Idag fick Ia inte följa med på den tidigare omnämnda rallylydnaden.  Klart att hundar var välkomna bland publiken, men en tik som löper är sällan populärt. I alla fall inte hos hundägare. Så några korta regnpromenader har Ia fått, och så en riktig långpromenad, men då regnade det inte. När vi var och tittade på rallylydnaden såg det inte speciellt svårt ut, och jag kunde inte förstå att hundägarna hade såna problem att få hunden sitta, gå och springa. Det är ju en baggis, det krävs bara lite kontakt mellan hund och ägare. Så jag tänkte prova det när vi var ute och gick, och jag fick väl omvärdera min uppfattning. Det är inte alldeles lätt att få hunden att hänga med på allt. Men det är ju himla både lätt och roligt att träna sånt när man är ute och går.

Mellan promenaderna har vi rett ut lite tovor och klippt ner Ias päls. Det är inte helt nedklippt, eftersom vi kanske ska åka till Växjö, men mycket av tovorna har vi klippt och kammat bort.

Idag, i det pissiga vädret, har vi varit och tittat på rallylydnad. Tidigre har jag läst om det, och det har beskrivits som en blandning av agility, freestyle och lydnad.  När jag nu har sett det vill jag beskriva det som en blandning av aglilty och lydnad. Man ska ta sig runt en bana med ett antal "stationer" där givna moment ska utföras. Hunden ska sitta vid sidan, sitta framför, ligga, gå slalom, etc. Det var inte alls den precision som präglar vanliga lydnadstävlingar, och det hela var mycket mer lekbetonat. I princip god vardagslydnad. En himlans trevlig tävlingsgren. Vi anmälde oss på studs till kurs i rallylydnad i höst. Det ska bli riktigt spännande.

Så var första löparveckan till ända. Inte heller idag har jag haft hemtjänst. Jag har varit tvungen att jobba på jobbet hela dagen. Men innan jag åkte till jobbet fick jag en riktig lagottomysstund. (Morgonstund har mys med hund). Senaste tiden har Ia blivit bra mycket gosigare, och jag kan inte säga annat än att det var på tiden. Det har jag väntat på länge. På morgonpromenaden som vi företog innan jag åkte till jobbet mötte vi Ias lagottokompis Gino, men det var liksom inget bra tillfälle. Eller mötte och mötte förresten; vi kom från varsitt håll och tänkte gå samma gångväg, men för att det inte skulle bli för många lagotto i vår by valde jag att låta Gino gå en bra bit framför oss. Nu på kvällen har jag fortstt öva Ia på att fånga något i munnen som jag slänger åt henne. Det går lite framåt, men det sitter inte ännu.

..måste jag säga att Doobidoo var.  Programmets kvalitet är väldigt beroende på artisterna. Och det är klart, varken Knut Angred eller Tomas von Brömsen är speciellt dåliga. Faktum är att de tillhör mina favoriter. Jag glömmer aldrig när Knut Angred hoppade upp ur bagageluckan iklädd en fez i ett avsnitt av Macken, hoppade runt och sjöng hur bra det vara att ha en man i sitt bagage. Och Tomas von Brömsen kommer efter Albert och Herbert att alltid stå högt i kurs hos mig. Så premiärprogrammet blev en riktig skrattorgie för hela familjen.

Äntligen ett vettigt program på TV på fredagskvällarna igen. Inte för att Doobidoo är världens bästa program, men det är i alla fall musik, och det är i alla fall underhållande. Man får vara glad för det lilla.

.. och just som jag skrivit mitt inlägg om vad jag ska göra nästa torsdag får jag ett mejl från grannen som talar om att villaägarföreningen ska ha styrelsemöte den dagen. Och då undrar man raskt, sitter hon och tjuvläser min blogg utan att jag har den blekaste aning? Läskigt. Eller kanske inte. Dom grannarna har jag aldrig skrivit något olämpligt om, för det finns inget olämpligt att skriva. Tvärt om, och när jag tänker efter har jag nog skrivit  om dom. Men jag kan ta det igen. På hösten, som nu och lite senare, på morgonen när man kommer ut genom dörren, möts man av doften från när grannarna tänt i sin värmepanna (dom eldar nämligen med ved). Denna doft blandar sig med doften från deras trädgårdskompost som ligger alldeles i gränsen mellan våra tomter. Och eventuellt luktar det äpplen och allmän höst också. Detta doftpotpuri påminner mig om höstbesöken hos min mormor och morfar när jag var liten. Och dom besöken var alltid trevliga, så tack vare mina grannars kompost, deras vedeldade värmepanna och deras och våra äppleträd, förnimmer jag doften från en svunnen lycklig barndom.

Idag har jag jobbat hela dagen. Yngsta dottern började skolan sent och efter några timmar kom frun hem och käkade lunch och umgicks med Ia. När yngsta dottern slutat skolan, vilket var osedvanligt tidigt åkte frun tillbaka till jobbet. Sedan kom jag hem och lagade middag. Ia har krävt mycket aktivering idag, men hon har också var extra gosig. Direkt efter middagen tog vi en långpromenad, och det var väldigt skönt. Sedan har vi aktiverat Ia med godissök, lägga apa i tvättbalja, stängs köksluckor och lådor, gå slalom mellan benen, och en del annat som hon sedan tidigare borde kunna. Men jag har också börjat träna henne på att fånga saker i luften som  man kastar till henne. Det går inte så bra, men jag tror hon förstår vad hon ska göra. Men det är inte så lätt alla gånger.

Nu känner jag mig trygg. Det känns om om jag inte en enda dag på hela hösten behöver sitta otålig utan att ha något att göra. Idag har jag kuverterat 75 brev till vår IOGT-NTO-förening och kört dem i ilfart till brevlådan för att  hinna med sena nattömningen före kl 22.00 Innan dess har jag ringt runt till styrelsen i ordenssällskapets underavdelning, för att förbereda ett möte på måndag. Jag har också talat med regionsamordnarene om Världens barninsamlingen som ska ske i oktober. I mångas ögon är jag nämligen kommunsamordnare, vilket jag själv inte riktigt kan se. Vi har talat om hur vi ska samla berörda föreningar för att kalla till stormöte i kommunen och planera insamlingen.

På måndag nästa vecka har vi ordensmöte, och eftersom vår ordinarie ordförande är borta, ska jag leda mötet, vilket kräver en hel del förberedelser. Hurra, helgen är räddad.  På tisdag är det informationsmöte i ordenssällskapet och på onsdag är det höstens första möte i IOGT-NTO-föreningen, och på torsdag första mötet inför Världens barn-insamlingen. Hurra, nästa vecka är räddad.