Tidigare har vår hund uppvisat fantastiska prestanda när det gäller att ta sig från hallen, upp på övervåningen, in genom den Ytterst sällan öppna grinden in till sovrummet och upp i sängen. En sträcka som hon gör på under 2 sekunder. Men den senaste tiden har hon identifierat en ny distans. Samma början som tidigare, men i stället för upp i sängen, ålar hon sig under sängen. Där finns det förmodligen mer intressanta saker än i sängen.

Så går då denna första arbetsdag i september till ända, och vi har, som tidigare nämnts, återigen en hund som löper. (Dock inte amok, vilket vi får vara tacksamma för. Det kan med andra ord alltid vara värre.)  Dom ringde från dagis och berättade den glada nyheten. I alla fall har Ia fått långa promenader både till och från dagis. Frun fuskade lite och tog bilen en liten bit. Så har även jag gått en kvällspromenad med hunden. Meningen var egentligen att vi skulle klippa ner hennes päls idag, men det har vi inte hunnit. Det är så himla mycket annat att bestyra också. Vi tar nya tag med nerklippandet i morgon. I övrigt inte mycket att berätta.

Faan. Ia har börjat löpa igen. Då får hon inte vara på dagis. Så nu har vi flera veckors besvärligt vara-hemma-pusslande framför oss. Varför är det inte de bångstyriga hanhundarna på dagis som måste vara hemma?

Jaha, och inte var man i Högbo på utställning. Och lika bra var väl det. En hund som fick en slät etta förra helgen när vi fick en tvåa, fick en tvåa idag. Vad hade vi då fått? En trea? Å andra sidan hade vi fått träffa lagottofolk, vilket kan uppväga en hel del. Men i stället har vi ( i alla fall jag och frun) slitit med att hägna in tomten. På vår baksida har Ia en liten hage hon kan springa runt i, men den är inte så stor. Det är inte större än den kan bli med ett 25-meters nät som man drar runt. Därför har vi bestämt att vi ska dra staket runt hela tomten i stället. Och det jobbet har vi påbörjat idag. Helt klart är det inte, men en bra bit kom vi. Det blir ju inget rymningssäkert staket för en bullterrier som vill in till grannen, men för en inte alltför rymningsbenägen lagotto, som egentligen bara behöver veta hur långt man får gå, räcker det gott och väl (hoppas jag). Ia har också letat godishögar på tomten samt gått två spår. Men hon hade alldeles för bråttom, och missade en hel del.

Vi har också varit på höstmarknad med Ia. Det var ingen hit ska jag säga. Det fanns alldeles för mycket att lukta på och smaka på, för att jag skulle tycka att marknadsbesöket med en hund i andra änden av ett koppel, skulle vara speciellt roligt.

Vi har också haft uppe Ia på trimbordet för kloklippning och öronrensning. Nu ska vi bara gå sista nattpromenaden och sedan är det dags att knoppa.

Igår kväll lagades det Flygande Jakob till middag. Då införskaffades en påse jordnötter, eftersom det krävs till den maträtten. Naturligtvis blev det lite jordnötter kvar, som man kanske skulle kunna snaska i sig nu på lördagskvällen. Efter att ha suttit här vid datorn en stund och skrivit en massa inlägg , tänkte jag sluta, gå upp och sätta mig hos den övriga familjen och få äta lite jordnötter. Gissa hur många det fanns kvar i påsen när jag kom upp? INTE EN ENDA JÄVLA JORDNÖT HADE DOM SPARAT TILL MIG!!

tack och godnatt

Som tidigare meddelats, idag har Ia letat kantareller. Hon har också åkt bil en hel del. Och som avslutning på dagen har vi promenerat en lång runda här hemma i byn. Och nu är Ia trött. Men inte tröttare än att hon orkar skälla på fyrverkeriet som hörs i fjärran.

Tidigare här i veckan när vi var ute och gick, passerade vi flyktigt bekanta (våra barn har spelat basket i samma lag) och konstaterade att de skaffat hund. Vi stannade och pratade en stund med dem, och jag kunde inte låta bli att fråga vad det var för ras på deras hund. Dessvärre kommer jag inte ihåg svaret, av det enkla skälet att det var en blandras, med fyra olika raser inblandade. Jag vet att diskussionen kring blandrashundar ibland kan bli ganska infekterad, och jag är absolut inte kunnig att sätta mig till doms över blandrashundars eventuella för- och nackdelar. Men jag tänker ändå ta mig friheten att reflektera lite över det i alla fall, men utan att egentligen ta ställning för eller emot blandrashundar.

I de flesta hundböcker där det skrivs om konsten att välja hundras talas det om vikten av analys. Man måste fundera på vad för sorts hundliv man vill ha? Vill man ha en hund som man i stort sett bor på brukshundsklubben tillsammans med? Eller vill man ha en hund att använda till jakt? Eller vill man ha en hund att leta tryffel med? Eller vill man ha en hund som kan vakta familjens tempel?  Och när man väl bestämt sig för ras måste man sätta sig in i vilka egenskaper just den rasen har, och så tänka igenom om det är de egenskaper man vill ha hos sin hund. Problemet, som jag har förstått det med blandrashundar, är att det är mycket svårt att säga vilka egenskaper från respektive ras som kommer att dominera. I synnerhet om hunden, som i detta fallet, innehåller fyra raser. Om familjen med 4-rasershunden ovan vet vilka egenskaper de vill ha hos sin hund, har dom ytterst svårt att prediktera om hunden kommer att leva upp till förväntningarna. Dom har mycket svårt att avgöra vad för hund dom kommer att få, och vad för uppfostran den hunden kommer att kräva. Jag tror att risken för att den familjen ska få problem med sin hund hade varit mindre om de valt en ras med någorlunda kända egenskaper.  Dessutom är det väl så att vissa blandningar är mindre lyckade.  Men jag är fullt medveten om att det finns en eller flera "etablerade" blandraser, t ex labradoodle, där det förmodligen är lättare att prediktera egenskaperna,  än hos en gatukorsning, eller som i detta fallet, snarare en Place Charles de Gaulle.

Så långt mina tankar. Kanske inte så mycket om blandrashundar, men väl om de som väljer en sådan. Har de verkligen förstått vad det valt och vad det kan innebära?

Springer jag bredvid och hejar på? Eller håller jag mig lite bakom och låter frun sköta det hela? Eller älgar jag runt i hopp om att hitta kantarellerna innan Ia hittar dom, sätter sig på dom eller käkar upp dom? NIX. Jag befinner mig 2 mil bort, sittandes på kafé Tre Små Rum i Trosa och dricker en kopp kaffe och äter en mazarin. Jag kände att jag behövde en stunds ensamhet, och det var länge sedan jag strosa´i Trosa och eftersom vi var i de trakterna - varför inte passa på? Så det gjorde jag. Tre kvarts promenad och runt 20 minuters fika. Det absolut tråkigaste med Tre Små Rum, och även ett annat mycket trevligt kafé i Trosa, är att dom har så förbannat äckligt kaffe. Bägge kaféerna har kaffemaskin från Scanomat, och det är inge bra. Troligen hade Scanomat en mycket duktig försäljare i den regionen som lyckades lura på vartenda kafé i Trosa en sån där äckelautomat. Det är sorgligt att ett kafé som Tre Små Rum, som håller så hög klass på bakverken inte kan servera ett anständigt kaffe. Det smakar för svagt, frystorkat kaffe. BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!