Som vanligt morgonpromenad, sedan arbete hemifrån, lite mysa med hunden, lite mer arbete, lite lunch, och lite leka med hunden. Sedan till jobbet. Och så hem lagom till middagen. När jag kom hem berättades att Ia just hade kräkts lite. Och till min stora glädje fick jag torka upp det. Det var inte mycket alls, en knapp halvdeciliter osmält mat. I övrigt är hon hur pigg som helst, och hon äter utan problem. Samma sak hände tidigare i veckan. Hon kräktes lite, men verkade i övrigt helt normal. Vet inte riktigt vad det kan vara, men troligen inget att oroa sig över så länge maten i huvudsak kommer ut den naturliga vägen och hon i övrigt verkar pigg. Kan det vara någon sorts mask igen tro? Kanske läge att maska av igen, innan hon kräks upp "spagetti". I övrig är väl allt alldeles utmärkt. Hon är förjävla duktig på att nosa reda på godis när man är ute på promenad. Och ensamheten går också utmärkt. Synd bara att jag själv var så trött så jag inte orkade gå en kvällpromenad med henne. Det fick frun göra själv.

Idag sopade kommunen gatorna rena från grus i vårt villaområde. Och detta bara en vecka efter att snön försvunnit. Det tycker jag är helt fantastiskt. Nu kan man ju dôna på i 60-70 utan problem. Innan gruset var borta kunde man knappt köra i de lagstadgade 30 km/h.

När jag tog körkort för MC förra året fick jag lära mig vem pundarleffe var. Pundarleffe kör en Volvo 240, han är hög som ett hus och saknar således fullständigt förmågan att framföra sitt fordon säkert, men han försöker så gott han kan. Eftersom man som MC-förare är tämligen oskyddad måste man ALLTID räkna med pundarleffe. Det kan vara pundarleffe du möter och rätt var det är så kör han på din sida av vägen. Det kan vara pundarleffe som står stilla vid rött ljus när du har grönt och just när du passerar får pundarleffe för sig att han inte orkar vänta längre utan bara kör. Det kan vara pundarleffe som som har somnat bakom ratten i bilen bakom dig när du ska göra en vänstersväng så han dönar rakt in i din topbox. Så om du alltid räknar med pundarleffe och är beredd på honom har du mycket större chanser att överleva, än om du räknar med att snuten redan sytt in pundarleffe. Och även om dom har det, har pundarleffe en brorsa. Och det är tack vare min kännedom om pundarleffe som jag överlevde gårdagen. Jag räknade givetvis med att allt det som hände skulle kunna hända, så att jag bara var millimeter från att krocka var bara för att ville skrämma de idioter som försökte köra på mig. Så mitt tips till alla er som ska ut på Vespan i sommar är, räkna med pundarleffe så kanske du överlever till i höst.

Nu har jag avslutat omröstningen kring denna viktiga fråga. Resultatet är att de flesta dricker inte espresso, men av de som gör det, är det en majoritet som beställer en dubbel. Som den italofil jag är, ryser jag lite av det resultatet.

Bland kommentarerna till mitt inlägg från igår har det blivit en liten diskussion kring vad en hundvalp får kosta. En ganska intressant fråga. I synnerhet hur olika raser kostar olika mycket. Helt klart är ju att tillgång och efterfrågan styr priserna, liksom om man som uppfödare lyckats bygga sig ett varumärke. Det läskiga som Hannah påpekar, är ju att folk som inte kan, ger sig på hundavel för att tjäna pengar, liksom folk som avlar på osunda djur. Passa också på att säg ditt hjärtas mening i denna fråga i den nya omröstningen.

I går på väg till jobbet när jag körde Vespa var det en idiot som körde om mig. Det var tvåfilig väg och inte speciellt mycket bilar, men den idioten stryker precis både bakom, bredvid och framför mig med sin jävla bil. På vägen hem är det först en buss som strutar i lämna företrädesskylen och kör ut precis framför mig. Efter tre minuter är det en idiot i en bil som gör precis samma sak, kör ut precis framför mig trots att han är skyldig att lämna företräde. När jag var ute och gick med Ia i morse och skulle gå över på ett övergångsställe körde en bil nästan på mig, trots att han hade rött. Men man överlever. För man känner ju Leffe. (mer om Leffe i ett senare inlägg)

Jag har en förkärlek för att samla i frysen. Och framför allt har jag en förkärlek för att ha kvar saker i frysen. Jag vill aldrig ta "sista påsen" för den kan vara bra att ha senare. Det ger en slags trygghet att veta att man har en påse jordgubbar i frysen i den händelse man skulle behöva dem. Och lite grann är det så med vänner också. Det är inte alltid man "använder" dem, men det är väldigt skönt att veta att de finns den dag man verkligen behöver dem.Problemet med att aldrig använda det man har i frysen är att det förr eller senare blir gammalt och oanvändbart. Detsamma gäller för vänner. Om man inte "använder" dem ibland blir de oanvändbara. OCh eftersom jag har problem med jordgubbarna har jag också problem med vännerna. Jag har ett antal jag skulle behöva tina upp och använda lite, annars blir dom oanvändbara. Så det är väl bara att sätta igång.