Det var ju inte direkt till någon underbar höstdag med hög luft, solsken och fina färger man vaknade upp i morse. Snarare tvärt om. Det var till en underbar höstdag med mild luft, regnet hängades ovanför trädtopparna och dimma som gjorde att alla färger blev gråa, man vaknade upp. Helt enkelt en dag för den sanne höstälskaren (se tidigare inlägg) Dagen började med en morgonpromenad för Ia, och kaffekokande för mig. (Vad frun gjorde får ni kära läsare gissa själva. Att barnen sov behöver man inte vara Einsteins för att räkna ut) Så småningom pallrade vi oss ut till bilen och åkte upp till fruns systers snart-sambos sommarställe någonstans utanför Norrtälje. Under färden blev höstvädret bara bättre, det började nämligen regna.

Besöket inleddes för Ia del med att hon för första gången fick träffa fruns systers katt Emil. Ia har ju inte tidigare varit speciellt intresserad av katter, men den här katten var ganska nyfiken, och Ia ville gärna hälsa. Men Emil valde att stanna på någon halvmeters avstånd eftersom Ia verkade så vansinningt nyfiken. Tyvärr var det ju inte läge för promenad i omgivningarna eftersom regnet tilltagit så mycket att ingen människa utan vettigt regnställ kunde vara ute, så vi satt inne och fikade i stället. Men för att ändå i bregränsad omfattning få njuta av det underbara höstvädret, grillade vi korv över öppen eld, i riseldartunnan, och sedan åkte vi hem.

När vi kommit hem hade det börjat klarna upp, och kvällspromenaden med Ia skedde i ett underbart väder. Fortfarande lite dimma, 14 grader och molnen som drog undan. På promenaden mötte vi den vita boxern från grannskapet. En boxer som verkligen är på! Det är en snäll hund, om än lite ivrig, och Ia kände väl sig inte riktigt komfortabel med den intensitet i umgänget som boxern ansåg vara normal. Hur som, efter en dryg timmes promenad var vi hemma.

Ännu har ju inte rallylydnadskursen börjat, men vi har ändå börjat träna på de olika momenten. Inte för att det går så himla bra alla gånger, men det känns som om det inte kommer bli särskilt svårt när vi sätter igång på allvar. En lagotto verkar ju vara som klippt och skuren för rallylydnad. Återkommer om det när vi börjat kursen. Då kanske man får revidera sin uppfattning

Ikväll var jag och Tommy Körberg på Stampen och tog en öl. Eller jag drack kaffe och coca cola, men Tommy drack öl. I alla fall såg det ut så. Jag kunde inte fråga honom för han stod på andra sidan lokalen. Eller i alla fall tror jag det var Tommy Körberg. Jag tyckte det såg så ut.

...vet vi ju tack vare Fredrik Lindström. Det är helt enkelt för att kolla lufttrycket.(Öhhh) Men har någon forskat i det snarlika beteendet när det gäller män och gitarrer. Hur många gånger har jag inte sett män komma in på Stampen, köra ner händerna i byxfickorna, manligt tåga fram till scenen och ställa sig bredbent, försökt anlägga en kännarmin och betraktat de gitarrer som står uppställda. Än så länge har jag inte sett någon man sparka på förstärkaren, men det är nog bara en tidsfråga innan de gör det också.

Och när man kommer i samspråk med någon, vill dom tala om hur duktiga artisterna är på att uttrycka sig med hjälp av musik? NIX!! Dom vill enbart tala om vilken gitarr dom själva har, och om singel coil-mikrofonen på Gibson Les Paul försvann och ersattes av humbuckingmikrofonen 1957 eller 1958. Fan, det skiter väl jag i. Jag vill lyssna på BLUES.