Så har jag äntligen fått lufta Vespan. Idag var det dags för premiärturen. Helt underbart att få köra på två hjul igen. Vespan gick som en dröm. Premiärturen är en vecka tidigare än förra året, men då var det fortfarande mycket snö. Det var det inte idag. Det är helt snöfritt nu på vägarna. Förra året denna tid kunde man nästan inte skymta asfalten för all snö, och lägsta temperaturen den 11 mars förra året var -17 grader. Men icke i år. Om dom bara sopade upp sanden och det blev lite varmare skulle det vara perfekt Vespaväder. Men man kan ju inte få allt.

Som tidigare meddelats, jag har varit familjefri idag, då de har varit i Globen. Det var visst genrep av något gippo där tidigare idag. Det blev en fin promenad med Ia för min del. EFtersom det blåste en del fanns det massor med omkrngflygande löv att jaga. Det passade somliga av oss. Det är vansinnigt roligt att vara ute med hund och försöka göra något ihop med henne, till exempel få henne att inte dra så förbannat i kopplet. Övningen att hon ska följa mitt tempo och titta på mig,tycker jag går framåt. Vad som inte går framåt är däremot mina försök att lära Ia lägga en apa i tvättbaljan. Hur svårt kan det vara? Om det handlade om sju sorters apa kan jag förstå att det kan vara svårt, men vi snackar ju bara en sort. Jag vill bara fästa uppmärksamheten på att lägga en apa i en tvättbalja är ingen konst för en hund. Svårigheten ligger i att för en medioker hundägare tala om för hunden att det är just det hon ska göra.På eftermiddagen satte jag mig på golvet och Ia kom och satte sig i mitt knä. Mysigt i och för sig, men ännu mysigare blir det om jag får ligga ner på golvet med Ia på magen. Men när jag lägger mig ner gick hon sin väg och la sig lite längre bort. Jag flyttade efter och gosade in mitt huvud vid hennes mage, men då flyttade den rackarns hunden sig ytterligare en bit bort. Hmmm.Strax efter sju nu i kväll drog familjen ut Ia på en kvällspromenad, och väl hemma igen var det fottvätt, och aktivering, allt för att hon skulle hålla sig lugn efter det magiska klockslaget 20.00 framför TV:n. Och strategin fungerade ganska bra. Det är klart att hennes uppfodrande skall på frun dök upp så smånigom, men hon gav liksom upp och gick och la sig.

När jag var liten och det var dags för middag var det första man tittade efter när man kom till matbordet, om det låg en sked ovanför tallriken. Gjorde det det visste man att det skulle serveras efterrätt av något slag. Man visste aldrig vad för efterrätt. Rabarberkräm, krusbärskräm, äpplepaj (näe, det bjöds det nog aldrig), äpplekompott, eller något annat som kom från trädgård eller skog. Den där skeden sa att måltiden kommer att bli bra och den kommer att avslutas på ett fint sätt. Närvaron av skeden sa att det finns hopp om framtiden. Jag blev alltid glad när jag hittade en dessertsked ovanför tallriken.I vårt hushåll serveras det inte riktigt samma sorts efterrätter. Efterrätterna är sällan rena bär- eller fruktefterrätter utan de är oftast tillagade på något sätt. En paj, en kaka eller nåt sånt, och då gör de sig väldigt bra med kaffe, varför vi oftast brukar kombinera efterrätt med kvällskaffet. Som en följd av detta har inte mina barn lärt sig se glädjen i en dessertsked, så det är något jag måste ändra på.

Innan vi skulle gå och lägga oss sa jag åt frun att kontrollera på biljetterna hur dags de ska vara på Globen för att se genrepet av melodifestivalen. Då visar det sig att frun hittar inte biljetterna. Som jag skrev om tidigare beställde vi ju en hel massa biljetter till kulturevenemang för ett tag sedan, och så biljetter till melodifestivalgenrepet idag. Och alla andra biljetter hittade hon, men inte dessa biljetter. Och detta som är yngsta dotterns absoluta favorit. Jag kände hur marken under mig började svaja och tänkte att fan nu går det åt helvete, men det gör det inte ens till musik. Efter en stunds funderande bestämde vi oss för att vi nog aldrig hämtat ut biljetterna, det var därför de inte fanns. Jag tänkte då gå in på ticnet.se för att se om vi hade gjort det eller inte. Men då var den jävla siten nere för underhåll. Så det var ju bara att gå och lägga sig och hoppas att jag skulle kunna hämta ut biljetterna nu på morgonen. Och YES!! det kunde jag. De var inte uthämtade. Så nu har familjen begivit sit till den kungliga huvudstadens södra utkant, för att se på eländet. Själv ska jag promenera hund i det fullständigt underbara vårvädret.

Återigen en sån där underbar dag. Sover till strax före 8, går upp och äter frukost, sätter mig vid datorn och jobbar lite, gör mig klar för morgonpromenaden, och så går vi ut. Inget kanonväder, men man känner ändå våren i luften. En underbar promenad, och så hem igen, dricka lite espresso, och så jobba lite mer. Lämna Ia ensam hemma och åka till jobbet och komma lagom till lunch. Ia var ensam hemma en dryg timme, och när frun kom hem stod hon och skällde sanslöst berättas det. Och hon verkade ha skällt länge också sa frun, för hon var så uppjagad. Men min teori är en annan. Jag har nämligen suttit i soffan och bredvid mig haft en sovande hund. När någon plötsligt slängde tidningar i returcontainern som står utanför vår tomt, for Ia upp som en raket, gjorde trappan innan man ens han fjärta och så stod hon och skällde som vansinnig på den jäveln som vara och pillade på hennes container. Jag tror att det var samma fenomen när frun kom hem. När Ia hörde bilen köra in på garageuppfarten for hon i taket och började tokskälla. Det berättas vidare att när frun var och klippte sig och yngsta dottern kom hem, skällde Ia inte alls. Så min bedömning är att det går rätt bra att lämna Ia ensam någon timme, och det ska utökas nästa vecka.

Just nu verkar det som om alla verkar försöka ta alla. Är det någon i "vår bloggemenska" som inte blivit tagen? Knappast, och flera av oss flera gånger. Jag har nu blivit tagen tre gånger. På något sätt värjer jag mig mot att blanda in andra i dylika saker, men jag skriver gärna ytterligare en omgång påståenden.REGLER: * Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. * Därpå väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. * Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information. Nu kör vi:1. Kan steka falukorv, stuva makaroner, koka lapsangte, äta upp alltsammans och diska undan efter mig på under 30 minuter.2. Är femte generationen organiserad nykterist.3. Har varit arbetslös i totalt 4 veckor sedan jag gick ut gymnasiet (22 år sedan)4. Försökte läsa Karl Marx Det kommunistiska partiets manifest när jag var 14 år (Det gick inge bra ska jag säga)5. Är väl en av tre tre-fyra personen uppväxta på östkusten som uttalar kex med samma uttal av begynnelseboksaven som i kylskåp.6. Kommer troligen inte att gå till jobbet de kommande 15 åren en enda dag utan slips.Och som sagt igen, jag avstår från att skicka detta vidare, men alla som vill kan känna sig tagna av mig.

Hemma på förmiddagen jobbat på eftermiddagen. Nu har det nästan blivit rutin att ta en morgonpromenad med hunden. Det känns vansinnigt bra. Men ska man hinna göra det innan hon ska till dagis, när vi väl är tillbaka i de rutinerna, blir det ju till att gå upp så inihelvete tidigt så man knappt har hunnit lägga sig. Så det gäller väl att njuta så länge det varar. Frun som var hemma på eftermiddagen klagar på att hunden drar sanslöst mycket när dom är ute och går, och jag håller inte alls med om det. Nu i kväll var vi ute och gick tillsammans alla tre, och inte drog Ia speciellt mycket. Jag tror att det bara är försök till förtal av Ia från fruns sida. Både nu i kväll, i morse och i går morse har jag lyckats med övningen att Ia ska följa mig i mitt tempo. Jag går omväxlande snabbt och långsamt, och Ia ska vara uppmärksam och följa med i tempväxlingarna. Det fungerar faktiskt utmärkt, när jag väl får henne att vilja vara med på den leken. Idag har frun köpt nytt koppel och ny sele till Ia. Det köps en himla massa sådana saker ska jag säga. Vi har köpt 4 koppel, det första gick av en dag, det andra har gått upp i sömmarna, men borde kanske gå att laga, det tredje är ett utställningskoppel och det fjärde är dagens inköp. Tillika har vi köpt 4 selar. Först en som passade en liten valp som växte lite. Sedan en sele att åka med i bilen, en sele som passar en fullvuxen lagotto och så dagens sele som är röd och fin. Men halsband har vi bara köpt två stycken. Ett vanligt och ett fint för söndagspromenaderna. Jag har skrivit det förut, men jag kan skriva det igen, det är inte hunden i sig, det är tillbehören som ruinerar en.

Fan, man skulle blivit proffspusslare (finns det ett sådant yrke?) Även denna dag har vi lyckats pussla ihop hundvaktandet. Och dessutom tränat ensamhet i skarpt läge. Idag har jag inte suttit i bilen och frusit när Ia skulle vara ensam hemma, jag har åkt till jobbet. (Och då satt jag ju i och för sig och frös i bilen, en liten stund.) Men i morse fick jag gå en härlig morgonpromenad. Det är något man skulle vilja göra oftare. I övrigt har dagen gått som en dans. Men nu hör jag Ias uppfodrande skall då hon vill att någon ska leka med henne. Fan, vi har ju inte gjort annat än lekt med henne när vi varit hemma. Vi har ju fått lära oss på kurs att om man ska trötta ut en hund till exempel inför en sådan här ensamhetsövning, ska man INTE ut och springa med hunden; det gör den bara uppjagad. Det är mycket bättre att trötta ut henne med hjärnkrävande aktiviteter. Lösa korsord, lägga pussel eller dylikt. Ska väl försöka fundera ut något sådant till i morgon.