Som tidigare meddelats, jag har varit familjefri idag, då de har varit i Globen. Det var visst genrep av något gippo där tidigare idag. Det blev en fin promenad med Ia för min del. EFtersom det blåste en del fanns det massor med omkrngflygande löv att jaga. Det passade somliga av oss. Det är vansinnigt roligt att vara ute med hund och försöka göra något ihop med henne, till exempel få henne att inte dra så förbannat i kopplet. Övningen att hon ska följa mitt tempo och titta på mig,tycker jag går framåt. Vad som inte går framåt är däremot mina försök att lära Ia lägga en apa i tvättbaljan. Hur svårt kan det vara? Om det handlade om sju sorters apa kan jag förstå att det kan vara svårt, men vi snackar ju bara en sort. Jag vill bara fästa uppmärksamheten på att lägga en apa i en tvättbalja är ingen konst för en hund. Svårigheten ligger i att för en medioker hundägare tala om för hunden att det är just det hon ska göra.På eftermiddagen satte jag mig på golvet och Ia kom och satte sig i mitt knä. Mysigt i och för sig, men ännu mysigare blir det om jag får ligga ner på golvet med Ia på magen. Men när jag lägger mig ner gick hon sin väg och la sig lite längre bort. Jag flyttade efter och gosade in mitt huvud vid hennes mage, men då flyttade den rackarns hunden sig ytterligare en bit bort. Hmmm.Strax efter sju nu i kväll drog familjen ut Ia på en kvällspromenad, och väl hemma igen var det fottvätt, och aktivering, allt för att hon skulle hålla sig lugn efter det magiska klockslaget 20.00 framför TV:n. Och strategin fungerade ganska bra. Det är klart att hennes uppfodrande skall på frun dök upp så smånigom, men hon gav liksom upp och gick och la sig.

När jag var liten och det var dags för middag var det första man tittade efter när man kom till matbordet, om det låg en sked ovanför tallriken. Gjorde det det visste man att det skulle serveras efterrätt av något slag. Man visste aldrig vad för efterrätt. Rabarberkräm, krusbärskräm, äpplepaj (näe, det bjöds det nog aldrig), äpplekompott, eller något annat som kom från trädgård eller skog. Den där skeden sa att måltiden kommer att bli bra och den kommer att avslutas på ett fint sätt. Närvaron av skeden sa att det finns hopp om framtiden. Jag blev alltid glad när jag hittade en dessertsked ovanför tallriken.I vårt hushåll serveras det inte riktigt samma sorts efterrätter. Efterrätterna är sällan rena bär- eller fruktefterrätter utan de är oftast tillagade på något sätt. En paj, en kaka eller nåt sånt, och då gör de sig väldigt bra med kaffe, varför vi oftast brukar kombinera efterrätt med kvällskaffet. Som en följd av detta har inte mina barn lärt sig se glädjen i en dessertsked, så det är något jag måste ändra på.

Innan vi skulle gå och lägga oss sa jag åt frun att kontrollera på biljetterna hur dags de ska vara på Globen för att se genrepet av melodifestivalen. Då visar det sig att frun hittar inte biljetterna. Som jag skrev om tidigare beställde vi ju en hel massa biljetter till kulturevenemang för ett tag sedan, och så biljetter till melodifestivalgenrepet idag. Och alla andra biljetter hittade hon, men inte dessa biljetter. Och detta som är yngsta dotterns absoluta favorit. Jag kände hur marken under mig började svaja och tänkte att fan nu går det åt helvete, men det gör det inte ens till musik. Efter en stunds funderande bestämde vi oss för att vi nog aldrig hämtat ut biljetterna, det var därför de inte fanns. Jag tänkte då gå in på ticnet.se för att se om vi hade gjort det eller inte. Men då var den jävla siten nere för underhåll. Så det var ju bara att gå och lägga sig och hoppas att jag skulle kunna hämta ut biljetterna nu på morgonen. Och YES!! det kunde jag. De var inte uthämtade. Så nu har familjen begivit sit till den kungliga huvudstadens södra utkant, för att se på eländet. Själv ska jag promenera hund i det fullständigt underbara vårvädret.