Idag har jag tecknat mig för en ny så kallad förmånsdator (eller Hem-PC). En PC är ju något som alla "måste" ha i dag. Och vad kostar en PC? Tja det är ju lite olika det. Men det är väl tveksamt om man kan få någon vidare PC för under 8000 idag? Och vad kostar en bredbandsuppkoppling i månaden? Några hundralappar. Och sådant lägger de flesta av oss pengar på, och sedan springer vi till Willys (eller ännu värre Lidl) och handlar mjölk som transporterats från Tyskland, kött från latinamerika där man varit tvungen att avverka regnskog för att betesdjuren ska ha någonstans att beta, grönsaker som är uppskrämda med konstgödsel och bananer från plantager där folk dör av ohyrebekämpningsgifterna, allt bara för att det ska vara så billigt som möjligt. Vad blir det för samhälle av detta? Och vill vi ha ett sådant samhälle? Jag vill inte det!! (N.B. Därmed inget sagt om de som faktist inte har råd att handla någon annanstans på grund av sina taskiga löner, eller bidrag. Men de har förmodligen inte råd att köpa någon ny dator heller, så det absolut inte er jag hackar på. Jag vänder mig mot alla som har råd, men ändå väljer att handla just maten så billigt som möjligt)Och vad är det för dator jag kommer att få då? Jo, en HP Pavilion d4000, internminne 4096 MB, DDR2 SDRAM. Hårdiskkapacitet på 1140 GB, TV-kort för både analog och digital signal, ett jävla bra grafikkort och en DVD-brännare med Super Multi Lightscribe-teknik och Dual Layer (Säkert jättebra). En jävla stor skärm (24") och en multifunktionsskrivare HP Photosmart C7180. Allt till den facila bruttokostnaden av drygt 24.000 kronor. Men på grund min oerhört höga marginalskatt (som ju faktiskt är en konsekvens av en ganska hög lön) blir nettokostnaden bara runt hälften. Det är ju också ett himla finurligt arrangemang: Ju mer du tjänar, desto billigare blir datorpaketet, eftersom högre lön innebär högre marignalskatt.Men jag lovar, jag kommer även i fortsättningen att köpa ekologisk mjölk, mjöl, bananer, svenskt kött, svenska äpplen så länge det finns, och i möjligaste mån lokalt producerat så mycket jag nu kan påverka det.Frågan blir också om jag kommer att skriva bättre blogginlägg med den nya datorn? Och kommer räkningarna att via internetbanken bli mycket bättre betalda? Självklart blir det så. Annars vore det ju bortslösade pengar :-)

När jag tittar på mina händer idag undrar jag vad det är för husdjur jag har. På ena pekfingret har jag många sår, på samma hands tumme har jag ett sår, mitt i handflatan har jag ett sår. På andra handes långfinger har jag ett sår och även i den handens handflata. Och samtliga sår är små små rivsår. Det ser helt klart kattlikt ut. Men jag försäkrar, jag har ingen katt. Däremot har jag beskurit hagtornsbusken igår, liksom en massa andra buskar och även häcken. Det sätter onekligen sina spår i händerna.

Åter tillbaka på dagis efter en helg. Dagisdagen har jag ingen koll på längre, men den var säkert bra. När jag kom hem gick jag en promenad med hunden och hittade mina barn som var ute och drällde på byn (Drällde och drällde, de hade gått på en promenad) och gemensamt gick vi en lite sväng med Ia. Det går ganska bra att gå med henne, i synnerhet om man försöker aktivera henne under promenaden. På vägen hem rullade hon sig på den lilla gräsremsa som är mellan gångbanan och vägen, och gissa om hon blev dammig. Hon skulle behöva dammsugas för hela hunden luktar damm. Vi måste nog göra något åt det före utställningen i påskhelgen. Vi har också fortsatt kamma tovor nu i kväll, och så har Ia lekt lite med Dog-in-box.

Igår var vi ute och arbetade i trädgården en stor del av dagen. Ia var också ute, men eftersom vi inte lärt henne att inte rymma ut på gatan ännu fick hon vara kopplad i långlina. Den linan var så lång så den räckte fram till kaninburen och den hage som är runt buren. Kaninen var ute, och Ia vill gärna leka med kaninen. Men det ville inte kaninen. Ia sprang runt utanför hagen och kaninen sprang runt inne i hagen. Till slut tröttnade kaninen och smet ner i ett hål som hon har grävt. Hon gör så ibland, så det var väl inget konstigt. Det konstiga var att hon aldrig kom upp ur hålet igen. Det var väl vid 5-tiden hon hoppade ner i sitt hål. Och klockan 11 hade hon fortfarande inte kommit upp. Och man undrar ju. Har hon fastnat där nere, har hon grävt sig upp utanför hagen och bara dragit iväg, eller har hon fått en hjärtattack för att hon blev jagad och dött nere i sin håla? Vi hade förslökt locka med både pellets och grönsaker, men inget hände. Dock tyckte jag att det sent på kvällen saknades en pelletsbit, men varför skulle hon tagit den och inget annat? Yngsta dottern var väl inte allför munter över detta, men hon hade ju inget annat val än att gå och lägga sig framemot 11. Då hade hon suttit och spanat ut mot kaninhagen i flera timmar utan att ha sett några öron sticka upp ur hålet. När jag går ner för att göra mig en nattsmörgås slänger jag återigen en blick ut mot kaninhagen och vad får jag se, om inte en kanin som hoppar omkring i sin hage. Gissa om flera blev glada då?

Visserligen söndag, men kanske ändå inte så rolig dag för Ia. Förutom att hon fått jaga kanin (läs om det i annat inlägg). Vi började dock morgonen med en stärkande promenad. Sedan har vi mestadels arbetat i trädgården och Ia har legat och tittat på. Lite promenader och och ett godissök har vi också hunnit med, men inget spårande. Vi har också ägnat tid åt att kamma tovor. Det verkar finnas hur många som helst.

Ja i morse fick jag i alla fall svar på den frågan. Den är kanske lite lättare att besvara. På morgonpromenaden mötte vi en liten chihuahua (eller hur det nu stavas och var). Små hundar skäller ofta när dom möter större hundar. Och i morse insåg jag att små hundägare, nej jag menar ägare till små hundar, också ofta skäller. På sina små hundar. När dom skäller. På andra hundar. Och det är ju inget bra beteende hos en hundägare. Jag slås av tanken att ägare till små hundar inte tror att dom måste vara lika pålästa som ägare till stora hundar vad gäller hur hundar fungerar. Varenda människa som öppnat en hundbok vet att om man skäller på sin hund för att den skäller på andra hundar, tolkar hunden det som att den då har stöd av sin ägare att verkligen tala om för den andra hunden vem som bestämmer. Så att inte skälla på sin hund i tid och otid är nog ett bra beteende. Love, peace and understanding.