När jag hämtade Ia på dagis idag berättades den glada nyheten att Ia hade rullat sig i bajs på en av promenaderna. -Hurra, tänkte jag, vi som direkt efter dagis ska bege oss iväg till vår uppfödare för att få Ia klippt.

Det kan jag säga, köra bil i mörker när det regnar är ingen hit. Fan vad jobbigt det var. Men vad skönt det var att komma fram. Och vad ser vi på gårdsplanen om inte en bekant Volvo. Hannah och Tristan är också där på klippning. Så medan Lotta och frun står och klipper hund, sitter jag och Hannah i köket och pratar.

Det visade sig att Ia inte var helt tovfri. (Surprise!!!) Och vad värre var, det verkade som om hon hade gått i oljegrus på dagen, för under tassarna var det en ogenomtränglig gegga som nästan inte gick att få bort. Lotta förstörde till och med en av sina kammar. Den kroknade. Men bortsett från det gick det såvitt jag kunde förstå bra. Och Ia blev som vanligt så himla fin. Efter avslutad klippning bjöd Lotta på fika. Och rackarns vad trevligt det var. Det är frågan om man har lust att lära sig klippa hund när det kan bli så här trevligt när man inte kan.