Alltid när det ska göras presentationer idag, måste man använda PowerPoint, annars är man inte seriös. Ju fler bilder med häftiga animationer man visar, desto duktigare presentatör är man. Och desto sömnigare blir auditoriet. Jag funderar på att inför morgondagen göra min 15-minuterspresentation helt utan PowerPoint. Folk kommer att bli så häpna så de kommer garanterat hålla sig vakna. Frågan är om jag gör det nu i kväll när jag ska förbereda mig. Vi får väl se.

Idag och i morgon är jag på tjänsteresa till den stora staden Linköping. Att fördriva kvällen när man bor på hotell är ju inte alltid så roligt. Det alternativet som låg närmast till hands var att gå ut med övriga arbetskamrater på pub, dricka öl och äta lite mat. Men jag tänkte ett steg längre. I Linköping bor det en lagottoägare vars blogg jag brukar läsa. Jag tänkte att jag skulle ringa henne och tipsa om att hon kunde bjuda mig på middag. Då slipper jag hänga på stans ölhak och spela biljard och kasta pil hela kvällen, och hon skulle få vansinnigt trevligt middagssällskap. Sagt och gjort, jag gjorde så, så nu har jag tillbringat hela kvällen hemma hos Acke (så heter hunden) och hans familj. Om dom hade trevligt middagssällskap förbjuder min ödmjukhet mig att uttala mig om, men jag hade i alla fall vansinnigt trevligt. Så trevligt att jag inte kom därifrån förrän alldeles för sent. I vår bekantskapskrets hemma i byn är vi kända som den familj som lämnar en fest sist, och alldeles för sent. (Det blir lätt så när man inte dricker. Man orkar hålla igång mycket längre då) Och jag läste just på hennes blogg att hon är alldeles för trött, så ni som tycker att Tessan är alldeles för trött i morgon, skyll allt på mig. Jag skulle masat mig därifrån mycket tidigare, men som sagt, det var inte lätt. Nu har jag emellertid kommit till hotellet, och ska väl gå och lägga mig om en stund. Ska bara förbereda en presentation till morgondagens möte först.

Det är inte lätt att skriva hunddagbok när man inte ens är hemma. Men efter två korta telefonsamtal med hemmavarande kan jag i alla fall avge följande rapport. På dagis idag sades Ia ha en himla massa energi. Inte så konstigt eftersom hon inte gjorde speciellt mycket igår på grund av sprickan i trampdynan, som för övrigt verkar vara borta nu. And that was all from the Linköping jury!

...i lördags kväll. Jag tog mig nämligen vatten över huvudet. Jag fick för mig att jag skulle laga oeufs à la neige, så kallade snöägg. Enligt kokbokens gradering var detta ett recept av den svåraste kategorin. Pocherad äggvita med socker (som ska ge någon slags maräng) på en spegel av vaniljsås, toppad med karamelliserat socker. Det är jävligt svårt att pochera klumpar av marängsmet. De kläggar ihop när de sväller, och sedan krymper de när man lyfter upp dem och blir bara en kletig sörja. Att få dem att behålla formen av ägg är helt omöjligt. Och inte är det speciellt gått heller, men ganska exklusivt. Och roligt att göra, men som sagt, en snorkel hade inte skadat.

Och kan man tävla i musik. Den frågan brukar ibland dyka upp i samband med melodifestivalen? När jag satt på bussen på väg hem från jobbet i slutet av förra veckan, kom jag på svaret. Eller i alla fall delvis. På denna busstur satt jag och lyssnade på musik från min MP3-spelare (vilket jag gör ibland) och jag upptäckte plötsligt att jag satt och spelade lufttrummor (jfr luftgitarr, som jag för övrigt ALDRIG spelat), och framför allt stampade jag takten med fötterna. Och detta är ett mått på hur bra musiken är. Eller snarare hur bra den som lyssnar, tycker att musiken är. Stampar man inte takten till musiken man lyssnar på, berör den inte tillräckligt mycket. Då kan man lika gärna sluta lyssna. Så visst kan man betygssätta musik, men bara individuellt och relativt sett. Ju mer någon stampar takten med foten, desto bättre tycker vederbörande att musiken är.

Jag blir så förvånad över resultatet i pågående omröstningen. Vilka är ni som känner till artisterna och läser min blogg? Vilka artister känner ni till? skriv gärna en kommentar? Och vem är du som påstår att du hört talas om alla artisterna? Anser du att du hört talas om dem bara för att du just läste dem i frågan? Jag har för säkerhets skull förtydligat frågan lite. Eller är det möjligen signora la famiglia som röstat? Hon är väl bekant med alla, det vet jag.

...var god mot en liten stalledräng. Ty önskar han något för egen del, är det bara ett magdeburgerspel.Efter en sån här dag med storm över stora delar av Sverige känner jag mig tvungen att skriva något om det jag också. Alla andra gör ju det, och jag kanske uppfattas som verklighetsfrånvänd om jag inte skriver något.Jag kanske inte ska säga för mycket, men hittills har allt gått bra här hemma. Inga omkullblåsta träd, inga strömoavbrott, bara ett litet blinkande, men datorn han aldrig starta om. Jag vet inte var vi har spritköket, jag tror vi har ved, och jag hoppas att ficklampan fungerar. Bättre beredskap än så har vi inte. Vi bor inte heller i värsta området för stormen. Men i en storstad är det väldigt lite luftledningar med el, så man är inte så utsatt. Och vi har inte heller några stora öppna östgötaslätter nära oss som vinden kan få upp farten på. Jag är helt enkelt inte speciellt orolig, fast man kanske borde vara det. Vi får väl se vad jag skriver i morgon.

Nu har tillräckligt många röstat i min omröstning och socker i grädden. Helt klart är att det finns fler än jag som riskerar att få vaniljsocker i köttfärssåsen. Nästa omröstning är nästintill inte rumsren. Den handlar om blues, något som denna blogg ju inte ska göra, även om det är ett av mina största intressen.