrad hund idag.

Det framstår ju väldigt tydligt en sådan här dag, en dag full med aktiviteter som följer på ett näst intill händelselös dag, hur viktigt det är att aktivera sin hund. Om man gör det ordentligt blir hon hur mysig som helst, och gör man det inte blir hon mer eller mindre odräglig.  En både rolig och samtidigt lite tragisk upptäckt. I morgon ska vi till mina föräldrars landställe. Får se hur vi ska hålla Ia lugn då.

Jag är ju inte speciellt religös av mig till vardags. Jag skulle aldrig komma på tanken att frivilligt gå i kyrkan. Och jag tror nog mer på Robert Lind i Kramfors än på gud. Däremot är jag väldigt fashinerad  prästyrket och predikningar. Och det är väl den fashinationen som gör att jag varje jul genomlider både midnatssmässan från Rom och julottan på TV. Visserligen somnar jag ibland, men jag försöker ändå lyssna på predikningarna. Så även i år. Vi har kunnat läsa både på text-TV och på till exempel DN:s nätupplaga att påven tyckte att själviskheten förstör jorden. Det var väl i och för sig inte min tolkning av vad han sa. Han gjorde liknelsen att på samma sätt som Josef och Maria inte fick plats i Härbärget, är dagens människa så självupptagen att hon inte har plats för något annat än sig själv i sitt liv. Så långt är jag med. Men jag uppfattade att påven ville att det var gud som skulle få större plats i våra liv. Vi borde bli lite mer troende och ägna mer tid åt gud. Kanske inte en prioritering jag helt ställer mig bakom. Dessutom var påvens hela predikan ur ett retoriskt perspektiv ett fullständigt fiasko. Han staplade kristen floskel på kristen floskel i all oändlighet utan att få speciellt mycket sagt. Jag funderar på att skicka ner boken Praktisk Retorik av Göran Hägg till påven. Den innehåller de grundläggande kunskaperna om hur man bygger upp ett tal för att övertyga någon om något. Det kan påven verkligen behöva. Eller om det kanske är hans talskrivare som skulle behöva det.

Julottans predikan var däremot mycket bättre. Den prästen hade något att säga. Han var dessutom mer påläst på retorik. Han började i bibeln med vilka känslor Josef hade inför att bli far till ett barn som han inte var far till. Hur en ängel berättade för Josef att han skulle ta hand om barnet trots att det inte var hans eget. Ur denna bibliska berättelse förklarade sedan prästen hur viktigt det är att fäder tar hand om sina barn, både sådana de gjort själva och sådana de fått överta efter andra (oavsett om det är en helig ande eller någon annan som ligger bakom). Och det var ju lysande. Även om jag för egen del inte tycker man måste ha bibeln till hjälp för att förklara vikten av att fäder tar hand om sina söner.

Och vad mysigt det är att dricka morgonkaffe till julottan och sedan gå och lägga sig igen.