I morse tittade jag på Luciafirandet på TV. Det var väl ganska bra ända tills dom började sjunga Midnatt råder, eller Tomtarnas julnatt som den egentligen heter. Jag tycker det är en ganska käck bit. Den beskriver ganska bra min syn på tomtar (Jag tror inte på jultomten, utan mer på hus- och skogstomtar) Men varför i helvete måste man alltid dramatisera och göra rörelser till den sången?????? Fånig- och pinsamheterna når ju sin kulmen när man kommer till textrade "lyssna, speja, trippa fram på tårna...." Jag ska på luciafirande i kväll. Om dom sjunger tomtarnas julnatt och då sätter handen bakom örat och ovanför ögonen och sedan trippar omkring, går jag ut och kräks!
La famiglia
13 december 2007 10:14
Jag tycker det är att underskatta barnens förmåga att framföra och uppleva kultur. Detta är en av mina käpphästar när det gäller barnuppfostran.
Karin
13 december 2007 13:01
Jag tror det kan roa de allra minsta och de riktigt gamla.
Barnbarnen, 1 och 4 år älskar den ....... även mor som är 85 år och lider av demens ler förtjust när hon hör den.
Men för min egen del, nnääääeeee ........
http://bippeliboppen.bloggagratis.se
La famiglia
13 december 2007 13:49
Jag tror inte alls att barnen inte uppskattar den. Men man kan höja den konstnärliga nivån på små barn kulturella yttringar så att de faktiskt ger en kulturell behållning för andra än far- och morföräldrar. På köpet får man barn som tidigt blir tagna på allvar, vilket är precis vad barn behöver för att senare visa respekt tillbaka. (Ett kärt ämne för mig, som jag kan bre ut mig hur mycket som helst om.)
Tessan
13 december 2007 18:40
Jag håller oftast med dig i det mesta du skriver om uppfostran osv....Men detta kan jag inte förstå?? Varför skulle det vara att förlöjliga barn genom att dom får göra rörelser till en sång?? Varför ska man vara stel och "typiskt svensk" jämt! Varför kan inte kultur vara skojjigt , speciellt då för små barn?
Tipp Tapp ;)
Dragariel
13 december 2007 21:49
Under bältet:
Pitt patt, pitt patt, pittepittepitt patt, pitt, pitt, patt!
La famiglia
14 december 2007 01:11
Tessan det handlar inte om att vara stel och typisk svensk och tråkig. Det handlar om att höja den konstnärliga ambitionsnivån på barnens framförande, dvs ta dem på allvar. Jag menar att det kan ske med bibehållen glädje för barnen, med ökad glädje för åskådarna och med mycket ökad arbetsinsats hos körledarna i detta fallet. Det är helt Ok att göra rörelser till sånger, men välj inte det enklaste och mest banala rörelserna!!!!
Mia, jag håller med. Sången är bäst, men framförandet kan framkalla kräkningar.
Yvonne, jag behövde inte gå ut.
Dragariel, hmmmmmmmmmmmmmm
Lilla Mamma
14 december 2007 23:40
Har aldrig haft "kulturell behållning" av taffliga rörelser till sånger med torftiga texter trots att jag är en farmor.
La famiglia
14 december 2007 23:43
VAD kan jag ha fått mina åsikter ifrån?
Tessan
17 december 2007 22:44
Ok nu förstår jag nog vad du menar och det kan jag ju hålla med om...jag vet ju inte hur detta framfördes...Själv är jag inte någon beundrare av denna sång överhuvudtaget...och nu när jag blundar och både hör den och ser den framföras så får jag nog lite kräkningar jag med;)Ha ha! Sen kan ju detta med kultur överhuvudtaget disskuteras i massor...om vad som är "riktig kultur" och vad som är påhittat skit för dem som tror att dom är lite "fina" och kulturella...
Det var kul att träffa er i stockholm!
La famiglia
18 december 2007 00:29
Så bra att du håller med. Jag är ju verkligen ingen förespråkare av finkultur. I så fall skulle jag inte hänga på rökiga pubar (okey då, inte längre, men dom har varit rökiga) och lyssna på Blues. Men det man gör måste göras på allvar. Man får inte fuska med kulture. Eller för att göra en liknelse med mat. Det är inget fel på hamburgare jämfört med gåsleverpastej. Men ska jag äta hamburgare ska den fanimej vara av absolut godaste sort och högsta kvalitet.