Denna dagen ett (hund)liv. Idag måste det varit en höjdardag för Ia (vill jag i alla fall gärna tro). Efter morgonfikat gick vi en promenad. Under den promenade passerade vi vårt nya favoritställe att lägga spår på. Frun la två spår och Ia och jag satt och mådde gott i solskenet. Det var lite kallt trots att solen sken. Sedan gick vi hem, och i skogsdungen precis utanför vårt hus hade jag på utvägen gömt en hög med godis, och nu fick Ia leta upp det. Det var inte speciellt svårt. (Nästa gång ska vi börja längre bort från godisgömman.) Hemma åt vi frukost och sedan begav sig jag och barn iväg på äventyr i den kungliga huvudstaden. Ia och frun gick de tidigare lagda spåren. Denna gång kom frun i alla fall ihåg var spåren började, men inte riktigt hur spåren gick. Men det gjorde inget, hon hade ju hund med sig. Ia var lite stirrig i första spåret, men det andra och lite längre gick klockrent. Hemkommen fick hon ligga på balkongen och lapa sol medan frun tvättade fönster (vad vi gjortde törs jag inte berätta för frun med tanke på hur mycket hon slitit med städandet idag, men jag kan säga att gott var det i alla fall. (Det vi gjorde alltså.).) När vi kommit hem var det dags för en lite eftermiddagspromenad med hund och vi gick på upptäcktsfärd i en ny liten skogsbacke som liggen inklämd i mellan en massa villor. Sedan var Ia trött! Vi har påbörjat operation pälssaanering igen. Det har blivit lite tovor och pälsen har växt en del sedan vi klippte den inför den utställning som inte blev av. Och om några veckor är det dags för lilla Stockholm. Och i kväll har vi fintat henne, vi ser inte på TV klockan 8, så då vet hon inte hur hon ska störa oss. Ha!!!

...var vi bjudna hem till bekanta på frukost. Idag när solen lyste blev jag påmind om denna frukost. Det var ett mycket angenämt minne. Dom hade precis flyttat till ett nytt hus och i det huset finns en rum med fönster åt tre håll, det liknar en glasveranda, och där satt vi med vårsolen lysande oss i ögonen och åt nybakat bröd, nygräddade våfflor och annat gott till frukost. Jag hoppas innerligt dom har vett att bjuda oss på frukost igen i år.

En dag som alla andra de senaste veckorna. Vet faktiskt inte vad jag ska säga mer om dagen. Så jag slutar väl här då.

Som vanligt morgonpromenad, sedan arbete hemifrån, lite mysa med hunden, lite mer arbete, lite lunch, och lite leka med hunden. Sedan till jobbet. Och så hem lagom till middagen. När jag kom hem berättades att Ia just hade kräkts lite. Och till min stora glädje fick jag torka upp det. Det var inte mycket alls, en knapp halvdeciliter osmält mat. I övrigt är hon hur pigg som helst, och hon äter utan problem. Samma sak hände tidigare i veckan. Hon kräktes lite, men verkade i övrigt helt normal. Vet inte riktigt vad det kan vara, men troligen inget att oroa sig över så länge maten i huvudsak kommer ut den naturliga vägen och hon i övrigt verkar pigg. Kan det vara någon sorts mask igen tro? Kanske läge att maska av igen, innan hon kräks upp "spagetti". I övrig är väl allt alldeles utmärkt. Hon är förjävla duktig på att nosa reda på godis när man är ute på promenad. Och ensamheten går också utmärkt. Synd bara att jag själv var så trött så jag inte orkade gå en kvällpromenad med henne. Det fick frun göra själv.

Idag sopade kommunen gatorna rena från grus i vårt villaområde. Och detta bara en vecka efter att snön försvunnit. Det tycker jag är helt fantastiskt. Nu kan man ju dôna på i 60-70 utan problem. Innan gruset var borta kunde man knappt köra i de lagstadgade 30 km/h.

När jag tog körkort för MC förra året fick jag lära mig vem pundarleffe var. Pundarleffe kör en Volvo 240, han är hög som ett hus och saknar således fullständigt förmågan att framföra sitt fordon säkert, men han försöker så gott han kan. Eftersom man som MC-förare är tämligen oskyddad måste man ALLTID räkna med pundarleffe. Det kan vara pundarleffe du möter och rätt var det är så kör han på din sida av vägen. Det kan vara pundarleffe som står stilla vid rött ljus när du har grönt och just när du passerar får pundarleffe för sig att han inte orkar vänta längre utan bara kör. Det kan vara pundarleffe som som har somnat bakom ratten i bilen bakom dig när du ska göra en vänstersväng så han dönar rakt in i din topbox. Så om du alltid räknar med pundarleffe och är beredd på honom har du mycket större chanser att överleva, än om du räknar med att snuten redan sytt in pundarleffe. Och även om dom har det, har pundarleffe en brorsa. Och det är tack vare min kännedom om pundarleffe som jag överlevde gårdagen. Jag räknade givetvis med att allt det som hände skulle kunna hända, så att jag bara var millimeter från att krocka var bara för att ville skrämma de idioter som försökte köra på mig. Så mitt tips till alla er som ska ut på Vespan i sommar är, räkna med pundarleffe så kanske du överlever till i höst.

Nu har jag avslutat omröstningen kring denna viktiga fråga. Resultatet är att de flesta dricker inte espresso, men av de som gör det, är det en majoritet som beställer en dubbel. Som den italofil jag är, ryser jag lite av det resultatet.

Bland kommentarerna till mitt inlägg från igår har det blivit en liten diskussion kring vad en hundvalp får kosta. En ganska intressant fråga. I synnerhet hur olika raser kostar olika mycket. Helt klart är ju att tillgång och efterfrågan styr priserna, liksom om man som uppfödare lyckats bygga sig ett varumärke. Det läskiga som Hannah påpekar, är ju att folk som inte kan, ger sig på hundavel för att tjäna pengar, liksom folk som avlar på osunda djur. Passa också på att säg ditt hjärtas mening i denna fråga i den nya omröstningen.