I morse gjorde jag mig ingen brådska till jobbet, utan tog mig tid att gosa med hund. Ingen dum början på dagen alls. Men dessvärre gosade vi då bort morgonpromenaden, så den blev inte så lång idag heller. Frun var hemma på lunchen och medan hon satt och slafsade i sig en äcklig broccolipaj vid köksbordet fick stackars Ia fara runt i hela trädgården för att få fatt på sin lunch.

När jag kom hem från jobbet var Ia ensam hemma (barnen var ute och frun kom efter mig), och rackarns vad glad hon blev. Vi fick en mysig gosestund i soffan, men efter ett tag var det dags för mig att laga mat.

På kvällspromenaden fick Ia återigen för sig att hon var en fransk hund, och var tvungen att smaka lite grodlår. Och det blir ju liksom inge bra.

Ingen höjdardag för hunden. Jag hann inte med någon lång morgonpromenad. Frun hemma på lunchen, och sedan kom något barn hem på eftermiddagen. Som om inte detta var nog av tråkigheter dök det för Ia upp en inte alltför angenäm tingest i huset igår kväll.  Efter det tror jag att Ia, liksom jag, sällar sig till Magnus Härenstam när han i revyn Varning för Barn fäller den klassiska repliken, "... måste få insyn i familjeekonomin. Det köps åt helvete för mycket dammsugare. Och på tok för lite mopeder." I går köptes de en ny dammsugare. Och Ia och dammsugaren blev väl inte kompisar direkt om man säger så. När vi provkörde dammsugaren  skällde och högg Ia efter den, men den fortsatte att fara omkring på golvet och föra ett jävla väsen. Så småningom tröttnade dammsugare på att bråka med Ia, och hon kunde gå och lägga sig.

Idag har jag inte varit hemma mer än på morgonen, så jag vet ingenting om vad som hänt. Men det ryktas att Ia ha letat godishögar i trädgården och skog. Efter middagen gicks det lades två spår. När spåren sedan skulle gåd, gick det åt helvete. Total nollkoll på allt. Förklaringen uppenbarade sig såsmåningom. Det visade sig vara andra hundar ute i skogen också. Så det kanske var lite svårt att koncentrera sig. Det vet man ju själv när man löper, att godis är kanske inte det man är mest intresserad av.(Kanske en liten otydlig liknelse, men alla vuxna förstår nog vad jag menar.)

Dessutom slipade Ia ytterligare på sina apletarkunskaper.

Började dagen med en hundpromenad innan jag åkte till jobbet. Det är ingen dum början på en arbetsdag. Tyvärr fortsatte inte dagen fullt lika bra. Det dröjde inte mer än en kvart på dagens första möte så blev jag förbannad på en idiot. Som tur var fortsatte inte dagen fullt lika dåligt. Faktum är att hela eftermiddagen gjorde jag bara en massa bra saker, och jag kände mig mer än lovligt nöjd när jag drog hem på Vespan. Eftersom det var så himla mysigt väder ute, meckade jag snabbt ihop middagen (pannbiff och löksky med kokt potatis), satte ett barn att passa potatisen och gick ut på en promenad med hunden innan frun kom hem. Och då visade sig det som man läst om i hundböcker. När jag går ensam med hunden går det ju ofta revy i skallen, och idioten från morgonens möte dök upp igen. Och han retade mig så jag blev riktigt förbannad där jag gick med hunden. Och att i det läget försöka samarbeta med en hund, när man själv är skitförbannad, går inge bra.

Väl hemkommens från kvällens möte möts jag dock av en oerhört glad hund som bara vill pussas och gosa. Det berättas att i min frånvaro har dom övat "hämta apa" en hel del. Och det hade gått himla bra.

Idag åt vi frukost innan det var dags för hundpromenad, och den fick jag gå själv. Inte dumt alls faktiskt. Sedan åkte frun och jag iväg för att köpa dammsugare, men den var slut, så det bidde ingen. Därefter åkte delar av familjen (hunddelen stannade hemma) till bekanta och fikade. Väl hemkomna därifrån gicks det långpromenad, och nu på kvällen har vi kammat och klippt lite päls samt promenerat i regnet.

Med anledning av den sjuka som drabbade mig i går (se detta inlägg) kände jag idag ett oerhört stort behov av att köpa en massa goda chokladpraliner. Därför packade vi in fru, barn och hund i bilen i förmiddags och åkte in till Eijes choklad på Östermlam i Stockholm, och köpte en massa god choklad. Sedan åkte vi hem, kokade varm choklad, åt pralinerna och enades om att hösten är chokladens årstid.

Det var tungt i morse, tungt att sparka av sig täcket och masa sig ut på en morgonpromenad med hunden. Men som alltid, när man väl kommit iväg är det rätt skönt. Både i går kväll och i morse var Ia osedvanligt hård i magen, inget som känns speciellt roligt. (Tur att man har nära till dygnetruntöppna djursjukhus). När vi efter frukosten åkte vi till stan för att köpa choklad fick vi se en annan lagotto lite på håll. Medan frun stod utanför chokladbutiken när vi andra var inne och handlade, blev hon överfallen av ägaren till den andra lagotton. Hon tyckte Ia var sååååååååååå fin. Och visst, hennes hund var helt nedklipp och såg ut som en pudel i ansiktet. Det gör inte Ia.

Före middagen tog vi långpromenaden och före kvällsfikat en lite kortare promenad. Vi har varken spårat eller letat kantareller idag, det borde man kanske gjort. Däremot gav kvällspromenaden lugnande besked vad gäller eventuellt besökt på nattöppet djursjukhus. Det kommer inte behövas, nu sitter tvåan där den ska.

Den dag jag ska laga sju sortes apa till middag kommer jag ha stor nytta av Ia. Hon har idag visat sig osedvanligt duktig på att leta upp en gömd apa och sedan springa med den till frun. Den leken lekte dom länge idag. Det gillade Ia. Nu hör jag hur dom övar att Ia ska stå stilla. Det går inte lika bra. Själv ska jag strax öva på ligg still. Det kommer gå kanon.

Lite kaxigt kan tyckas, men jag anser att det är få som slår mig i brödbakning. Inget köpebröd, oavsett om det heter Pågens, Skogaholm, Schulstad, Axa eller något annat är över huvud taget ätbart. Sån´t där bake off-bröd man kan köpa på Statoil är visserligen färskt, men det smakar inget. De flesta bagerier kan inte heller göra speciellt smakrikt bröd. Därför köper jag nästan aldrig bröd, utan det bakas hemmavid. Igår när jag var och handlade, hade Ica-affären fått in lite bröd från Utö-bageriet, och naturligtvis bunkrade jag. Snor-jävla-dyrt bröd, 35 spänn för en limpa (jag köpte tre), men det är bara att erkänna, Utöbageriets bröd är bland det godaste som finns att köpa. Det är också det enda bröd som jag känner till som tål att åldras. ALLT annat bröd blir gammalt efter några dagar, men Utöbageriets bröd kan åldras med värdighet. Hittar ni bröd från Utö-bageriet någon gång, och aldrig har provat det förut, KÖP!!!