Så går då denna första arbetsdag i september till ända, och vi har, som tidigare nämnts, återigen en hund som löper. (Dock inte amok, vilket vi får vara tacksamma för. Det kan med andra ord alltid vara värre.)  Dom ringde från dagis och berättade den glada nyheten. I alla fall har Ia fått långa promenader både till och från dagis. Frun fuskade lite och tog bilen en liten bit. Så har även jag gått en kvällspromenad med hunden. Meningen var egentligen att vi skulle klippa ner hennes päls idag, men det har vi inte hunnit. Det är så himla mycket annat att bestyra också. Vi tar nya tag med nerklippandet i morgon. I övrigt inte mycket att berätta.

Faan. Ia har börjat löpa igen. Då får hon inte vara på dagis. Så nu har vi flera veckors besvärligt vara-hemma-pusslande framför oss. Varför är det inte de bångstyriga hanhundarna på dagis som måste vara hemma?