Det där med att man ska ignorera oönskat beteende för att få hunden sluta med det, fungerar inte alltid. I synnerhet inte när hunden sitter och skäller och vill ha sällskap när man ligger och sover. Hon ger fan inte  upp. Men det gjorde inte jag heller. Men efter en halvtimme tröttnade jag på att sova och gjck upp och gjorde morgonkaffe.

Efter frukost gick vi på en lång morgonpromenad med Ia. Osedvanligt hundtomt var det i byn. Är folk inte ute med sina hundar? Jag undrar ibland.

Efter morgonpromenaden åkte familjen iväg på ärenden utan hund (Vi åkte och fikade på ett kafé. Hundar innomhus är inte välkomna, och det kändes för kallt att fika utomhus.) Hemkomna från denna utflykt tog vi med oss kantareller och hund ut i skogen för att hålla kantarellletarkunskaperna aktuella. Det visade sig emellertid att det var helt onödigt. För kunskaperna  satt klockrent. Men ur ett hundaktiveringsperspektiv var det naturligtvis inte onödigt. Ia tyckte det var vansinnigt roligt. Och sen fick hon leta lunch i trädgården. Det tycker hon också är roligt. Men allt detta letande tröttade ut henne så hon sov en stor del av eftermiddagen.

Även middagen fick hon leta efter ute i trädgården, och så var det dags för kvällspromenad, och sen skulle familjen titta på TV. Först Svensson Svensson och sedan filmen Såsom i Himmelen. En bra film, men det förstod inte Ia. Hon har ägnat större delen av kvällen åt att antingen stjäla vår paj eller slicka rent fat och bord efter utspillda rester från pajen. Nu är filmen slut och det är dags för sista lilla kvällspromenaden.

Med risk för att få nästa alla sveriges föräldrar emot mig ska jag nu skriva ett inlägg om pengar till barn. Jag har förstått att de flesta människor har en avvikande uppfattning gentemot mig. Men jag vidhåller min, och om tio femton år kanske vi kan se att jag inte hade fel.

När barn börjar komma upp i tonåren brukar föräldrarna börja ställa krav för att barnen ska få vecko- eller månadspeng. Laga mat en dag i veckan, dammsuga vardagsrummet, plocka undan och diska en dag i veckan eller så. DET TYCKER JAG ÄR FEL!! Självklart ska barn hjälpa till hemma, men koppla för fan inte ihop det med veckopeng/månadspeng. Jag har hört argumentet att barnen ska göra rätt för sig, men jag frågar: Vaddå göra rätt för sig? Vad betyder det?  Det sägs att det är viktigt att lära barn pengars värde, men är verkligen det bästa sättet att så att säga ekonomiskt straffa dom om dom inte hjälper till hemma. Har man skött sina kort rätt i uppfostran av sina barn, har man, när dom närmar sig tonåren, barn som lärt sig att man hjälper varandra, att man delar på det tråkiga arbetet, och det faller sig då helt naturligt att man delar på hushållsarbetet.

I vår familj får inte ens våra barn vecko-/månadspeng. Dom får de pengar dom behöver. Och det är sällan vi är oense om vad "behöver" betyder. "Behöver" måste naturligtvis kopplas till familjens ekonomiska situation, men jag tror att oavsett om man har mycket eller lite pengar är detta ett gångbart sätt att lära sina barn pengars värde. Är vi oense om vad "behöver" innebär resonerar vi om det. Ibland lyckas jag övertyga dom om att jag har rätt, och ibland tvärt om. Det tror jag är ett mycket bra sätt. Då lär man också sina barn att lyssa, argumentera och ibland ge efter. Och det är genom att ibland erkänna att jag har fel jag får mina barn att respektera mig.  Så enkelt är det!!!