En sån dag. En riktig sån där skitdag. Morgonen började lite oroligt. När vi släppte ut Ia i trädgården för de vanliga morgonbestyren bajsade hon inte. Det brukar hon alltid göra annars. Hon är pålitlig som en klocka. Inget att oroa sig för egentligen, om det inte var så att hon troligen inte bajsade i går morse heller (Det är inte alltid lätt att ha full koll). Och ännu värre, troligen inte heller varken i går eftermiddag eller i går kväll. Hon försökte men det gick inge bra. Och då börjar man ju undra. Men varken vid utsläppet i trädgården eller på morgonpromenaden försökte hon. Och inte heller på promenaden mitt på dan. För säkerhets skull ringde vi veterinären och frågade. Dom sa att så länge hennes allmäntillstånd inte är försämrat och så länge hon inte kräks upp det hon käkar är det väl ingen större fara. Så då lät vi saken bero, men när vi skulle åka iväg på julmarknad valde frun att stanna hemma för att ha uppsikt över Ia. Så mycket med uppsikten blev det väl inte, för hon somnade och sov rätt gott (frun alltså). När vi andra kom hem fick Ia gå en till promenad men utan resultat. Men när hon kom hem hade hon himla bråttom ut i trädgården och si på fan. Då ordnade det upp sig. Och på kvälls promenaden nyss letade hon upp det mörkaste stället i hela byn och satte sig där och la en hög.  Troligen berodde det hela på att hon kom ur rytmen antingen i går morse eller i går eftermiddag eftersom vi då satte oss direkt i bilen för att åka till Lotta. Hon brukar annars ha ganska bråttom hem till trädgården när hon kommer från dagis.

Idag har jag bestämt mig för att konstatera att trägen vinner. I normala fall har vi en grind in till sovrummet så att Ia inte ska gå in där. Men numer verkar det som om hon vet att hon inte får gå in där, för trots att grinden är öppen går hon inte in, utan lägger sig utanför. Och det verkar också som om vi med träget tjatande har lärt henne att man inte får springa  ut genom ytterdörren innan någon sagt var så god. Däremot har hon nollkoll på vad kurragömma är för lek. Ia skulle leta efter frun idag, och hon har nog förstått att hon ska leta, men hon verkar inte alls ha fattat att hon ska markera genom att gå fram till den hon letar efter. Det verkar som om hon är nöjd när hon kommit in i rätt rum och konstaterat att där är hon. Vi får jobba vidare på det. En annan dag.

I alla fall enligt Sibas reklamblad som nådde oss i morse. På första sidan är det en stor bild av en PS2-konsol och ovanför står det just Julens Barnvakt. Jag är inte riktigt säker på att jag delar Sibas uppfattning om vad som är julens barnvakt. Jag kanske är naiv, men jag trodde att julen var en familjehögtid då man ska ha tid att umgås. Och definitivt ingen högtid då det viktigaste är att hitta en vettig sysselsättning åt barnen så de vuxna får vara i fred.

I går träffade jag Nisse på jobbet. Men inte Nisse från Manpower, utan Nisse från Cobbys. Nisse är ingen konsult, utan en Lagotto.  Jag hittade honom i trapphuset där jag jobbar. Han jobbade dock på det andra företaget som finns i vår trappuppgång. Enligt gubben som Nisses hade med sig är  Nisse en 3-årig lagotto. En mysig hund, men han drar lite mycket i kopplet, påstod gubben. -Säg något nytt, tänkte jag. Men alltid roligt att stöta på en lagotto mellan ett möte om introduktion av ny produkt i produktion och ett annat möte om val av strategiska leverantörer.