Idag började dagen med en fin morgonpromenad. Vi lät oss inte luras av solen utan klädde på oss så att vi inte skulle frysa eftersom det vara ganska tidigt. GRUNDLURADE, var vad vi blev. Fan vad varmt det blev efter en liten stund. Ia fick i alla fall springa lös på ett ställe hon inte brukar vara lös på. Det gick hur bra som helst.

När vi varit och hämtat trädgårdsmöbler och ätit tidig middag, gick frun iväg och la två spår åt Ia. När de legat till sig gick gick vi och spårade, och det gick riktigt bra. Sedan en promenad, och på vägen hem mötte vi en Lagotto, som vi inte sett tidigare. Nu känner vi till 3 andra lagottisar i vår by, och det lär finnas fler. Vi kan nästan bilda en egen lagottoklubb här. På vägen hem märktes det att Ia var trött. Värmen har väl gjort sitt till, så nu är hon helt slut.

Idag träffade vi fruns kusiner som hastigast. Bägge kusinerna har hund (labrador respektive dansksvensk gårdshund). När en av kusinerna såg Ia blev hon alldeles betuttad (ja, vem blir inte det av Ia) och frågade när vi skulle ha valpar. Jag vet inte speciellt mycket om hundavel, men uppenbart är att jag vet oändligt mycket mer än kusinen. Jag vet till exempel att man måste veta vad man håller på med, om man ska ge sig på hundavel. Och jag vet att jag ALDRIG köpa en hund av en kusin om inte kusinen hade mångårig erfarenhet av hundavel. Men den insikten verkade kusinen helt sakna.

Och det mest skrämmande är väl att jag hört fler som resonerar som så att dom ”funderar på att ta valpar på sin tik, för hon är så himla fin”.  Men snälla, låt oss slippa sådana uppfödare som jag skulle bli om jag försökte mig på det.

När fruns morfars sommarställe såldes förra sommaren fick vi en massa överblivna utemöbler att ha i vår trädgård. Och nu när hans hus ska tömmas och säljas (han dog i slutet av förra året) har vi fått ännu fler utemöbler. När vi hämtat dem idag, och samtidigt plockat fram de vi redan har, konstarerar vi att det är ganska många utemöbler. Vi har nu i runda slängar 20 sittplater runt om i trädgården. Frun påstod att det ser ut som ett trädgårdskafé när jag fått möblera som jag ville. Och då slår det mig att det är ingen slump. Trädgårdskaféer är bland det trevligaste jag vet. Det är ingen slump att jag vill skapa en sådan stämning i vår trädgård. I juli varje år brukar vi ha stort kaffekalas i trädgården. Sju sorters kakor ska det vara, och mycket folk. I år kan vi bjuda ännu fler. Någon som vill komma? Så här såg det ut förra året.

Ska väl tilläggas att det fattas två sorters kakor på bilden. Vi hade mjuk pepparkaka och havreflan också.  Men de syns inte på denna bild.