Om lite drygt en vecka ska jag ut och underhålla på ett möte. Jag förväntas att med min gitarr framföra några visor, och kanske berätta något intressant mellan visorna också. Frågan är bara vad jag ska berätta. Det kanske på något sätt borde knyta an till vad jag sjunger. Men det har jag inte bestämt än. Det får väl till största delen bli sådant som jag redan kan. Ju äldre man blir, destor svårare blir det att lära in både nya texter och hitta ett vettigt gitarrspel till ny musik. Dock har jag länge saknat Balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla i min repertoar, så den ska jag lära mig. Jag har heller aldrig framfört Cornelis, vilket lockar lite. Får se om det kan bli något av honom. Annars blir det nog På kryss med Monsunen (Evert Taube), kanske Inbjudan till Bohuslän (Evert Taube), En liten konstnär (Nils Ferlin/Lillebror Söderlund är det väl som tonsatt), Käre bröder så låtom oss supa i frid (C M Bellman), Märk hur vår skugga (C M Bellman), Ack du min moder (C M Bellman), Var blev ni av, ut Svea Hund (Hasse och Tage), Visa (La famiglia och hans far), Vårkänning (Dan Andersson/vem kan ha gjort musiken? Gunde Johansson, Sven Scholander, Gunnar Turesson, Dan Andersson, Torstein Bergman?). Sen är jag lite sugen på något av Birger Sjöberg också, men det är så himla svårt. Eventuellt, om jag törs blir det också Ett gammalt bergtroll av Fröding framförd som blues (ja, jag vet, det har både Cornelis och Peter Carlsson redan gjort, men det är så himla bra). Fler sånger än så tror jag varken att jag hinner fräscha upp från mitt eller sjunga innan publiken tröttnar.

Som sagt, av något konstigt skäl föredrog jag en himla massa bilåkande, doften av avgaser och en glaslös mässhall framför att vara ute i det fina vädret med Ia (Jovisst ja, skälet är ju att jag är en man som håller på med riktiga saker och inte med en massa fjolliga hundar) Men när jag återvänt från mässan åkte vi iväg för att lägga ett spår och senare spåra. Spåret var snart lagt, och vi åkte vidare till en slottspark för en liten promenad medan spåret låg till sig. (Nedan ses några bilder från slottsparkspromenaden)Sedan åkte vi tillbaka för att spåra, och det gick inte alls. Nu kanske ni hundkunniga tänker "fan, är han inte klok? Det begriper han väl att det inte går att spåra när det är snö". Jag kan bara säga att det begriper jag inte. Jag vet inte om det inte går att spåra i snö. (Jag tycker det går alldeles utmärkt. Det är aldrig lättare än när det är snö ute.) Om det nu går att spåra i snö måste varit något annat fel idag. Det blåste mycket, kan spåret blåsa bort? Var spåret lagt i medvind? Det tänkte vi inte på förrän vi var på väg hemåt, så det vet vi inte. EFtersom vi promenerade på en plats där vi tidigare lagt spår var Ia kanske så uppspelt (ja, det var hon) för hon trodde hon skulle få spåra där, och sedan när det först inte blev något spår och sedan blev, kanske hon tappade koncentrationen. Eller också var det något annat fel. Jag vet inte. Nu på kvällen har hon vaktat baksidan lite väl mycket tycker jag. Jag undrar hur man får henne att sluta med det. Vad jag kan förstå handlar det om att tala om att det är jag och frun som sköter om vaktandet. Hon behöver inte vakta åt oss. Det gör vi. Men hur fanken gör man sken av att vakta baksidan och hur talar man om för hunden att man gör det? Jag kan ju inte stå och spana ut genom fönstret och skälla hela dagarna. Eller?

...inte hoj, men väl utställare var BikerChurch, en MC-klubb för kristna hojåkare. Av dem fick jag Biker Bible, vilken alltså inte innehåller tips på bra hojåkarvägar, bra fik och förteckning över MC-tillbehörsförsäljare, utan är faktiskt en bibel med nya testamentet, dedikerat till alla som åker hoj. Hur häftigt som helst. Och dom i montern hade lika mycket skinnkläder och långt skägg och hästsvans som vilken hojåkare som helst. Jag tror det är ett himla bra grepp om man vill sprida det kristna budskapet. (Vilket ju är OK så länge det handlar om kärlek respekt och alla människors lika värde, men kanske mindre OK när man fördömer vissa människor, för att inte tala om när man bedriver krig i guds namn)

Enligt Dagens Nyheter var hojen på nedanstående bild mässans häftigaste. Kan så vara, men inget jag vill ha i alla fall.

Nu är jag äntligen hemkommen från MC-mässan i Älvsjö utanför Stockholm. Man undrar ju egentligen vad som kan få en att sitta en timme i bil för att gå in i en stor mässhal utan fönster, när man i stället kan vara ute i det fina vädret med hunden. Hur som helst, något var det i alla fall. MC-mässan var en upplevelse. Och jag fick känna att jag är en man. Jag satt en halvtimme i en mörk lokal, insöp doften av motorcykelavgaser och tittade på en massa stuntåkare på hoj. Dom åkte mest på bakhjulet och snurrade runt, och det kändes verkligen manligt. YEAA!!! När jag sedan gick vidare bland utställarna möttes jag av mycket lättklädda damer som delade ut tillbehörskataloger. Jag trodde sådant var ett passerat stadium i den mänskliga evolutionen. Och inte nog med det. Motivlackade hojar är ju alltid spektakulärt att visa på en mässa. Och att få se när en hoj motivlackas är ännu bättre, men ack så vanligt. Därför hade en motivlackande utställare valt att motivlacka en lättklädd dam. OHHHHHHHHHHH, YEAAAA, JAG ÄR EN MAN!! JAG GILLAR NÄR MAN MOTIVLACKAR BRUDAR. Det var för övrigt nästan roligare att titta på alla olika människor som var där, än alla hojar och tillbehör. Men självklart var jag och provsatt den nya Vespan som kan ses på bild i ett tidigare inlägg. Inte lika skön som min, men SNYGG!

Hittade en underbar länk. Där kan man knappa en adress och få reda på "livsstilstypen som präglar området" Mitt områdes boende tillhör grupp G, Välbeställda villaägare och typ G22, Guldkort och kapital. Vi karaktäriseras på följande vis:- Äldre- Högutbildade- Gifta par med barn- Höginkomsttagare med stort sparkapital- Samhällsintresserade- Förändringsbenägna individualisterDessutom konsumerar vi vin och sportartiklar till barnen och hushållmaskiner. Och med stor sannolikhet bor jag i Täby, Sollentuna,Danderyd, Vellinge eller Göteborg. Ja, det var ju i stor sett alla rätt, Allt stämmer på pricken :) Jag kanske skulle ändra min presentation till att i stället innehålla ovanstående. Hmmmmmmm

Nu har jag fått ett till svar från telia. Intressant. I det första svaret tyckte de jag skulle använda "mina sidor" för att fixa fram nytt lösenord. Jag påpekade dock att jag försökt det, men inte fortfarande inte fått någon personlig kod. I det nya svaret säger telia att det ibland kan ta upp till en vecka innan man får aktiveringskoden. Jag överväger nu att skriva tillbaka och fråga om dom själva underskattar sin telefonsupport så dom tycker det går fortare att vänta en vecka på aktiveringskoder till "mina sidor" än att vänta i telefonkön. Jag har ju aldrig påstått att det var veckolånga telefonköer, bara att de var timslånga.