Till påsk ska man äta lamm. För att det är gott och nyttigt. Man kan gärna äta lamm vid andra tillfällen också, men påsken är liksom lammets högtid. Därför åt vi lammstek till middag idag. Lammstek, min fars och mitt gamla bravurnummer från mitten – slutet av 70-talet. Inga krusiduller alls. Bara steka lammsteken i ugnen till 70 grader. Krydda med salt och peppar och vitlök och eventuellt rosmarin. Till detta skivad råstekt potatis som steks med lite vitlök. Och slutligen en enkel bottenredd sås på skyn som blir när lammsteken står i ugnen. När man bryner smöret och mjölet lägger man i lite rosmarin och vitlök, och så rundas såsen av med lite grädde eller så. Enkelt och gott. Detta har min far och jag lagat tillsammans ända sedan jag började hjälpa till i köket, och det blir alltid lika gott.

Påskafton med traditionellt besök hos mina föräldrar på landet. För Ia betyder det möjlighet att få springa fritt på fälten utanför. Så det har hon gjort. Mycket. Både före och efter middagen, så nu är hon alldeles slut. (Tänk att det kan finnas så mycket spring i en sån liten hund. Det är väl klart, vi släpper henne inte så ofta lös, så hon blir ju så himla glad när hon väl får sträcka ut. Det roliga är att hon springer inte så himla långt ifrån oss, och hon följer med när vi går åt ett visst håll. Och hon kommer alltid när vi ropar. Om hon inte står och äter en massa härligt bajs förstås, som det dräller av på fältet. Där går ju både rådjur, älgar, harar, hästar och andra hundar. Snacka om delikatessbutik. Och till skillnad från andra hundar såhär dagen före utställningen (ingen Tristan eller Basta nämnd och ingen Salma glömd) har Ia INTE rullat sig i skit.

Frun har också försökt att efter bästa förmåga att komma ihåg vad vi lärde oss på klippkursen och sedan tillämpa dessa kunskaper på Ia. Med resultatet att Ia ser för jävlig ut enligt frun. Själv har jag väldigt svårt att se att Ia någonsin skulle kunna se för jävlig ut. Vi får väl se om vår uppfödare kan rädda situationen i morgon bitti. Det värsta tycker jag är de nästan kala fläckar som selen har åstadkommit. Men va fan. Vad är väl en utställning i Älvsjö?

Igår kväll var det ju sista avsnittet av så ska det låta. Då passade familjen och våra vänner på att laga och äta middag tillsammans, samt titta på det sista programmet. Som jag tidigare skrivit om kan jag inte laga mat ihop med andra människor; jag kör ju ut dem ur köket och gör det själv, så det blir bra. Och hur kul är det för alla andra. Som tur är går det inte att göra så med vännerna från igår. Eftersom de är lika intresserade av matlagning som jag, låter de sig icke köras ut ur köket, så vi fungerar osedvanligt bra ihop. Vi lagade en risotto med en liten bit salsiccia till förrätt. Men det är ju påsk, så lite ägg måste det vara. Äggklyftor toppade med salsa verde som mellanrätt. Som huvudrätt något så enkelt som entrecôte med klyftpotatis (två kilo skalade på 4;23,7 minuter) och tzatziki (men väl så gott). Avrundas med lite ost och kex, samt sorbet. Till kaffet något senare en citronpaj. Och till detta våra vänner. Vad mer kan man önska sig en fredagskväll.