När jag nyss skulle gå från plan 3 till plan 5 på jobbet, ser jag hur det står två män och väntar på hissen. Dom arbetar troligen med fastighetsskötseln för dom är klädda i blåställ. Man ser också att det med all sannolikhet tränar på gym för att få stora och "vackra" kroppar. Men tror ni dom skulle åka upp till plan åtta i huset? Nä, de skulle en trappa ner, till gatuplanet. Att så "vackra" och vältränade pojkar inte ens orkar gå en trappa ner, är ganska märkligt tycker jag. Eller kan dom inte prata med varandra när dom går?

Första gången på länge som jag lämnar hund på dagis. "Men det var ingenting särskilt med det." (Gissningstävling: Ur vilken dikt/sång är den strofen?) På kvällen, när jag inte är hemma tränas lite sök i trädgården och lite mer med Dogbox. Fortfarande har Ia inte knäckt den. När jag kommer hem blir den kvällspromenad. Väldigt skönt tycker jag.

Så är vi på något sätt tillbaka till vardagen igen. Den vardag som handlar om att Ia åker till dagis när jag stiger upp, och jag kommer hem sent på kvällen när hon nästan somnat. Så var det idag. Men det berättas från dagis att Ia har "blivit sååååå stor" sedan hon var där senast. Jamen vafan det var ju 4 veckor sen. Och hon drar mindre i kopplet vid promenad nu än tidigare. Jamen vafan tror dom vi bara sutttit inne och rullat tummarna? På kvällspromenaden gick dom förbi huset där Gino bor. Och Gino var ute i trädgården med långlina. Den linan var väldigt lång. Den räckte halvvägs ut på gatan. I alla fall när Ia var på gatan. Han verkar mer än lovligt intresserad.

Här hemma har yngsta dottern tränat Ia med Dog Box. Äntligen en leksak som faktiskt var svår för Ia att förstå. Bra, så har vi något att göra.

Äntligen är Ia tillbaka på dagis. Tycker nog hon i alla fall. Enligt utsago var hon väldigt glad att komma tillbaka. Enligt utsago var också en eller annan hanhund lite väl intresserad, så hon fick vara med bara tikar och gamla hanhundar idag. Hon kanske fortfarande luktar lite löp, trots att vi schamponerat henne nogrannt i lördags. När vi gick kvällspromenaden mötte vi Ias kompis Gino, och givetvis skulle de hälsa och helst leka. Och det visade sig att de efter en stund var inne på lite vuxenlekar också. Så man får nog tro dom på dagis. Nu i kväll fick vi också en ny leksak till Ia som vi beställt för länge sedan. Det var en aktiveringsleksak som heter DogBox från Nina Ottosson. Den går ut på att Ia ska putta ner en träbit i en låda för att det ska ramla ut godis. Det var inte alldeles lätt för henne. Om hon inte fuskade genom att köra ner nosen i boxen och fiska upp godiset den vägen. Eller genom att ta bort locket på boxen. Men det blir nog bra med det sen.

Det var nog trots allt lite jobbigt på dagis idag, för nu ligger Ia bara och sover. Eller också har hon också problem med omställningen till sommartid. Hon var nämligen mer än lovligt trött i morse. Hon också.

På lunchpromenaden nyss passade jag på att gå in i en bokhandel för att se om det kommit några nya spännande kokböcker. Det hade det. Två stycken om italiensk mat. Och givetvis försöker jag snabbt få ett grepp om böckerna är värda att köpa eller inte. Och hur får man snabbast en sådant grepp? Jo, man bläddrar igenom kokboken och tittar på bilderna. Om det på en eller flera bilder finns en lagotto, en Vespa eller en Lapavoni espressobryggare, då vet man att boken är värd att köpa. Den här gången blidde det inga nya kokböcker.

Måste ju skriva några ord om den underbara frukost vi blev bjudna på imorse hemma hos våra vänner. Hjortronyougurt, vaniljyougurt, kaffe, apelsinjuice, vansinnigt gott nybakat bröd (vad kan dom ha fått det ifrån?) och sist men inte minst, Våfflor. Men hallon- eller jordgubbssylt och vispgrädde. Det enda som egentligen saknades var väl prinskorv och äggröra (Tyckte kanske inte jag, men väl familjens odräglige tonårsson, (som för evigt vunnit mitt hjärta efter det att han den sommaren jag var pappaledig ofta kom cyklande till oss för att leka med mina barn. Han kom på sin tre-hjuling endast iklädd tröja och kalsonger. När han cyklade hem på eftermiddagen hängde kalsongerna på styret.)) Men utan prinskorv och äggröra satt vi i deras vardagsrum framför kakelugnen (vari en brasa just brunnit ut) och njöt av denna lyxfrukost. Frågan är om en dag kan börja bättre. Troligen inte.

När vi åkte för att äta frukost hos våra vänner i morse fick Ia stanna hemma. Dom har ju den konstiga smaken att ha tre katter. Väl hemma fortsatte förberedelserna för lilla Stockholm. Vi började klippa Ia, och då upptäckte vi hur svårt det är att minnas det vi lärde oss på klippkursen för några månader sedan. Vi började med att klippa benen, och det kanske gick bra. Sedan var det dags för en middagspromenad så det begav vi oss iväg på. Innan vi åkte iväg la jag en godishög i trädgården som Ia skulle få leta efter när vi kom hem. Men väl hemkomna visade det sig att någon jävel hade snott hennes hög. Hon hittade platsen men inget godis där. Medan middagslasagnen stod i ugnen klippte vi ryggen, sidorna och magen på Ia. Efter maten klippte vi det sista, dvs öron och huvud. Men bara försiktigt, för tanken är att om det ser för jävligt ut när vi kommer till lilla Stockholm ska vår uppfödare (som också är där) kunna ordna till de allra största misstagen vi gjort. Men när man tittar på henne i skumt ljus och på håll ser hon himla fin ut. (Såklart)

....men nu är bröden utbakade och står på jäsning igen. Om cirka en och en halv timme ska de bakas av.