Nu har vi en trött hund. Tidigt i morse åkte vi ju till Lilla Stockholm. Och det var ju en helt ny upplevelse för Ia, som hon ju inte kände sig helt komfortabel med. Och dessa upplevelser tar på krafterna. Sedan åkte vi och hälsade på Pucko. Pucko är en bullterrier vars matte jag är arbetskamrat med. Jag har skrivit om Pucko tidigare och vår plan var ju att komma hem till dom innan Ia var rumsren. Det blev aldrig av, men idag åkte vi hem till dem efter utställningen. Jag vet inte varför, men dom hade inga mattor på golvet. Dom verkade undanplockade. (Jag begriper ingenting.) Det var också väldigt spännande att se hur Ia och Pucko skulle kunna fungera tillsammans. Pucko är ju en 30-kilos vild bullterrier och Ia en liten 14-kilos goseplutt. Så jag var väldigt observant på vad som hände när de började leka med varandra i Puckos trädgård. Pucko är väldigt snäll, men som sagt, stor och stark. (Och otroligt envis enligt matte och husse.) Men Pucko var väldigt lugn, och när han blev för närgången så Ia ifrån på skarpen. Och han lyssnade. Så de fungerade bra ihop. Under uppsikt. Men det innebär att vi kan träffas fler gånger utan problem. Hur som helst gav väl det också Ia en massa nya intryck. Och för att spä på hennes trötthet gick vi en lagom lång promenad när vi kom hem. Och nu är Ia trött. Väldigt trött. Vad som är lite konstigt är att hon varken ätit lunch eller middag idag. Lunchen hoppade vi liksom över med anledning av utställningen och pucko-besöket, men middagen villen hon inte ha. Men medan jag sitter och skriver detta hör jag hur frun plockar undan Ias middag och lägger dit lite ny icke torrlagd mat, och dem gick Ia och åt upp. Nu ska vi lägga lite mer mat i blöt och se om hon vill ha mer. Och även om hon bara fick en tvåa idag är hon världens sötaste hund, och ett citat av Tessan ligger nära till hands. (Jag vet bara inte vilket jag ska välja. Så här till påsk kanske vi ändå ska rikta blickarna uppåt och inte nedåt, så då blir det väl det lite mer rumsrena...) "Gud vad jag älskar min hund"

Nu är vi hemkomna från Lilla Stockholm, och rent utställningsmässigt gick det väl inte så bra. Det vill säga inte alls. Det blev en 2."Bra storlek och proportioner. Feminint huvud. Bra skalle och nos. Bra hals och skuldra. Kort överarm. Tillräcklig bröstkorg. Lite svag rygg. Bra kors. Skulle bära svansen lite gladare. Tillräckliga vinklar bak. Rör sig med lite kort steg. Bra benstomme Ej i bästa päls. Fullt hanterbar men tydligt berörd av utställningssituationen. Behöver träna."Rätt eller fel, men frun tyckte det kändes bättre om hon slapp visa Ia i ringen, så det fick vår uppfödare göra. Och hennes kommentar var att Ia , precis som kritiken säger, var berörd av utställningssituationen. Hon var inte så trygg, därför gick hon med korta steg och sträckte inte ut ryggen ordentligt. Och så eftersom hon precis har löpt, är inte pälsen i bästa skick. Man kan ju fundera på om det hade gått bättre om frun visat, eftersom Ia kanske hade känt sig tryggare då, men å andra sidan vet inte frun (enligt henne själv) riktigt hur man ska göra, så då kunde det blivit fel av den orsaken. Hur som helst, nu är det bara att börja träna inför nästa utställning och anmäla sig.