Nu vill jag åka Vespa. Men fortfarande är det för mycket snö på vägarna. Men snön smälter, sakta men säkert. Och lika sakta men säkert närmar vi oss den underbara dagen då jag kan rulla ut mina Vespor i vårsolen, sätta mig på den mjuka sadeln, trycka på startknappen och bara glida iväg. Först på den ena Vespan och sedan på den andra. Idag är det ungefär lika mycket snö här ute som förra året runt 25 mars, så det är i alla fall tidigare vår i år. Hoppas bara det håller i sig.

Fortfarande vovvas det i familjen. Ia hostar inte speciellt mycket längre, men hon är väldigt snorig. Och hundar har ju den egenheten att de inte snyter sig i näsduk som vanligt folk. Näe, de låter snoret torka in i pälsen och klibba fast på nosen. Det tycker inte jag är någe bra. Jag skulle inte tro att det blir utställning för henne i morgon. Jag tror inte vi är välkomna med en förkyld hund. Och Ia kanske inte riktigt orkar heller. Men för säkerhets skull har vi ägnat delar av kvällen åt att klippa henne så att hon ska vara i toppform inför morgondagen. IFALL vi nu skulle åka. Vi har också varit ute på en liten kort promenad. Tidigare i veckan har vi ju avstått från promenader eftersom vi tror att det är bäst att Ia får vara hemma och ta det lungt. Men idag (liksom igår, fast det glömde jag att skriva om) var hon fullständigt överlycklig att få komma ut. Men hon var inte lika glad åt duschen efteråt idag. Stänga skåpsluckor och lådor i köket är nu nästan ingen utmaning för Ia längre. Det kan hon. Så nästa utmaning är för oss att komma på vad vi ska lära henne mer. Göra espresso? Vispa pannkakssmet? Gå fint i koppel? Näe, nu tog jag nog i. Gå fint i koppel är ju bland det mest meningslösa en hund kan lära sig. Verkar hunden i fråga tycka i alla fall. Vi får väl se.