Nu är vi i mitten på tredje veckan som Ia inte kan gå på dagis. Det börjar bli lite jobbig å ena sidan, men ganska mysigt å andra sidan. Det jag uppskattar mest är möjligheterna till morgonpromenader. Och vi har på allvar blivit tvungna att träna ensamhet med Ia. Och det går som sagt förvånansvärt bra.När man är hemma stora delar av dagen märker man dessvärre ett annat problem (Ja, att man märker det är det väl ingen fara med, men att det finns är inget vidare). Ia larmar rätt bra när det passerar folk på gatan. Ibland, men inte alltid. Det är inge bra. Å andra sidan har jag blivit mer ödmjuk inför andra hundägare som låter sina hundar skälla som fan när man passerar. Men jag vill inte ha det så här. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Att skrika och bråka på sin hund när hon larmar är säkert inte rätt sätt. Så vitt jag förstår av det jag läst larmar hon för att ingen annan gör det. Att stoppa det handlar alltså om att tala om för Ia att det är jag som sköter vakthållningen. Det ska inte hon behöva göra. Men hur fan säger man det till en hund?