..eller hur det nu var Helmer Bryd skaldade när han skulle skriva en sång på en engelsk skrivmanskin som saknade å, ä och ö. Vi har ju på senare tid sett hur allt fler sveska företag byter namn, så att bokstäverna med prickarna försvinner, eftersom prickbokstäver inte är gångbara i ett internationellt samhälle. Är det någon som minns skånska cementgjuteriet? Eller Stråbruken? Eller Götabanken? Idag när jag skulle köpa något lakritsgodis för att smaksätta glassen med, tänkte jag köpa gamla anrika Käck. Tror någon att det fanns kvar? ICKE!!! Men den hette inte kack, utan kick. Mycket fyndigt. Inte!

Jag har tidigare skrivit om bananglass, som jag har gjort, och som är så äcklig att endast jag vill äta den. Idag har jag gjort en glass som är ännu äckligare, så bara frun och yngsta dottern kan äta den. Lakritsgalss! Det var lite svårt att få till lakritssmaken, och den blev inte så stark. Måste fundera på ett sätt att få kraftigare smak. Och helst skulle man också behöva blanda glassen med vaniljglass, så man får två smaker på samma sked. Men detta var första gången jag gjorde denna sort, så jag får väl exprimentera vidare.

I morse när jag vakande saknades en fru. Vid en närmare undersökning visade det sig att hon och Ia låg på soffan i vardagsrummet och slaggade. Ia hade velat gå ut tidigare på morgonen och sedan hade väl frun inte orkat gå upp och lägga sig igen. I alla fall, efter frukost var det dags för morgonpromenad. Med en ganska så stirrig hund. Efter morgonpromenad påbörjades vårt dagsverke i trädgården. Under stundom var Ia med ute och ibland var hon inne. Det är i alla fall skönt att större delen av trädgården nu är inhägnad så Ia kan springa fritt. Att leta efter mat tycker hon är vansinnigt roligt.

Till min stora förvåning kunde vi idag konstatera att Ia må vara skeptisk till dammsugaren, men gräsklipparen skiter hon fullständigt i. Märkligt.

Efter middag och kvällspromenad har Ia blivit schamponerad, och därefter vidtog kamning. Och det är inget Ia uppskattar kan jag säga. Tvärt om. Om hon inte får tuggben med mycket leverpastej blir hon jävligt förbannad. Tur att det inte är utställning ännu. Nu ska vi bada bastu och sedan är det nog dags att nanna kudden (eller biabädden, om man är hund).

Det där med att man ska ignorera oönskat beteende för att få hunden sluta med det, fungerar inte alltid. I synnerhet inte när hunden sitter och skäller och vill ha sällskap när man ligger och sover. Hon ger fan inte  upp. Men det gjorde inte jag heller. Men efter en halvtimme tröttnade jag på att sova och gjck upp och gjorde morgonkaffe.

Efter frukost gick vi på en lång morgonpromenad med Ia. Osedvanligt hundtomt var det i byn. Är folk inte ute med sina hundar? Jag undrar ibland.

Efter morgonpromenaden åkte familjen iväg på ärenden utan hund (Vi åkte och fikade på ett kafé. Hundar innomhus är inte välkomna, och det kändes för kallt att fika utomhus.) Hemkomna från denna utflykt tog vi med oss kantareller och hund ut i skogen för att hålla kantarellletarkunskaperna aktuella. Det visade sig emellertid att det var helt onödigt. För kunskaperna  satt klockrent. Men ur ett hundaktiveringsperspektiv var det naturligtvis inte onödigt. Ia tyckte det var vansinnigt roligt. Och sen fick hon leta lunch i trädgården. Det tycker hon också är roligt. Men allt detta letande tröttade ut henne så hon sov en stor del av eftermiddagen.

Även middagen fick hon leta efter ute i trädgården, och så var det dags för kvällspromenad, och sen skulle familjen titta på TV. Först Svensson Svensson och sedan filmen Såsom i Himmelen. En bra film, men det förstod inte Ia. Hon har ägnat större delen av kvällen åt att antingen stjäla vår paj eller slicka rent fat och bord efter utspillda rester från pajen. Nu är filmen slut och det är dags för sista lilla kvällspromenaden.

Med risk för att få nästa alla sveriges föräldrar emot mig ska jag nu skriva ett inlägg om pengar till barn. Jag har förstått att de flesta människor har en avvikande uppfattning gentemot mig. Men jag vidhåller min, och om tio femton år kanske vi kan se att jag inte hade fel.

När barn börjar komma upp i tonåren brukar föräldrarna börja ställa krav för att barnen ska få vecko- eller månadspeng. Laga mat en dag i veckan, dammsuga vardagsrummet, plocka undan och diska en dag i veckan eller så. DET TYCKER JAG ÄR FEL!! Självklart ska barn hjälpa till hemma, men koppla för fan inte ihop det med veckopeng/månadspeng. Jag har hört argumentet att barnen ska göra rätt för sig, men jag frågar: Vaddå göra rätt för sig? Vad betyder det?  Det sägs att det är viktigt att lära barn pengars värde, men är verkligen det bästa sättet att så att säga ekonomiskt straffa dom om dom inte hjälper till hemma. Har man skött sina kort rätt i uppfostran av sina barn, har man, när dom närmar sig tonåren, barn som lärt sig att man hjälper varandra, att man delar på det tråkiga arbetet, och det faller sig då helt naturligt att man delar på hushållsarbetet.

I vår familj får inte ens våra barn vecko-/månadspeng. Dom får de pengar dom behöver. Och det är sällan vi är oense om vad "behöver" betyder. "Behöver" måste naturligtvis kopplas till familjens ekonomiska situation, men jag tror att oavsett om man har mycket eller lite pengar är detta ett gångbart sätt att lära sina barn pengars värde. Är vi oense om vad "behöver" innebär resonerar vi om det. Ibland lyckas jag övertyga dom om att jag har rätt, och ibland tvärt om. Det tror jag är ett mycket bra sätt. Då lär man också sina barn att lyssa, argumentera och ibland ge efter. Och det är genom att ibland erkänna att jag har fel jag får mina barn att respektera mig.  Så enkelt är det!!!

Nu kan man nästan låtsas att detta var sista dagen som Ia var hemma från dagis. Men dagisreglerna säger tre veckor, och hon började löpa på måndagen, alltså är hon välkommen tillbaka först på tisdag. Men i alla fall, i morse passade jag på att mysa med Ia igen, och sedan gick vi en liten promenad innan jag åkte till jobbet.  Då mötte vi en äldre gentleman av modell cavalier king charles spaniel. Eftersom Ia i stort sett har slutat löpa tyckte jag det var OK att de hälsade. Ia var väldans glad och hoppade runt honom för att få honom att leka. Men det var han för gammal till. Men det var ju alldeles uppenbart att Ia hade ett trängande lekbehov. Hon kommer nog att bli glad att få komma tillbaka till dagis nästa vecka igen.

Strax före ett kom äldsta dottern hem, och runt två kom frun hem. Ia fick även idag sin lunch serverad utspridd i trädgården, men jag undar om hon inte tycker det är ganska roligt att leta upp den.  Och med middagen var det likadant. Tur man inte är hund. Jag skulle inte vilja springa runt i trädgården och leta efter min fredagsmiddag. Lövbiffen skulle ju för fanken hinna kallna innan man ens hittat hälften.

Kvällspromenaden genomfördes utan grodätning idag, men hon var på god väg att sluka en groda.

När jag slog på TV:n strax före 8 för att titta på Doobidoo, råkade jag se lite på TV4. Där var det tydligen något tävlingsprogram, man skulle svara på svåra frågor och få en flera massa tusen kronor. Jag tycker det är så vansinnigt löjligt med tävlingsprogram på allvar, i synnerhet när man kan vinna en massa pengar. Jag kan/kunde till nöds stå ut med tiotusenkronorsfrågan, för då var det ju personer som faktiskt skulle vara duktiga på ett speciellt ämne. Men programmet på TV4 i kväll tycker jag bara är fånigt. Men turligt nog slutade det ganska omgående och jag fick titta på Doobidoo istället. Också ett program som bygger på en tävlingsidé, men till skillnad från det andra programmet tar inte deltagarna själva tävlingsmomentet på allvar. I synnerhet inte när de tävlande bland annat är Pia Johansson och Morgan Alling. Det var med andra ord ett vansinnigt himla bra program. Lite tråkigt att behöva erkänna, men jag har inte skrattat så mycket på hela veckan som jag gjorde under den timme programmet pågick. Underbart!

...genom framrutan i bilen. Och inte nog med det. Jag kan också läsa av hastighetsmätaren. Jag har nämligen varit och hämtat alla mina glasögon. (3 par, och så har jag ett par sedan tidigare). Så nu blir det väl ett helvete att hålla koll på alla. Och att se skillnad på dem. De som har färgade glas som som är avsedda att användas utomhus kan jag nog skilja ut. Men att sedan skilja terminalglasögon från läsglasögon och de progressiva blir ett litet helvete. Och det verkar svårt, om ens möjligt att lära sig använda progressiva glasögon. Det är ju suddigt vart man än tittar i dem.  Men det kanske ordnar sig. Och med tanke på vad de kostade får jag verkligen hoppas att de är bra.