Efter en helt vanlig dag på dagis skulle Ia på ringträning (eller om det möjligtvis var frun som skulle det. Det var i alla fall inte jag, för jag hade annat att göra.) Hur som helst, frun och hunden åkte iväg på ett tvåtimmars ringträningspass. Det har inte varit så mycket tid att höra vad som hände. Det enda jag vet är att det var 15 lagottisar som övade på att visa upp sig. Det var trevligt och lärorikt enligt utsago.

Väl hemma från detta var det dags för nästa drabbning. Hunden skulle klippas. Det är ingen lätt sak. I synnerhet inte när hunden är trött och bara lägger sig ner. Om det blev bra? Tveksamt, men det kanske duger för närvarande. Får kanske putsa lite mer inför utställningen i Österbybruk. Och nu har vi en hund trött som en utskiten trasa.

Jag gjorde en liten reflektion på väg hem nu i kväll. Hunden har frun köpt till sig för att ha något att pyssla med när jag inte är hemma, vilket enligt henne är ganska ofta. (Själv förstår jag inte vad hon menar.) Det var ju bara just idag jag inte kunde följa med på ringträningen. Och det är ju bara nästa helg som morsans kalas måste förberedas av mig så jag inte kan följa med på nosaktiveringskursen, och det är ju bara nästnästa helg jag ska på konferens så jag inte kan följa med på noskursen då heller. Och det är ju bara nästnästnästa helg jag egentligen ska till Åland så jag inte kan följa med till Österbybruk. Men i det sista fallet har jag prioriterat om, så jag struntar i Åland. Men hur som helst, det händer ibland att jag inte kan följa med på alla hundaktiviteter jag skulle vilja. Det är väldigt tråkigt. Jag funderar ibland på att trappa ner andra fritidsaktiviteter så man kan ägna mer tid åt hunden. Men då har den på något sätt förfelat sitt syfte. Hunden skulle ju vara något åt frun när jag inte är hemma. Om jag är mer hemma behöver hon ingen hund. Eller?