Måste ju skriva några ord om den underbara frukost vi blev bjudna på imorse hemma hos våra vänner. Hjortronyougurt, vaniljyougurt, kaffe, apelsinjuice, vansinnigt gott nybakat bröd (vad kan dom ha fått det ifrån?) och sist men inte minst, Våfflor. Men hallon- eller jordgubbssylt och vispgrädde. Det enda som egentligen saknades var väl prinskorv och äggröra (Tyckte kanske inte jag, men väl familjens odräglige tonårsson, (som för evigt vunnit mitt hjärta efter det att han den sommaren jag var pappaledig ofta kom cyklande till oss för att leka med mina barn. Han kom på sin tre-hjuling endast iklädd tröja och kalsonger. När han cyklade hem på eftermiddagen hängde kalsongerna på styret.)) Men utan prinskorv och äggröra satt vi i deras vardagsrum framför kakelugnen (vari en brasa just brunnit ut) och njöt av denna lyxfrukost. Frågan är om en dag kan börja bättre. Troligen inte.

När vi åkte för att äta frukost hos våra vänner i morse fick Ia stanna hemma. Dom har ju den konstiga smaken att ha tre katter. Väl hemma fortsatte förberedelserna för lilla Stockholm. Vi började klippa Ia, och då upptäckte vi hur svårt det är att minnas det vi lärde oss på klippkursen för några månader sedan. Vi började med att klippa benen, och det kanske gick bra. Sedan var det dags för en middagspromenad så det begav vi oss iväg på. Innan vi åkte iväg la jag en godishög i trädgården som Ia skulle få leta efter när vi kom hem. Men väl hemkomna visade det sig att någon jävel hade snott hennes hög. Hon hittade platsen men inget godis där. Medan middagslasagnen stod i ugnen klippte vi ryggen, sidorna och magen på Ia. Efter maten klippte vi det sista, dvs öron och huvud. Men bara försiktigt, för tanken är att om det ser för jävligt ut när vi kommer till lilla Stockholm ska vår uppfödare (som också är där) kunna ordna till de allra största misstagen vi gjort. Men när man tittar på henne i skumt ljus och på håll ser hon himla fin ut. (Såklart)

....men nu är bröden utbakade och står på jäsning igen. Om cirka en och en halv timme ska de bakas av.

Någon annan trovärdig förklaring till varför jag går upp klockan 5 en söndagsmorgon kan jag inte se. Den officiella orsaken är dock att jag håller på och sätter en bröddeg. Vi är bortbjudna till bekanta på frukost (som precis för ett år sedan. (Se ett tidigare inlägg)) och jag har lovat ta med nybakat bröd. Och ska man ha nybakat bröd klockan halv 10 måste man börja klockan fem. Så enkelt är det. Men nu ska jag gå och sova i ytterligare två timmar medan degen jäser.