När fruns morfars sommarställe såldes förra sommaren fick vi en massa överblivna utemöbler att ha i vår trädgård. Och nu när hans hus ska tömmas och säljas (han dog i slutet av förra året) har vi fått ännu fler utemöbler. När vi hämtat dem idag, och samtidigt plockat fram de vi redan har, konstarerar vi att det är ganska många utemöbler. Vi har nu i runda slängar 20 sittplater runt om i trädgården. Frun påstod att det ser ut som ett trädgårdskafé när jag fått möblera som jag ville. Och då slår det mig att det är ingen slump. Trädgårdskaféer är bland det trevligaste jag vet. Det är ingen slump att jag vill skapa en sådan stämning i vår trädgård. I juli varje år brukar vi ha stort kaffekalas i trädgården. Sju sorters kakor ska det vara, och mycket folk. I år kan vi bjuda ännu fler. Någon som vill komma? Så här såg det ut förra året.

Ska väl tilläggas att det fattas två sorters kakor på bilden. Vi hade mjuk pepparkaka och havreflan också.  Men de syns inte på denna bild.

Att fransmännen äter grodlår är ju välkänt. Att franska hundar också äter grodlår är ju knappast förvånande. (Dom äter säkert gåslever också.) Att italienska hundar äter grodor är kanske mer förvånande. I går på kvällspromenaden berättas att frun plötsligt fick se att Ia hade en groda i munnen. Som var levande i alla fall när Ia tog tag i den. Frun fick henne att släppa grodan, men sen var hon slemmig om munnen resten av promenaden, och gick omkring och harklade sig. Så det är precis som jag misstänkte. Grodlår är betydligt överskattade.

I morse drog jag iväg tidigt som fan på Vespan och har sedan suttit i årsmötesförhandlingar hela dagen. Kom hem först vi halv nio-tiden nu i kväll, så vad som har hänt under dagen har jag ingen aning om. Det har talats om en promenad och om trädgårdsvistelse i långlina. Och när jag kom hem gick jag ut och mötte hund och fru på kvällspromenaden. I övrigt har jag inget att rapportera från dagen.

I morgon ska jag vara på årsmöte hela dagen. Det kan tyckas tråkigt att sitta inne en hel dag när det kommer att bli så fint väder. Kan så vara, men det kommer att ges möjlighet till bl a lunchpromenad. Och framför allt; jag kommer att åka Vespa både dit och hem. Det blir totalt run 7 mil på Vespan i morgon. Jag kommer att starta runt halv 8 hemmifrån. En tidig morgon med lite trafik och solen som så smått börjar värma, det blir nästan straffbart trevligt. Visserligen är det kanske inte världens finaste väg, men man kan inte få allt.

Så fort man öppnar frysen hemma kommer en viss hund springandes. Spelar ingen roll vad hon gör, hon har ett speciellt sinne för när frysen öppnas. Och har hon tur tar frysbesökaren en näve frysta ärtor och kastar ut på golvet. Då blir hon som tokig och jagar dessa stackars oskyldiga ärtor tills de alla är uppätna.

Äntligen en vårdag värd namnet. Och ljust länge har det varit. Och tidigt på dagis blev Ia hämtad. Av frun. Som så fort hon kommit hem ilade iväg till skogen och la två spår. När dessa legat till sig (ungefär lika länge som det tar att skala och bryna en lök och ett halvt kilo köttfärs för frun. Skulle jag skalat och brynt hade spåren varit alldeles för färska (1 normallök och 500 g köttfärs på 8 minuter blankt. Näe, skojja bara.)) gick fru och barn iväg, och Ia spårade som en gud. I alla fall första spåret. Det andra gick lite sisådär. Efter middagen har frun och jag och Ia gått en riktigt lång promenad i det underbara vårkvällsvädret. Och nu är väl Ia trött som en utskiten disktrasa. Bra tycker jag.

Är det bara jag som för rysningar av välbehag, av ordet flanera? Jag är inte helt säker på vad det betyder och vad det kommer ifrån, men jag associerar ordet med två saker. För det första: Att flanera är total avkoppling från omvärlden. Det går inte att flanera med en mobiltelefon med sig i fickan. Flanera är verkligen att leva i nuet. Och det går inte att stressa när man flanerar. Så fort man börjar stressa slutar man flanera. Följdaktligen kan själva ordet flanera locka fram ett inre lugn hos mig.För det andra: Författaren Claes Hylinger, som tillhör mina favoritförfattare är en flanörernas mästare. Hans böcker är fulla av folk som flanerar omkring i Paris och Göteborg. När jag hör ordet flanera kommer jag alltid att tänka på hans underbara böcker samt dessa två städer och allt trevligt jag upplevt i dem, framför allt i Göteborg. Göteborg är för övrigt en fullständigt perfekt stad att flanera i. Det är till exempel mycket svårare att flanera i Stockholm.

Så var det åter dags för Ia att få vara på dagis.(Frun påstod sig vara frisk idag, för nu är ju taggbusken jämnad med marken). När Ia hämtades idag berättades det att någon hade vält en vattenskål inne i Ias rum, så hon var lite blöt. Frun bedyrade att Ia ALDRIG har vält en vattenskål, så det kan inte vara hon. För det där med vattenhundsursprunget var ju så länge sedan så det märks itne alls längre. Dessutom berättades det att Ia brukar finpromenera på fönsterbrädan i det rum hon är på dagarna.

På kvällspromenaden som jag inte gick ensam idag (vilket jag gjort både i går och i förrgår) skulle jag visa frun hur fint Ia går i halsband. Och hur bra gick det på en skala? Nåja, det var väl ingen större fara med det.

Ikväll har jag också, efter en tids uppehåll, återupptagit övningen att lära Ia lägga en apa i diskbaljan. Och det gick förvånansvärt bra. Med lite ytterligare övning kommer det att gå som en dans. Kanske.

Jag tror inte jag nämnt det tidigare, men eftersom det måste göras gör jag det nu. Ända sedan Ia kom hem till oss har hon sovit i en kompost, dvs hon har varit bakom galler på nätterna. Sedan en tid tillbaka har vi tagit bort kompostgallret, och Ia sover fortfarande snällt i sin Ia-bädd.