Det har framkommit önskemål om att jag ska skriva mer om Vespa. Det är ju oerhört stimulerande att få sådana önskemål, men ack så svåra att leva upp till. Jag åker visserligen Vespa till jobbet nästan varje dag, men det kan man ju inte skriva om. Eller rättare sagt, det är det som är utmaningen. Att skriva något intressant om något så alldagligt som att åka till jobbet, om än på en Vespa. En av mina favoritförfattare, Claes Hylingen, är en mästare i att skriva om ingenting. Han kan skriva om hur man promenerar upp för Kungsportsavenyn och göra det oerhört intressant och får en att längta till Göteborg. Vi får väl se vad det kan bli. Nu måste jag emellertid gå och göra årets sista semlor, smacka i mig den och sedan fortsätta kamma hund.

Jag har till min stora glädje upptäckt att på två ytterligare bloggar finns det länkar till min blogg. Och jag blir ju alltid lika glad över att någon vill länka till min sida. Och det intressanta är ju att jag hittills i samtliga fall detta har hänt, har velat göra detsamma. Så därför ett stort tack till Hundbiten och Elaina som länkat till mig, och som jag självklart länkat tillbaka till. (Det har dessutom tagit mig till andraplatsen på listan flest bloggvänner, men det har ju iiiiiiiiiingen som helst betydelse. Sådant trams bryr jag mig verkligen inte om.)

Idag berättas från dagis att Ia i vanliga fall brukar vara tillsammans med bl a en labradorhanne. Och nu när Ia varit borta har han varit så deprimerad, för han tycker så mycket om att leka med Ia. Men nu är hon ju tillbaka och han är glad som aldrig förr.

Kvällen har hittills ägnats, och kommer även fortsättningsvis att ägnas åt att reda ut tovor på Ia. Det är ju bra att vi har något att syssla med fram till söndag.