Någon gång i början på 80-talet fanns det en grupp som hette Tre Flis. Dom spelade bl a en hel del irlänsk folkmusik. Jag minns speciellt en låt med refrängen:

I'm a rambler I'm a gambler
I'm a long ways from home.
And if you don't like me well leave me alone.
I'll eat when I'm hungry and I'll drink when I'm dry,
And if moonshine don't kill me I'll live till I die.

Denna låt har liksom etsat sig fast i mitt minne, och när jag fått i mig lite irlänsk Whiskey brukar jag sjunga den (dvs aldrig) för jag minns inte texten i övrigt och inte heller melodin till versen.  Men jag börjar mer och mer förstå fördelen med youtube, och efter en hel del letande där har jag hittat låten. Lyssna nedan och njut. Notera speciellt instrumentet banjo. När jag första gången tog med min fru att lyssna på Tre Flis berättade jag att instrumenteringen var gitarr, dragspel och banjo. Min fru som trodde sig kunna en del om irlänsk folkmusik (vilket jag absolut inte trodde mig kunna) påpekade att banjo INTE passar i irlänsk folkmusik. Men hon ändrade sig när hon hört Tre Flis, och senare har det visat sig att banjo förekommer rätt ofta. Är det förresten någon läsare som har hört, eller minns Tre Flis från slutet 70-talet början 80-talet? Skriv en kommentar i så fall så kan vi diskutera minnen.

Har hittat en bra lista, den snor jag av fru fundersam, fast hon har säkert snott den någon annanstans

Dagens vill ha: Ett bluesband att spela med

Dagens klädsel: Varierat under dagen

Dagens smink: Inget

Dagens frisyr: Öhh, ingen tror jag.

Dagens händelse: Säkert något på jobbet. Minns inte vad

Dagens låt:The Moonshiner (I'm a rambler I'm a gambler)

Dagens plan:  Titta på Doobidoo, ensam med hunden och äta så kallad guggekaka

Dagens saknad: Sommaren

Dagens dummaste: Minns inte, men säkert någon idiot i trafiken

Dagens sjuka: Måste-köpa-en-ny-kokbok-sjukan

Dagens drog: Livet

Dagens roligaste: När jag gjorde ett fynd på youtube

Dagens vänner: Familjen

Dagens köp: En ny kokbok

Dagens godis: Guggekaka

Dagens humör: Jävligt nöjd

Dagens ord:  Humor

I morse var jag hemma en stund med Ia innan jag åkte till jobbet. Det blev en skön morgonpromenad av det. Så borde man egentligen ha det varje dag. På eftermiddagen kom frun hem och tog hand om hunden. Fast det tyckte nog inte hunden. Frun dammsög, och det vet ju alla som har en lagotto att det inte är en lagottos favorit. Efter middagen åkte frun och yngsta dottern till Gröna Lund för att titta på Måns Zelmerlöf, och äldsta dotter hade gått iväg på kalas. Sålunda endast jag och hund hemma. Det blev en skön promenad före Doobidoo, och sedan mys i soffan. När frun kom hem fick Ia någon som hon kunde tjata på om att leka, så det gjorde hon. Tjatade alltså. Och sedan lekte de lite. Eller övade.

Idag har äldsta dottern frisknat till så mycket att hon i alla fall kunde släpa sig till skolan. Sålunda har frun pusslat sig igenom dagen för att ta hand om hund. Nu börjar det nästan bli så att Ia förväntar sig lite morgongos när jag käkat frukost, och hon förväntar sig definitivt gos när jag kommer från jobbet. Roligt tycker jag. Jag kanske inte behöver reklamera hunden då.

Som sagt, jag har inte varit hemma i kväll heller, men när jag väl kom hem tog jag Ia på en promenad. Och i andan av att öva lite inför rallylydnaden fick jag henne att gå bredvid mig, och så slängde jag ur mig ett stanna!, för att hon sen skulle sitta på mitt kommando. Men till min förvåning satte hon sig redan när jag sa stanna. Det måste övningarna med frun har lärt henne. Roligt med en lättlärd hund tycker jag.

Den 12 och 13 oktober är det åter dags för Världens Barn-galan i TV, och lördagen den 13 är stora bösskramlardagen. Ni som läste min blogg för ett år sedan minns kanske att jag hade rollen som kommunsamordnare för dessa aktiviteter. På något underligt sätt har jag åkt på det igen. Det behöver egentligen inte vara så betungande, jag anser det mest handlar om att föra erfarenheterna från förra året vidare till årets jippo, så det flyter smidigare och ger mer pengar i år. Ikväll har vi i alla fall haft ett första möte i kommunen med representanter från de föreningar som var drivande förra året. Och det känns som om vi kommer få till det i år också.

Även idag har äldsta dottern varit hemma från skolan. Och således har hon kunnat ta hand om hund. Trodde man i alla fall. I morse innan jag gick till jobbet tänkte jag släppa ut Ia i trädgården, men hon var inte så sugen på att gå ut, dvs hon satt bara på trappan och undrade vad jag sysslade med. Jag sa då åt dottern att hon måste släppa ut Ia, eller helst gå en liten promenad med henne rätt snart. När jag ringde hem kvart över tre hade Ia fortfarande inte fått komma ut. Hmmmmmmmmmmmmmm. Men å andra sidan hade hon inte sagt till att hon behövde heller. Vädret kanske inte riktigt lockade till att gå ut.

Som tidigare meddelats är denna vecka en sån där vecka då jag inte är hemma en enda kväll, så vad Ia gjort i kväll vet jag inte. Haft roligt hoppas jag.  När jag väl kom hem gick jag en kvällspromenad med Ia, och återigen mötte vi hennes komits Gino. Och det kan jag säga, att alla var inte motståndare till att göra mer lagottisar.

Som traditionen bjuder, ska ju den som fått utmärkelsen också ge den vidare. Mitt problem är att de som absolut bäst förtjänar utmärkelsen är dels henne jag fått den av, och dels den andre som hon delade ut sin utmärkelse till.  Och när jag inte kan ge till dem blir det genast svårare. En person som jag tycker förtjänar den har tyvärr valt att sluta blogga, då hon kan väl inte heller få någon. Men Twinflower, hade du haft kvar din blogg hade du fått utmärkelsen av mig. Så då får jag hitta på något annat. Efter noggrannt övervägande väljer jag två andra personer som jag också träffat IRL, nämligen Tessan och Mia.

Som många av ni läsare som glider runt på en massa bloggar säkert redan noterat, florerar det just nu en utmärkelse. JAG HAR FÅTT DENNA UTMÄRKELSE.

Jag kan bara säga att detta är stort. Jag har fått den av Karin. Och detta trots att under en stor del av utställningssäsongen har snyltat på utrymmet i Karins tält.

Motiveringen på engelska: "The 'Power of Schmooze Award' is The Award for bloggers who ?effortlessly weave their way in and out of the blogosphere, leaving friendly trails and smiles, happily making new friends along the way. They don?t limit their visits to only the rich and successful, but spend some time to say hello to new blogs as well. They are the ones who engage others in meaningful conversations, refusing to let it end at a mere hello - all the while fostering a sense of closeness and friendship".

 Fritt översatt: "Schmooze Award är priset till bloggare som obesvärat väver sin väg in och ut i blogosfären, efterlämnande vänliga spår och leenden, och med glädje skapar de nya vänner på vägen. De inskränker inte sina besök till att bara gälla de rika och framgångsrika utan lägger också sin tid på att hälsa nya bloggare välkomna. Det är dom som drar in varandra  i meningsfulla samtal och de vägrar att låta nöja sig med en simpel hälsning (goddag) - i hela processen lyckas dom att skapa en känsla av närhet och vänskap".