Igår fick jag en inbjudan till en 50-årsfest. Sådant är ju alltid trevligt, men problemet är att jag inte känner personen i fråga något vidare. Vi träffades i samband med insamlingen till Världens barn i höstas. Hon och jag var så kallade kommunsamordnare i vår kommun, och vi hade i och för sig mycket intensiva kontakter under några veckor. Men sedan dess har vi inte hörts av. Och så vitt jag kan se av mejlet är inga andra från insamligen inbjudna, och jag känner inte en käft av de andra. Dessutom är det ett kalas både för henne själv och hennes tvillingsyster. Jag kommer känna mig fullständigt bortkommen på det kalaset. Men å andra sidan är det ju en oerhört stor ynnest att få bli bjuden. Att hon vill se mig på sitt 50-årskalas är inte illa. Så att tacka nej kanske gör henne lite ledsen. JAMEN VAD SKA JAG GÖRA???En utväg är att hävda att jag inte kan det datumet för då ska vi ha kalas för yngsta dottern, vilket mycket väl skulle kunna vara sant, för hon fyller år dagen före detta kalas. Men hade jag verkligen velat gå på 50-årskalaset går ju sånt alltid att ordna. Eller ska jag ringa henne och säga precis som det är, jag är oerhört smickrad av att bli bjuden men jag vet inte om jag törs komma. "Tricky, very tricky" (frågesport; ur vilken film är den repliken tagen?)

Förra året på påsklovet åkte äldsta dottern, tillsammans med sitt basketlag till Spanien en vecka. En basketförälder har lägenheter i Spanien så det blev ganska billigt. Och dessutom kunde det arrangeras med basketmatcher med spanska lag. Trevligt och bra på alla sätt. I år ville laget också åka utomlands tillsammans på påsklovet. Och vart åker dom då? Jo till fucking-jävla-kuk-Egypten!!! Vad ska dom dit att göra? Det är dyrt. Dom har inga att spela basket med. Dom kommer inte att uppleva speciellt mycket av den Egyptiska kulturen eftersom dom bor på så kallat all inclusive. Dvs ett hotellområde som har allt man kan behöva. Helpension så man behöver inte gå ut och äta. Fan, det är ju helt bortkastat. Dom blir ju inte kulturellt berikade ett enda dugg. Det enda dom blir, och det är bara det som räknas. bruna/brända av solen. Dom vill åka till Egypten för att ligga i solen i en vecka. Jävla nötter. Ska man betala 9 tusen för en resa måste den väl ge något mer än en bra grogrund för hudcancer. Tycker jag. Och tycker äldsta dottern. Men det var ingen som lyssnade på oss. Och hon vill trots allt ändå åka med sina kompisar även om det är till ett korkat resmål. Så nu är hon där, och jag saknar henne.

På många sett har denna dag varit väldigt lik gårdagen. Frun har varit hemma och kallat det för sjuk (Men konstigt nog är den jävla taggbusken nu helt jämnad med marken) Ia har varit i trädgården. Ia har promenerat. Ia har letat godis i trädgården (nytt för idag). Och jag har kvällspromenerat Ia, med samma goda resultat som igår. Hon går som en gud i koppel. I övrigt har jag nog inte så mycket mer att berätta om hunddagen.

Jag har så jävla tråkigt på jobbet så jag smäller av. För att muntra upp mig själv stjäl jag en lista från Fru Fundersam. Och liksom Frun fetmarkerar jag de jag läst.Sveriges 100 bästa böcker1. Romanen om utvandrarna - Vilhelm Moberg (1949-59)2. Pippi Långstrump - Astrid Lindgren (1945)3. Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren (1973)4. Romanserien "Stad" - Per Anders Fogelström (1960-1968)5. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige - Selma Lagerlöf (1906-07)6. Emil i Lönneberga - Astrid Lindgren (1963)7. Röde Orm - Frans G. Bengtsson (1941-45)8. Mio min mio - Astrid Lindgren (1954)9. Ronja rövardotter - Astrid Lindgren (1981)10. Juloratoriet - Göran Tunström (1983)11. Jerusalem - Selma Lagerlöf (1901-02)12. Aniara - Harry Martinson (1956)13. Simon och ekarna - Marianne Fredriksson (1985)14. Händelser vid vatten - Kerstin Ekman (1993)15. Ondskan - Jan Guillou (1981)16. Jack - Ulf Lundell (1976)17. Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg (1912)18. Mor gifter sig - Moa Martinson (1936)19. En komikers uppväxt - Jonas Gardell (1992)20. Böckerna om Bert - Anders Jacobsson/Sören Olsson (1987- )21. Kejsaren av Portugallien - Selma Lagerlöf (1914)22. Strändernas svall - Eyvind Johnson (1946)23. Nässlorna blomma - Harry Martinson (1935)24. Doktor Glas - Hjalmar Söderberg (1905)25. Dvärgen - Pär Lagerkvist (1944)26. Den som vandrar om natten - Marianne Fredriksson27. Jag saknar dig, jag saknar dig - Peter Pohl28. Anna, Hanna och Johanna - Marianne Fredriksson29. Böckerna om Sune - Anders Jacobsson/Sören Olsson30. Din stund på jorden - Vilhelm Moberg31. Vinterviken - Mats Wahl32. Tordyveln flyger i skymningen - Maria Gripe33. Villospår - Henning Mankell34. Vägen till klockrike - Harry Martinson35. Markurells i Wadköping - Hjalmar Bergman36. Barabbas - Pär Lagerkvist37. Agnes Cecilia: en sällsam historia - Maria Gripe38. Molnfri bombnatt - Vibeke Olsson39. Vendetta - Jan Guillou40. Den femte kvinnan - Henning Mankell41. Mördare utan ansikte - Henning Mankell42. Ormens väg på hälleberget - Torgny Lindgren43. Böckerna om Alfons Åberg - Gunilla Bergström44. Alla vi barn i Bullerbyn - Astrid Lindgren45. Trägudars land - Jan Fridegård46. Vem älskar Yngve Frej? - Stig Claesson47. Steget efter - Henning Mankell48. Saknaden - Ulf Lundell49. Den vita lejoninnan - Henning Mankell50. Rid i natt - Vilhelm Moberg51. Bombi Bitt och jag - Fritiof Nilsson Piraten52. Madicken - Astrid Lindgren53. Gentlemen - Klas Östergren54. Lars Hård - Jan Fridegård55. Raskens - Vilhelm Moberg56. Gäst hos verkligheten - Pär Lagerkvist57. Kallocain - Karin Boye58. Kvartetten som sprängdes - Birger Sjöberg59. Hans nådes tid - Eyvind Johnson60. Rövarna i Skuleskogen - Kerstin Ekman61. Hummelhonung - Torgny Lindgren62. Janne, min vän - Peter Pohl63. Bara en mor - Ivar Lo-Johansson64. Ett drömspel - August Strindberg65. Bränt barn - Stig Dagerman66. Stjärnor utan svindel - Louise Boije af Gennäs67. Bock i örtagård - Fritiof Nilsson Piraten68. Blindgång - Marianne Fredriksson69. Böckerna om Karlsson på taket - Astrid Lindgren70. Comédia infantil - Henning Mankell71. Herr Arnes penningar - Selma Lagerlöf72. Miranda och pärlhalsbandet - Kerstin Sundh73. Romanen om Olof - Eyvind Johnson74. Vävarnas barn - Per Anders Fogelström75. Pappan och havet - Tove Jansson76. Tjuven - Göran Tunström77. Häxringarna - Kerstin Ekman78. Vinter i paradiset - Ulf Lundell79. Coq rouge - Jan Guillou80. Böckerna om Kulla-Gulla - Martha Sandwall-Bergström81. Vi på Saltkråkan - Astrid Lindgren82. Evas bok - Marianne Fredriksson83. Skuggan över stenbänken - Maria Gripe84. Fru Björks öden och äventyr - Jonas Gardell85. Kvinnor och äppelträd - Moa Martinson86. Merabs skönhet -Torgny Lindgren87. Frestelsernas berg - Jonas Gardell88. Böckerna om Pettson och Findus - Sven Nordqvist89. Statarna - Ivar Lo-Johansson90. Fiendens fiende - Jan Guillou91. Dikter - Karin Boye92. Kyssen - Ulf Lundell93. Barnens ö - P C Jersild94. Utvald att leva - Jerzy Einhorn95. Clownen Jac - Hjalmar Bergman96. Löwensköldska ringen - Selma Lagerlöf97. Mormor gråter och andra texter - Jonas Gardell98. Syndafloden - Marianne Fredriksson99. Efter floden - P C Jersild100. Århundradets kärlekssaga - Märta TikkanenKälla: Biblioteket i fokus

Vanlig vardag igen, men Ia har inte varit på dagis, frun har varit sjuk (påstod hon. Fan trot.) Så på dagen har det varit en liten promenad för Ia, och så har hon legat i trädgården med långlina och tuggat på ett ben. (Det gjorde hon när frun var ute och klippte ner en jävla taggbuske, där hon såsmåningom ska anlägga en liten berså ellerså. Hur man kan göra sån´t när man är sjuk undrar jag. Men det var väl roligt. Eller det kanske blir fint när det är klart.) Ia låg i alla fall i lugn och ro och tuggade ben, utan att linan var fastkuten i andra änden.

Nu på kvällen har jag tagit en promenad med Ia. Ända sedan vår kursledare för väldigt länge sedan påpekade att sele på Ia kanske skulle få henne att dra mindre, (eftersom den sitter bekvämare och kanske inte stressar Ia lika mycket som ett halsband,) har vi i princip alltid använt sele. Men som tidigare berättats sliter ju selen på Ias päls på ett oönskat sätt, så vi har börjat använda halsband igen. Och faktum är att på kvällspomenaden gick Ia som en gud. Hon drog nästan ingenting, och hon gick så fint med små lätta steg. Det kändes nästan som att köra Vespa. Men så är ju både lagotton och Vespan Italiensk.

Ny dag, nya utmaningar. Den eventuella förtret som domaren igår åsamkade oss är som bortblåst. Dagen började klockan 6 med att Ia skulle ut och kissa. Gissa om hon blev överraskad av snön som åter täckte hennes hage. Efter ytterligare några timmars sömn var det morgonpromenaddags. Och sedan lite ensamhetsträning medan övriga familjen åkte och handlade lite. Väl tillbaka gick frun och la två spår åt Ia, och medan spåren låg till sig, bökade frun i trädgården och Ia var med. På sig hade hon långlina, men den var aldrig fastbunden, och det behövdes inte heller. Hon höll sig lugn. BRA Ia!

Sedan traskade vi iväg för att spåra. Det är alltid frun som lägger spåren och hon som kör hunden. Jag går alltid bakom och tycker att frun gör fel. När Ia kommer ur spåret tycker jag frun låter Ia springa för långt innan hon liksom styr upp Ia igen. Kortare lina och styr upp tidigare, brukar jag ropa åt frun. Men det skiter hon fullkomligt i. Igår läste jag en nyinköpt hundbok, där stod det att man inte ska styra hunden för mycket i sådana här övningar, för då kan hunden få för sig att vi kan spåra mycket bättre, och då kommer inte hunden arbeta lika mycket själv. Och det är ju inge bra. Och det är väl därför frun vägrar lyssna på mig när jag kommer springandes 6 meter bakom och hojtar goda råd. Det är nog en svår avvägning hur mycket man ska hjälpa och hur mycket hunden ska få försöka själv. Försöker den för mycket själv övergår dock spårandet till sök. Det har vi sett, och det är ju inte meningen.

På eftermiddagen var det dags att åka till svärmor på påskmiddag. Det är ju alltid spännande att ta med sig hunden hem till någon annan, men det gick riktigt bra. I det stora hela är Ia mycket lungnare nu än för några månader sedan.

Vad gäller Ias ointresse för mat har vi kommit fram till att hon bara tycker att det vi serverar inte är gott nog åt henne. Hon kanske får något godare på dagis numer. Tidigare hade vi med mat så hon fick samma sak där som hemma, men det har vi slutat med. Och nu i kväll tror vi att vi knäckte hela gåtan. Vi har ju ända sedan Ia varit valp, lagt hennes mat i blöt för att den ska bli lättare att äta. Blötläggningstiden har vi dock minskat från en timme i början till en kvart nu. Men det verkar som om Ia inte vill ha blötlagd mat alls längre. Hon vill ha den torr, för torr mat äter hon. Så enkelt var det.

En berättigad fråga tycker jag. Efter första utställningen då det gick bra tyckte jag det var väldigt roligt. Efter gårdagen då vi bara fick en tvåa tycker jag inte det är speciellt roligt. Men när man igår kväll summerade dagens intryck kunde dock inte annat än konstatera att dagen varit osedvanligt bra. Och det berodde inte bara på att vi var och hälsade på Pucko med familj, utan främst för att utställningen igår faktiskt hade varit väldigt trevlig trots tvåan. Varför det då? Jo, av det enkla skälet att man får träffa en massa hundar och hundägare. Vi fick träffa vår uppfödare och det är alltid roligt. Så träffade vi folk från klippkursen vi gick tidigare i vår, samt personen bakom bloggen takycard. Men utan dessa möten hade utställningen inte alls varit lika rolig att besöka. Lärdomen blir alltså följande. Om man tänker placera sig bra på en utställning är det inte så noga vilka andra personer som är där, men om man tänker få en tvåa eller trea är det av yttersta vikt att man har en massa trevliga människor omkring sig att prata med. Så ett stort tack till er som ändå gjorde gårdagen till en dag värd att minnas.

Nu har vi en trött hund. Tidigt i morse åkte vi ju till Lilla Stockholm. Och det var ju en helt ny upplevelse för Ia, som hon ju inte kände sig helt komfortabel med. Och dessa upplevelser tar på krafterna. Sedan åkte vi och hälsade på Pucko. Pucko är en bullterrier vars matte jag är arbetskamrat med. Jag har skrivit om Pucko tidigare och vår plan var ju att komma hem till dom innan Ia var rumsren. Det blev aldrig av, men idag åkte vi hem till dem efter utställningen. Jag vet inte varför, men dom hade inga mattor på golvet. Dom verkade undanplockade. (Jag begriper ingenting.) Det var också väldigt spännande att se hur Ia och Pucko skulle kunna fungera tillsammans. Pucko är ju en 30-kilos vild bullterrier och Ia en liten 14-kilos goseplutt. Så jag var väldigt observant på vad som hände när de började leka med varandra i Puckos trädgård. Pucko är väldigt snäll, men som sagt, stor och stark. (Och otroligt envis enligt matte och husse.) Men Pucko var väldigt lugn, och när han blev för närgången så Ia ifrån på skarpen. Och han lyssnade. Så de fungerade bra ihop. Under uppsikt. Men det innebär att vi kan träffas fler gånger utan problem. Hur som helst gav väl det också Ia en massa nya intryck. Och för att spä på hennes trötthet gick vi en lagom lång promenad när vi kom hem. Och nu är Ia trött. Väldigt trött. Vad som är lite konstigt är att hon varken ätit lunch eller middag idag. Lunchen hoppade vi liksom över med anledning av utställningen och pucko-besöket, men middagen villen hon inte ha. Men medan jag sitter och skriver detta hör jag hur frun plockar undan Ias middag och lägger dit lite ny icke torrlagd mat, och dem gick Ia och åt upp. Nu ska vi lägga lite mer mat i blöt och se om hon vill ha mer. Och även om hon bara fick en tvåa idag är hon världens sötaste hund, och ett citat av Tessan ligger nära till hands. (Jag vet bara inte vilket jag ska välja. Så här till påsk kanske vi ändå ska rikta blickarna uppåt och inte nedåt, så då blir det väl det lite mer rumsrena...) "Gud vad jag älskar min hund"