.. och just som jag skrivit mitt inlägg om vad jag ska göra nästa torsdag får jag ett mejl från grannen som talar om att villaägarföreningen ska ha styrelsemöte den dagen. Och då undrar man raskt, sitter hon och tjuvläser min blogg utan att jag har den blekaste aning? Läskigt. Eller kanske inte. Dom grannarna har jag aldrig skrivit något olämpligt om, för det finns inget olämpligt att skriva. Tvärt om, och när jag tänker efter har jag nog skrivit  om dom. Men jag kan ta det igen. På hösten, som nu och lite senare, på morgonen när man kommer ut genom dörren, möts man av doften från när grannarna tänt i sin värmepanna (dom eldar nämligen med ved). Denna doft blandar sig med doften från deras trädgårdskompost som ligger alldeles i gränsen mellan våra tomter. Och eventuellt luktar det äpplen och allmän höst också. Detta doftpotpuri påminner mig om höstbesöken hos min mormor och morfar när jag var liten. Och dom besöken var alltid trevliga, så tack vare mina grannars kompost, deras vedeldade värmepanna och deras och våra äppleträd, förnimmer jag doften från en svunnen lycklig barndom.

Idag har jag jobbat hela dagen. Yngsta dottern började skolan sent och efter några timmar kom frun hem och käkade lunch och umgicks med Ia. När yngsta dottern slutat skolan, vilket var osedvanligt tidigt åkte frun tillbaka till jobbet. Sedan kom jag hem och lagade middag. Ia har krävt mycket aktivering idag, men hon har också var extra gosig. Direkt efter middagen tog vi en långpromenad, och det var väldigt skönt. Sedan har vi aktiverat Ia med godissök, lägga apa i tvättbalja, stängs köksluckor och lådor, gå slalom mellan benen, och en del annat som hon sedan tidigare borde kunna. Men jag har också börjat träna henne på att fånga saker i luften som  man kastar till henne. Det går inte så bra, men jag tror hon förstår vad hon ska göra. Men det är inte så lätt alla gånger.

Nu känner jag mig trygg. Det känns om om jag inte en enda dag på hela hösten behöver sitta otålig utan att ha något att göra. Idag har jag kuverterat 75 brev till vår IOGT-NTO-förening och kört dem i ilfart till brevlådan för att  hinna med sena nattömningen före kl 22.00 Innan dess har jag ringt runt till styrelsen i ordenssällskapets underavdelning, för att förbereda ett möte på måndag. Jag har också talat med regionsamordnarene om Världens barninsamlingen som ska ske i oktober. I mångas ögon är jag nämligen kommunsamordnare, vilket jag själv inte riktigt kan se. Vi har talat om hur vi ska samla berörda föreningar för att kalla till stormöte i kommunen och planera insamlingen.

På måndag nästa vecka har vi ordensmöte, och eftersom vår ordinarie ordförande är borta, ska jag leda mötet, vilket kräver en hel del förberedelser. Hurra, helgen är räddad.  På tisdag är det informationsmöte i ordenssällskapet och på onsdag är det höstens första möte i IOGT-NTO-föreningen, och på torsdag första mötet inför Världens barn-insamlingen. Hurra, nästa vecka är räddad.

I går morse insåg jag det. Det är lika bra att kapitulera. Det går inte längre att hävda att det är sommar, om än lite kall och mörk. Det är bara att erkänna att det är höst nu. I går morse var det en underbar morgon, mycket snarlik en sval sommarmorgon, men det luktade ju så förbannat mycket höst, så självbedrägeriet fungerade inte längre. Det är lika bra att säga att det är höst, men hoppas på en varm och fin höst. En höst som i sina bästa stunder liknar en lite sval sommar.

För många år sedan berättade en arbetskamrat om en intressant bilfärd på Essingeleden utanför Stockholm. Min arbetskamrat hade haft en taxibil bakom sig och taxibilen låg lite (mycket) nära, så min kamrat gjorde en sånd där kortvarig tvärnit, som man kan skrämma de som ligger tätt bakom med. Taxichauffören hade blivit tämligen förbannd, kört om min arbetskamrat och stoppat honom och rusat ut och börjat skälla på honom. Min arbetskamrat får då se, vilkte taxichauffören inte ser, hur det kommer en polisbil åkande. Och då flyger fan i min arbetskamrat. Han säger något riktigt provocerande till taxichauffören och lagom som polisen är framme tar taxichauffören stryptag på min arbetskamrat, varpå poliserna rusar ut med dragna vapen.

Min arbetskamrat kände sig rätt nöjd med den dagen.

Nyss var jag ute och körde bil. Bakom mig ligger en trimmad moppe utan ljus framtill och med två som åker på den. Att den är trimmad är otvetydigt, för han hänger på bra i 70 som jag kör i, vilket också är vad det är hastighetsbegränsat till. Småningom blir det 50, och då flyger fan i mig. Jag gör en ganska häftig inbromsning till 50, men kollar samtidigt i backspegeln, beredd att sluta bromsa, för jag vill ju inte har repor på bagageluckan. Men tydligen bromsar jag inte tillräckligt häftigt, för jag får aldrig se hur moppen bromsar omkull, utan han reder liksom upp det hela och kommer ner till 50. Synd på ett sätt, men kanske tur på ett annat.

Utmaning från Alma Skriv 8 fakta/påstående om dig själv

1) Älskar Blues över all annan musik

2) Försöker leva efter principen Man kan lika gärna ha roligt i väntan på döden. Undviker filmer, böcker, och dylikt som inte lockar till skratt.

3) Fika!! (Behöver jag skriva mer?)

4) Kan bli grymt besviken och sura en hel dag om en måltid inte lever upp till mina förväntningar. Är för övrigt i allmänhet lite långsint.

5) Hatar fortfarande min fysiklärare Fröberg som gav mig en 3:a i slutbetyg i gymnasiet, trots att jag haft nästan bara fyror de tidigare terminerna, och desutom skrev fyra på centralprovet.

6) Avskyr att pilla med tekniska saker, kan samla mod i två år innan jag borrar ett hål i väggen för att sätta upp en spegel.

7) HATAR sport och allt som kan förknippas med idrottstävlingar, i synnerhet när direktständningar inkräktar på barn- och kulturprogram i TV.

8) Har oerhört svårt att ta ett NEJ. Det är ett under att jag ens kan fråga mina arbetskamrater om de ska med och käka lunch (OK, det kanske var en liten överdrift, men inte mycket.)

Ett år sedan jag tog MC-kort. Kommer att firas med.....öhhh, nåt´