Med anledning av den sjuka som drabbade mig i går (se detta inlägg) kände jag idag ett oerhört stort behov av att köpa en massa goda chokladpraliner. Därför packade vi in fru, barn och hund i bilen i förmiddags och åkte in till Eijes choklad på Östermlam i Stockholm, och köpte en massa god choklad. Sedan åkte vi hem, kokade varm choklad, åt pralinerna och enades om att hösten är chokladens årstid.

Det var tungt i morse, tungt att sparka av sig täcket och masa sig ut på en morgonpromenad med hunden. Men som alltid, när man väl kommit iväg är det rätt skönt. Både i går kväll och i morse var Ia osedvanligt hård i magen, inget som känns speciellt roligt. (Tur att man har nära till dygnetruntöppna djursjukhus). När vi efter frukosten åkte vi till stan för att köpa choklad fick vi se en annan lagotto lite på håll. Medan frun stod utanför chokladbutiken när vi andra var inne och handlade, blev hon överfallen av ägaren till den andra lagotton. Hon tyckte Ia var sååååååååååå fin. Och visst, hennes hund var helt nedklipp och såg ut som en pudel i ansiktet. Det gör inte Ia.

Före middagen tog vi långpromenaden och före kvällsfikat en lite kortare promenad. Vi har varken spårat eller letat kantareller idag, det borde man kanske gjort. Däremot gav kvällspromenaden lugnande besked vad gäller eventuellt besökt på nattöppet djursjukhus. Det kommer inte behövas, nu sitter tvåan där den ska.

Den dag jag ska laga sju sortes apa till middag kommer jag ha stor nytta av Ia. Hon har idag visat sig osedvanligt duktig på att leta upp en gömd apa och sedan springa med den till frun. Den leken lekte dom länge idag. Det gillade Ia. Nu hör jag hur dom övar att Ia ska stå stilla. Det går inte lika bra. Själv ska jag strax öva på ligg still. Det kommer gå kanon.

Lite kaxigt kan tyckas, men jag anser att det är få som slår mig i brödbakning. Inget köpebröd, oavsett om det heter Pågens, Skogaholm, Schulstad, Axa eller något annat är över huvud taget ätbart. Sån´t där bake off-bröd man kan köpa på Statoil är visserligen färskt, men det smakar inget. De flesta bagerier kan inte heller göra speciellt smakrikt bröd. Därför köper jag nästan aldrig bröd, utan det bakas hemmavid. Igår när jag var och handlade, hade Ica-affären fått in lite bröd från Utö-bageriet, och naturligtvis bunkrade jag. Snor-jävla-dyrt bröd, 35 spänn för en limpa (jag köpte tre), men det är bara att erkänna, Utöbageriets bröd är bland det godaste som finns att köpa. Det är också det enda bröd som jag känner till som tål att åldras. ALLT annat bröd blir gammalt efter några dagar, men Utöbageriets bröd kan åldras med värdighet. Hittar ni bröd från Utö-bageriet någon gång, och aldrig har provat det förut, KÖP!!!

Någon gång i början på 80-talet fanns det en grupp som hette Tre Flis. Dom spelade bl a en hel del irlänsk folkmusik. Jag minns speciellt en låt med refrängen:

I'm a rambler I'm a gambler
I'm a long ways from home.
And if you don't like me well leave me alone.
I'll eat when I'm hungry and I'll drink when I'm dry,
And if moonshine don't kill me I'll live till I die.

Denna låt har liksom etsat sig fast i mitt minne, och när jag fått i mig lite irlänsk Whiskey brukar jag sjunga den (dvs aldrig) för jag minns inte texten i övrigt och inte heller melodin till versen.  Men jag börjar mer och mer förstå fördelen med youtube, och efter en hel del letande där har jag hittat låten. Lyssna nedan och njut. Notera speciellt instrumentet banjo. När jag första gången tog med min fru att lyssna på Tre Flis berättade jag att instrumenteringen var gitarr, dragspel och banjo. Min fru som trodde sig kunna en del om irlänsk folkmusik (vilket jag absolut inte trodde mig kunna) påpekade att banjo INTE passar i irlänsk folkmusik. Men hon ändrade sig när hon hört Tre Flis, och senare har det visat sig att banjo förekommer rätt ofta. Är det förresten någon läsare som har hört, eller minns Tre Flis från slutet 70-talet början 80-talet? Skriv en kommentar i så fall så kan vi diskutera minnen.