Och vem fan är Eva Möller? (Ja, hon är nog betydligt mer känd än Nisse Hult. I alla fall första gången han fördes på tal.) Eva Möller är en av Sveriges främsta, kanske faktiskt Sveriges bästa flamencogitarrist. Och lilla mamma hade den goda smaken att engagera henne till sitt kalas som hölls igår. (Det är för övrigt ett jävla sammanträffande. Både svärmor och lilla mamma fyller år den 29 april, och det skiljer 10 år mellan dem. (För övrigt fyller även Chuck Berry år, men han brukar jag inte fira). Så jämna födelesedagar krockar alltid i vår familj. Men i år firade lilla mamma i går, och svärmor i morgon.) Hur som helst var Eva Möller och spelade, och det var bland det bästa jag sett och hört på länge. Hon är för jävlig på flamenco, och dessutom kunde hon läsa dikter av Lorca. SAMTIDIGT!!! Det var....grymt.  Och eftersom jag också skulle underhålla (jag hade lovat spela gitarr och sjunga) pratade jag en stund med Eva, som kollegor emellan (hmmm, nåja. Kanske mer som gitarrägare emellan). Alla som spelar gitarr med naglarna (alltså inte med någon form av plektrum) vet hur strandsatt man är när en nagel går sönder och man ska uppträda. Men Eva berättade hur man löser sådana problem. Man lagar nageln, eller bygger upp en ny av pappersnäsduk som man limmar och stärker med loctite-lim. Och hux flux har man en hel nagel igen. Men om det är tumnageln som gått sönder duger inte pappersnäsduk. Tumnageln utsätts ju för oerhört stora påfrestningar när man spelar flamenco, så då måste man laga och bygga upp med tyg i stället för papper. Men det fungerar påstod Eva. Det ska jag prova nästa gång jag har det problemet.

Alltså jag har inte ägt ett par jeans på, ska vi säga 28 år. Arbetsklädsel är svarta byxor, skjorta, slips och kavaj, hemmaklädsel är mjukisbyxor, ledighetsklädsel är kortbyxor (fungerar i alla fall ner till 8 grader) eller chinos. Men jeans har inte riktigt varit min grej. Men nu tycker jag att jag blivit så gammal så jag måste försöka verka yngre, så varför inte köpa ett par jeans. Dessutom är mina chinos utslitna. Sagt och gjort, iväg till närmaste JC, och jävlarrrrrrrrrrrr vad det finns många sorters jeans. Jag känner bara till märke och det är Lewis, och jag känner bara till en modell, 501, så det var inte mycket att snacka om. Men när jag skulle prova dem kom jag ihåg varför jag slutade med jeans. Det är fan inge skönt. De är trånga och hårda. Innan de är uttöjda och uppmjukade. Och jag fick inte köpa så stora så att de var bekväma, för jeans-försäljaren sa att när jag töjt ut dem kommer jag att tappa dem. Så det var bara att göra som proffset sa, och krypa ner i ett par jävla korvskinn. Men nu äger jag i alla fall jeans igen. Fan vad jag är COOOOOOOOOOOOOOOOOOOOL!!!!!

En heldag med hunden. Öhhh. Nästan i alla fall. Efter en stunds shoppande på förmiddagen gav jag mig fan på att jag skulle lägga ett bättre spår än förra veckans misslyckade dito. Eftersom jag varit på apoteket och bunkrat all  Voltaren gel de kunde avvara,  slabbade jag på en massa på mitt onda ben, och vips var det onda borta (det är faktiskt sant, det hjälpte oerhört snabbt) stövlade jag iväg till våran spårskog, och la ett perfekt spår. Tyckte jag i alla fall att det var. Någon timme senare tillbaka i skogen, denna gång med hund. Och si på fan om det inte gick bra. Hon följde visserligen inte spåret men hon kom helt rätt. Helt utan hjälp. Kul tycker jag. Men hon springer ju som en gasell, så man blir ju trött som en gnu om man ska hänga med. När vi vilat en stund gick vi en promenad i skogen, och Ia fick springa lös. Det går ganska bra tycker jag. I alla fall så länge det inte dyker upp harar, katter eller annat villebråd. Och bara för att testa gömde vi oss bakom ett träd för att se om Ia kom tillbaka för att leta efter oss. Och det gjorde hon. Trots att vi inte tränade detta med henne som valp, som man egentligen skulle ha gjort.

Tråkigt nog har hundjäveln börjat hosta igen. Kan det möjligen vara en släng av kennelhosta? Hurra vad kul. Då blir det vara hemma från dagis igen. Och bara för den som undrar, Vi har varit på apoteket för att beställa bisolvon i dropp- eller pulverform. Men det kan de inte ta hem säger de. Det finns nämligen inte. Så andra förslag vad man gör med kennelhosta emottages tacksamt. De mest värdefulla förslagen är givetvis de som kan få henne att sluta hosta så att det hörs, så vi kan lura dagis så fort som möjligt att hon är frisk.