Nu kommer vi till den andra fördelen med hunddagis framför vanligt dagis. Jag behövde inte stiga upp jävligt tidigt i morse för att leta reda på luciakrona och tärnljus. Dom ligger ju aldrig där dom borde ligga. Och jag slapp att bege mig ner till statoilmacken och hänga på låset för att köpa batterier till den förbannade luciakronan (som låg bakom skridskorna på andra hyllan till vänster i klädkammaren). Det är väl på sätt och vis lite synd, för tio i sju utanför statoilmacken den 13 december är ju en viktigt mötesplats för byns alla pappor. Man ses där och pratar lite om hur det går i skolan för barnen, vad man ska göra till jul och sånt. Ganska socialt och trevligt på sitt sätt, men kanske inte det bästa sättet att tillbringa luciamorgonen på. I stället fikade vi och tittade på luciafirandet på TV.

Efter jobbet åkte frun och jag in till stan för att delta på Tempel Riddare Ordens luciafirande. Ia fick stanna hemma. När vi väl kommit hem var det kvällspromenad med hund och sedan läggdags, för alla de som inte måste arbeta halva natten.

I morse tittade jag på Luciafirandet på TV. Det var väl ganska bra ända tills dom började sjunga Midnatt råder, eller Tomtarnas julnatt som den egentligen heter. Jag tycker det är en ganska käck bit. Den beskriver ganska bra min syn på tomtar (Jag tror inte på jultomten, utan mer på hus- och skogstomtar) Men varför i helvete måste man alltid dramatisera och göra rörelser till den sången?????? Fånig- och pinsamheterna når ju sin kulmen när man kommer till textrade "lyssna, speja, trippa fram på tårna...." Jag ska på luciafirande i kväll. Om dom sjunger tomtarnas julnatt och då  sätter handen bakom örat och ovanför ögonen och sedan trippar omkring, går jag ut och kräks!

Hur kommer det sig att jag hade 418 besökare på min blogg igår? Om jag bara visste vad som lockade alla besökarna.