En kanske inte fullt så rolig dag för Ia idag som igår. (Och inte för mig heller för den delen. Har känt mig klen och inte orkat göra något, yr i huvudet och orkeslös. Kanske någon sorts sjukdomstillstånd.) När frun skulle gå på morgonpromenad med Ia påstod hon att Ia inte ville gå utan mig. När dom skulle gå ut sprang Ia upp till sovrummet där jag låg och tyckte synd om mig själv, som för att hämta mig. Om det var sant är det ju en trevlig tanke. Sedan lades det två spår som Ia ännu lite senare fick gå. Det första spåret gick klockrent, problemet var bara att vid spårslutet hade någon jävel snaskat i sig Ias godishög. Det andra spåret var ganska långt och Ia var väldigt stirrig, så det var svårt att få henne i mål. Men det gick till slut.Vid eftermiddagspromenaden såg Ia och frun en lösspringande retrieverhane på håll, men dom lyckades på något sätt svänga av och undvika möte. Ägaren syntes inte till. När dom sedan nästan var hemma såg dom en lösspringande retrieverhane på håll. Utan ägare. Om det vara samma hund förtäljer inte historien, men det är ju inte otänkbart. Det är ju ganska osmart av hundägare att bara släppa ut sin(a)hund(ar)sådär. Man kan väl i viss mån säga att det är rätt åt ägaren om det vara samma hund. Och det var ganska långt mellan första och andra stället dom såg hunden.Just nu jagar Ia runt petflaskor på golvet som är fyllda med godis, dom för ett jävla liv. Men hon verkar ha roligt. I går mötte vi en hund med ägare som vi stöter på titt som tätt, och hon kommenterade Ia med att hon alltid verkar så glad. Och det är väl något man måste instämma i. Jag kan inte minnas att hon någonsin surat över något. En underbar hund helt enkelt.

Tja, det kanske är en bra fråga. Fast själv vet jag svaret. Eller snarare svaren, för det finns hur mycket som helst man kan ha sina barn till. Ett nytt användningsområde uppenbarade sig igår kväll. Yngsta dottern rumsterade omkring i skafferiet på jakt efter godis samtidigt som jag la sista handen vi middagsdisken. Hon hittade så småningom den After Eight-ask som jag fått för en tid sedan och som mina barn till största delen länsat. Hon undrade om hon fick ta en till, och så sa jag att jag drar på lite kaffe så sätter hon och jag oss med varsin kopp kaffen och en After Eight när jag har diskat. Så det gjorde jag. Det är inte alls fel att sitta och dricka en kopp kaffe med sin 13-åriga dotter och prata lite över en After Eighht.

Med anledning av min liknelse mellan vänner och jordgubbar tidigare, har några av våra vänner bestämt påpekat att dom INTE är som en påse jordgubbar. Dom kommer aldrig att acceptera att ligga och bli förtorkade som någon sorts trygghet. Dom kommer själva se till att dom blir använda om det finns risk för att dom håller på att bli gamla och förtorkade. Det är för övrigt samma vänner som bjöd oss på frukost såsom beskrivits i ett tidigare inlägg, och si, dom har bjudit in oss till frukost nästa helg igen. Tänk vad bra det är att ha lite jordgubbar i frysen.