Det är lite tråkigt med alla smällare just nu. Inte för att Ia verkar vara så rädd, men hon blir uppriktigt förbannad på alla raketer och smällare. Därför väljer vi att inte gå ut så mycket i dessa dagar. I morse gick vi en promenad, och jävlar vad smutsig en viss hund blev efter det. Tur att vi inte gick hem direkt efter promenaden utan gick till våra vänner och fikade. För att kompensera Ia för lite uteblivna promenader har vi under eftermiddagen roat henne (och oss) med att klippa henne. Det heter ju att vi ska klippa ner hennes päls eftersom det är långt till nästa utställning, Men som vanligt när det gäller klippning i detta hus har vi olika uppfattningar om hur mycket det ska klippas. Jag vill hävda att Ia inte är nerklippt utan bara kortklippt på kroppen. Sen tycker jag man kan klippa mer på huvud och ben. Men eftersom det inte är jag som håller i saxen får jag acceptera att det blir som det blir. Och det gör jag också (bara jag får gnälla lite grann här). Vi har också ryckt bort en himla massa hår från Ias öron.  I morgon ska vi köra samma koncept som på juldagen, en riktigt lång promenad på förmiddagen och sedan hjärnaktivering på eftermiddagen. Då borde hon hålla sig lugn i morgon kväll när vi får nyårsgäster.

Som framgår av de två tidigare inläggen har vi alltså varit och hälsat på i Talby. Människor och hundar som vi för ett år sedan aldrig hade träffat. Jag tycker det är helt fantastiskt. Men hur kunde det bli så? Alltihop har väl sin grund i att vi har hundar från samma kennel. Men det räcker inte. Vi har också träffats en del på hundutställningar i sommar. Men det räcker inte heller. Vi skriver också varsin blogg, samt läser varandras.  Men det räcker inte heller. Tillsammans däremot räcker det ganska långt. Jag tror inte riktigt vi hade hamnat i Talby igår eftermiddag om inte alla dessa tre saker hade samverkat. Snacka om att hundar socialiserar sina ägare, och att internet underlättar för folk att hålla kontakten trots att man inte alls bor på samma ställe.

Hundar och internet i all ära, men det som ändå gjorde besöket så angenämt har varken med djur eller datorer att göra. Det helt och hållet på det mänskliga planet. Det var ett helt fantastiskt dygn ute i Talby. Fina omgivningar att promenera i (även om jag är helt övertygad om att det är oändligt mycket finare på våren), mycket god mat (trots, eller kanske just på grund av bananerna i såsen), och som sagt ett fantastiskt umgänge. Ett stort tack till Karin, Lars, Hannah, Tristan, Fixa och Basta för att vi fick komma och hälsa på.

Nedan några bilder från Talby

Fixa myser med frun (eller om det möjligen är frun som myser med Fixa)

Ia och Fixa

Lagottopromenad

Ia försöker leta tryffel

Ia provspringer gräsmattan, och bakom Ia skymtar Basta