I kväll har jag varit på Scalateatern i Stockhol och tittat på föreställningen Ringside med Jerry Williams. Han tillhörde i min ungdom en av mina stora favoriter. Inte bara för att han spelade bra musik, utan främst för att det var något äkta över honom. Och han hade distans till sig själv, en av de allra viktigaste egenskaperna hos en människa. Och så körde han en jävligt snygg hoj, en Suzuki Katana. Så småningom började jag tröttna på att smöriga sida och under en tid, från ungefär mitten av 80-talet började han samarbeta med Ola Håkansson och Stockholm records, och då blev det bara skit med all musik. Visserligen fick han några stora hits med Did i tell you, Who's gonna follow you home tonight, En vintersaga och så, men det var ju för fanken ingen Rockenroll. Och det var ju det jag gillade (Som en räddning hittade jag då Bluesen, men inte mer om det här). Och så började han spela på Börsen i Stockholm, och jag tyckte väl att han då förlorade lite i trovärdighet. Arbetargrabben från Huvudsta spelar på ett ställe dit ingen normalavlönad människa har råd att ta sin familj. Att uppträda på Scalateatern som ikväll passar honom mycket bättre (även om han tveklöst gör sig bäst i folkparken i Finnspång eller Östervåla, eller i någon annan byåla). I alla fall, företsällningen var både en besvikelse och en hit. För det första var det dåligt ljud. I alla fall där jag satt. och så var det alldeles för mycket Did-I-tell-you-, Who's-gonna-follow-you-home-tonight- och En-vintersaga-smörja. Och så var det alldeles för välrepeterat. Det verkade som om dom visste exakt hur dom skulle spela varje låt. (När jag går och lyssnar på Blues vet sällan orkesten hur låten kommer att spelas. Dom kan början och dom kan slutet, men vad som händer däremellan varierar från gång till gång.) Och instrumentalsolona var alldeles för korta.Å andra sidan, när det väl tände till på scenen, jävlar vad det brann. Det är ju ingen tvekan om att han kan sina saker, bara har gör det han är bra på. Snacka mellan låtarna på sitt speciella sätt, och så ösa på i riktig stenkrossar rock'n'roll. Då är det gung. Men å andra sidan, vilken jävla publik. Dom verkar tro att dom är på teater, bara för att dom är på teater. Det går väl inte att lyssna på Rock'n'Roll och sitta still. Klart som fan att fötterna stampar takten så stolsraden gungar. I alla fall den stolsrad jag satt på (Stackars mina grannar). Och klart att man diggar med hela kroppen så gott det går när man sitter i en teatersalong. Dom måste trott att jag inte var helt nykter. (Dom skulle bara veta. Som jag sa till en polis som stoppade mig i en nykterhetskontroll för några år sedan då han frågade om jag druckti alkohol. "Jag har troligen druckit mindre alkohol de senaste 20 åren än vad du gjort de senaste 20 dagarna")

Jag har, genom att titta på referenser till min blogg upptäckt att någon har lagt en länk till min blogg på sin egen blogg. Vederbörande har aldrig kommenterat i min blogg, men det kanske inte är så konstigt för bloggen företräds av en älghund. Och älghundar kanske inte är så duktiga på att kommentera andras bloggar (Men uppenbarligen kan älghundar, och för den delen andra hundar också, skriva egna bloggar. Det finns det massor av exempel på.) Hur som helst blir jag väldigt smickrad av att någon vill länka till min sida. Det borde betyda att vederbörande tycker att det jag skriver har något slags värde. Och naturligtvis återgäldar jag detta genom att lägga en länk till den bloggen. Besök den gärna och titta på de fina bilderna på den fina hunden. (Inte som en lagotto, men alla hundar kan ju inte vara en lagotto)Vidare har Ias uppfödare också lagt en länk till denna blogg från sin sida. Och jag lägger mer än gärna en länk till henne.

Av den förra omröstningen lär vi oss att fler säger alltid godnatt till sina husdjur än de som inte har husdjur alls. Och det är få som bara säger godnatt ibland. Och inga alls som inte säger godnatt till sina husdjur. Så bra att vi vet. Jag har ju alltid undrat.Nästa omröstning handlar om ett ämne jag skrev om tidigare, nämligen om man ska beställa en enkel eller dubbel espresso. Frågeställningen emanerar (heter det så och stavas det så) från det faktum att dubbel espresso går inte att beställa i Italien.

Jag har ju inte hunnit skriva speciellt mycket senaste tiden, men nu har jag lite tid, och det bara bubblar upp tankar. Om dom är så vettiga vet jag inte men det går i alla fall att göra om dom till blogginlägg. Så vi fortsätter ett tag till.

Förkyld hund? Jajjamensan, så är det. Ia hostar inte så mycket längre, men hon är snorig. Och snoret klibbar fast pälsen på nosen. Ganska äckligt. I dag har det för första gången på allvar tränats ensamhet (Ja, jag vet. Alla ni som vet att det är åt helvete för sent, behöver inte påpeka det. Vi vet det redan. Eller förresten påpeka gärna det, så kanske vi hanterar saken bättre med nästa hund.) Vi har alltså aldrig på allvar lämnat Ia ensam hemma mer än högst tre fyra fem minuter i övningssyfte. Men idag lämnade frun Ia ensam hemma i tjugo minuter. Själv smög hon omkring i trädgården så hon skulle kunna ha lite koll på vad som hände utan att Ia skulle märka det. Och det gick faktiskt hur bra som helst. Troligen har hon i viss mån blivit tränad på dagis. Där är ju hundarna ensamma i sina "rum" utan att personalen är där hela tiden. Men när det nu gick så bra idag, ska vi på allvar fortsätta med detta. På förmiddagen tränade jag lite låd-och skåpsstängning, och det gick bra. Liksom allt annat jag gjorde. Enligt litteraturen ska tonåren komma någonstans i den ålder Ia befinner sig i just nu, och med tonåren kommer fetvadden. Den växer sig stor och tät i öronen på en tonårshund sägs det. Hunden hör inget och gör följdaktligen aldrig som man säger under denna period. Men av detta har vi inte märkt något ännu. Det kanske kommer.

I flera veckor har jag jagat runt i leksaksaffärer på jakt efter en skalmodell av en Vespa. Men till min stora förvåning har det hänt något med leksaksaffärerna. Leksaksaffärerna som tidigare var välsorterade på både spel och andra vettiga leksaker har idag nästan bara skit. Och framför allt väldigt lite små bilar och motorcyklar. Va' fan, leker inte pojkar med bilar längre? Vad är detta? Och vad har hänt med alla välsorterade spelbutiker? Är det bara dataspel som gäller numer? Idag när jag ändå befann mig i den Kungliga Huvudstaden fortsatte jag leta efter en liten Vespa. Åhléns har alltid haft en stor leksaksavdelning, men nu har man klumpat ihop den med barnkläder. Jamen, kom igen. Dom hade ju ingenting kvar. Gamla Stor och Liten i Gallerian då, som numer heter BR leksaker (eller är det Toys'r'us) Inte heller dom har någonting kvar. Men för helvete? Ska man behöva åka till London för att hitta en riktig leksaksaffär? För det är väl inte så illa att gamla anrika Hamleys har pangat igen också? I så fall är jordens undergång nära.

Och vem fan är Nisse Hult? Ja, att Nisse Hult figurerar som någon man inte vet vem det är i en gammal sketch, är ju ganska känt. Men att man inte vet vem Nisse Hedlund är, är mer ovanligt. I vår nykterhetsförening hade vi igår besök av Nisse Hedlund. Jag är visserligen ordförande i föreningen, men jag har inte full koll på alla föredrag vi arrangerar, och Nisse Hedlund hade jag ingen aning om vem det var. Det hade berättats att han hade byggt lite motorer och motorcyklar för länge sedan. Jaha, tänkte jag, en hemmapulare som lekt lite med motorer i källaren. Visst, det kan väl vara bra. Men när jag kom till mötet förstod jag. Vi brukar annonsera våra möten i lokalpressen, och ibland kommer det en eller annan besökare som inte är med i föreningen. I går kom det 15 personer. Bara för att lyssna på Nisse Hedlund. Nu har jag lärt mig att min okunskap om Nisse Hedlund klassas som bristande allmänbildning. Nisse är en auktoritet i svenskt motorcykelliv. Han byggde motorer i slutet på 50-talet och början på 60-talet till svenska motocrossförare och hans motorer tog dem till till ett flertal VM-guld. Motorerna är idag rariteter. Han byggde bara 199 stycken, och en av dessa på begagnat-marknaden kostar en bit över 100.000 idag. En helt fantastisk människa, denne Nisse Hedlund. Och honom har vi haft i vår förening. De ni!