Så har jobba-hemma-säsongen börjat igen. Eftersom Ia löper får hon inte vara på dagis, och jag "arbetade hemma i förmiddags". Det gick alldeles utmärkt, Ia låg och sov en hel del. Vi tog en lite längre förmiddagspromenad i regnet. Tur att man har köpt sig ett snordyrt regnställ, eller snarare, tur att man får lite nytta av det snordyra regnställ man köpt. Inkomna efter promenaden var det läge att aktivera hundhjärnan (Ias alltså). Jag tänkte jag skulle ta upp en gammal favorit. Hämta apan och lägga den i diskbaljan. Det var ju något som jag i princip hade fått att fungera före semestern, men bara precis så att hon fixade det. Ingen överinlärning. Jag räknade med att jag skulle behöva backa tillbaka några steg för att det skulle fungera, men icke då. Det gick klockrent på en gång. Och detta har jag lärt henne utan klicker (HA!!!) För att försvåra lite idag skulle jag få henne att hämta en sån där knut på rep och lägga i diskbaljan. Det var inte lika klockrent, men inga större problem med det heller. Smart hund. Sen har jag jobbat och varit borta på möte i Uppsala i kväll, så jag har ingen aning om vad som hänt. Men när jag kom hem, kokade mig lite kaffe, tog fram en lite rest av gårdagens efterrättspaj och satte mig vid datorn kom Ia och ställde sig och skällde på mig. Jag vet inte riktigt vad hon menade. Fick jag inte äta paj, eller ville hon ha, eller var det något annat?

Tidigare har vår hund uppvisat fantastiska prestanda när det gäller att ta sig från hallen, upp på övervåningen, in genom den Ytterst sällan öppna grinden in till sovrummet och upp i sängen. En sträcka som hon gör på under 2 sekunder. Men den senaste tiden har hon identifierat en ny distans. Samma början som tidigare, men i stället för upp i sängen, ålar hon sig under sängen. Där finns det förmodligen mer intressanta saker än i sängen.