Nu tycker jag det känts som om Ia varit nästan hostfri i flera dagar. Men bara nästan. Rätt var det är så hostar hon till igen. Och snorig är hon. Nästan mer än tidigare. När jag läst lite fler böcker verkar det som om snoigheten också är symptom på kennelhosta, så att det skulle vara olika sjukdomar som jag tidigare antytt är nog fel.Som jag tidigare skrivit blev det ingen utställning idag, och det var ju tråkigt. Vi skulle behöva öva mer sånt inför Lilla Stockholm i påskhelgen. Problemet är att till Lilla Stockholm har Ia blivit så gammal att hon inte längre tävlar i valpklass. Alltså kan man inte skylla hennes dåliga ringskick (jfr bordsskick) på att hon är valp längre. Det blir till att ligga i stenhård träning under hela mars. Vi får se om vi kan hinna med lite höghöjdsträning också.Dagen har i övrigt förlöpt på ett rätt tråkigt sätt för Ia. Vi vill ju inte ta ut henne på för strapatsrika upplevelser så länge hon inte är frisk. Men lite ensamhetsträning har det blivit. Samma som sist, 20 minuter ensam, och frun smygandes ute i trädgården. Det gick lika bra nu som sist, så nu gäller det att fortsätta träna när vi nu fått upp farten. Dessutom har frun försökt lära hunden skilja på en björn och ett lejon. Det är ju inte så lätt, för det klassas väl som storvilt bägge två. Så Ia har lite svårt at skilja på kommandona ”hämta nalle” och ”hämta lejon”. Men när vi väl lärt henne det ska vi lära henne ”hämta bostonterrier” också. Så hon kan hämta grannens eländiga hundar som bara skäller. Men det gäller att skynda på innan grannen lär sina hundar ”hämta lagotto”, för dom tycker nog att Ia skäller minst lika mycket som vi tycker att deras bostonterrier skäller.Varför blir Ia som mest beroende av oss när vi ser på TV? Hon kan ligga ensam i flera timmar och roa sig själv på många sätt, men när vi sätter oss framför TV:n, då ställer hon sig vid soffan, tittar uppfodrande på oss och skäller på sitt speciella lek-med-mig-sätt. Eller kan det vara så att det är just klockan 8 på kvällen som en lagotto som mest behöver aktiveras. Svårt att svara på, för familjens TV-tittande börjar nästan alltid just då. Hundskrälle!!

Fan va´tråkigt. Det bidde ingen utställning idag. Vi valde att stanna hemma. Ia snörvlar fortfarande en del, även om hostan nu i stort sett är borta. Troligen var alla andra lagotto som var på utställningen bara glada för att vi inte var där. Vi hade ju sopat banan med dem och fintat upp deras hussar och mattar på läktarn redan i första perioden.