I går morse insåg jag det. Det är lika bra att kapitulera. Det går inte längre att hävda att det är sommar, om än lite kall och mörk. Det är bara att erkänna att det är höst nu. I går morse var det en underbar morgon, mycket snarlik en sval sommarmorgon, men det luktade ju så förbannat mycket höst, så självbedrägeriet fungerade inte längre. Det är lika bra att säga att det är höst, men hoppas på en varm och fin höst. En höst som i sina bästa stunder liknar en lite sval sommar.

För många år sedan berättade en arbetskamrat om en intressant bilfärd på Essingeleden utanför Stockholm. Min arbetskamrat hade haft en taxibil bakom sig och taxibilen låg lite (mycket) nära, så min kamrat gjorde en sånd där kortvarig tvärnit, som man kan skrämma de som ligger tätt bakom med. Taxichauffören hade blivit tämligen förbannd, kört om min arbetskamrat och stoppat honom och rusat ut och börjat skälla på honom. Min arbetskamrat får då se, vilkte taxichauffören inte ser, hur det kommer en polisbil åkande. Och då flyger fan i min arbetskamrat. Han säger något riktigt provocerande till taxichauffören och lagom som polisen är framme tar taxichauffören stryptag på min arbetskamrat, varpå poliserna rusar ut med dragna vapen.

Min arbetskamrat kände sig rätt nöjd med den dagen.

Nyss var jag ute och körde bil. Bakom mig ligger en trimmad moppe utan ljus framtill och med två som åker på den. Att den är trimmad är otvetydigt, för han hänger på bra i 70 som jag kör i, vilket också är vad det är hastighetsbegränsat till. Småningom blir det 50, och då flyger fan i mig. Jag gör en ganska häftig inbromsning till 50, men kollar samtidigt i backspegeln, beredd att sluta bromsa, för jag vill ju inte har repor på bagageluckan. Men tydligen bromsar jag inte tillräckligt häftigt, för jag får aldrig se hur moppen bromsar omkull, utan han reder liksom upp det hela och kommer ner till 50. Synd på ett sätt, men kanske tur på ett annat.

Utmaning från Alma Skriv 8 fakta/påstående om dig själv

1) Älskar Blues över all annan musik

2) Försöker leva efter principen Man kan lika gärna ha roligt i väntan på döden. Undviker filmer, böcker, och dylikt som inte lockar till skratt.

3) Fika!! (Behöver jag skriva mer?)

4) Kan bli grymt besviken och sura en hel dag om en måltid inte lever upp till mina förväntningar. Är för övrigt i allmänhet lite långsint.

5) Hatar fortfarande min fysiklärare Fröberg som gav mig en 3:a i slutbetyg i gymnasiet, trots att jag haft nästan bara fyror de tidigare terminerna, och desutom skrev fyra på centralprovet.

6) Avskyr att pilla med tekniska saker, kan samla mod i två år innan jag borrar ett hål i väggen för att sätta upp en spegel.

7) HATAR sport och allt som kan förknippas med idrottstävlingar, i synnerhet när direktständningar inkräktar på barn- och kulturprogram i TV.

8) Har oerhört svårt att ta ett NEJ. Det är ett under att jag ens kan fråga mina arbetskamrater om de ska med och käka lunch (OK, det kanske var en liten överdrift, men inte mycket.)

Ett år sedan jag tog MC-kort. Kommer att firas med.....öhhh, nåt´

Idag har jag också passat hunden jobbat hemifrån på förmiddagen.  (Jodå, jag har faktiskt jobbat en hel massa) Men en lång förmiddagspromenad hann jag med. När jag passerade en skola kommer ett gäng småflickor i åldern öhh, hur gamla kan dom varit?  öhhhhhhhhh, kanske sju åtta nio år, och skrek ååååååååååå en hund, får vi klappa? En lite knepig fråga, som jag ska utveckla en annan gång, men självklart svarade jag ja! Och jag berättade, och ställde som krav att de hälsade som jag sa åt dem. Ner på knä, fram med handen, titta inte på hunden låt hunden komma fram, inga häftiga rörelser, klappa på bröstet och inte på huvudet för då går det bra. Jag tycker man som hundägare har ett utmärkt tillfälle, och det är nästan ens skyldighet, att lära ut vanligt hundvett till barn. Det kommer de ha glädje av hela livet. Och inte bara de, utan även alla okända hundar det kommer att vilja hälsa på.

Efter tre timmars ensamhet fick Ia sällskap av yngsta dottern, och lite senare kom jag hem. Allt har gått bra, så klart. Efter middagen började vi klippa ner Ias päls, och som vanligt tycker jag att frun klipper för lite. Men vi ska kamma lite och klippa lite mer i morgon.

En skön kvällspromenad blev det också. Det var 13 grader ute, inte kallare än en sommarnatt.

Igår (eller snarare i förrgår) var jag på kalas, och då berättade en av gästerna att de nyligen skaffat hund. En Leonberger. Det är för mig en okänd hund, men jag ville minnas att den till utseendet liknar en belgisk vallhund, så jag frågade om det var en vallhund. Nej, svarade husse, vi har den som ren sällskapshund. Ja, ja , sa jag, men vad har den för ursprunglig användning? Är det vall, vakt eller jakt, eller vad? -Näe, det är en ren sällskapshund!. Jag försökte igen -Men dess urspung..... Jag såg på blicken att det inte var någon idé att fortsätta.

För mig är det viktigt, för att inte säga nödvändigt att känna till bakgrunden till den hund jag har. Om man inte vet hur den använts till är det ju svårt att dels veta vad man kan vänta sig för beteende, och del kan det vara svårt att veta hur man bäst aktiverar hunden. Men denna hundägare verkade inte ens förstå att hunden av idag är en produkt av vad  den använts till tidigare, och han verkade helt ointresserad av hur hunden fungerar. Nu har jag läst på lite om Leonberger, men jag vet fortfarande inte om jag tror att det är en lämplig hund för den familjen. Någon som har erfarenheter av Leonberger?

Så har jobba-hemma-säsongen börjat igen. Eftersom Ia löper får hon inte vara på dagis, och jag "arbetade hemma i förmiddags". Det gick alldeles utmärkt, Ia låg och sov en hel del. Vi tog en lite längre förmiddagspromenad i regnet. Tur att man har köpt sig ett snordyrt regnställ, eller snarare, tur att man får lite nytta av det snordyra regnställ man köpt. Inkomna efter promenaden var det läge att aktivera hundhjärnan (Ias alltså). Jag tänkte jag skulle ta upp en gammal favorit. Hämta apan och lägga den i diskbaljan. Det var ju något som jag i princip hade fått att fungera före semestern, men bara precis så att hon fixade det. Ingen överinlärning. Jag räknade med att jag skulle behöva backa tillbaka några steg för att det skulle fungera, men icke då. Det gick klockrent på en gång. Och detta har jag lärt henne utan klicker (HA!!!) För att försvåra lite idag skulle jag få henne att hämta en sån där knut på rep och lägga i diskbaljan. Det var inte lika klockrent, men inga större problem med det heller. Smart hund. Sen har jag jobbat och varit borta på möte i Uppsala i kväll, så jag har ingen aning om vad som hänt. Men när jag kom hem, kokade mig lite kaffe, tog fram en lite rest av gårdagens efterrättspaj och satte mig vid datorn kom Ia och ställde sig och skällde på mig. Jag vet inte riktigt vad hon menade. Fick jag inte äta paj, eller ville hon ha, eller var det något annat?