I morse fick jag den stora förmånen att äta en så kallad hotellfrukost. De brukar ju ofta höjas till skyarna, för det är så trevligt när det finns så mycket att välja på. Prinskorv, äggröra, bacon, 3 sorters marmelad, 5 sorters bröd, färskpressad apelsinjuice och kokta ägg i alla hårdhetsgrader i all ära, men vad är en hotellfrukost utan wienerbröd? Var är egentligen en frukost utan wienerbröd? Platt intet, skulle jag vilja säga. Wienerbröd till frukost är bland det lyxigaste och egentligen mest naturliga man kan tänka sig. Storheten med wienerbröd till frukost insåg jag för en himla många år sedan när det gick en serie på TV som hette Pappas pojkar. Det var Carl-Gustav Lindstedt som pappan som altid råkade i svårigheter och fick ringa efter hjälp, sina två söner, spelade av Magnus och Brasse. Magnus var den ordentliga som alltid var upptagen av sitt medicinska forskningsarbete, och Brasse var hans motsats. Han var också alltid upptagen, men det var mer med brudar och chips än med medicinsk forskning. Hur som helst, i ett avsnitt blev Magnus och Brasse tvugna att övernatta i Brasses bil (en jenkare så klart, vad annars? (Serien var ju från 70-talet)) och på morgonen efter ska de äta frukost. Magnus kokar gröt och ägg, äter fiberrika smörgåsar och dricker jucie. Brasse klämmer i sig wienerbröd och coca-cola. Och då förstod jag hur viktigt det är med wienerbröd till frukost. Och ända sedan dess anser jag att coca-cola och wienerbröd är bland det mest syndiga man kan äta över huvud taget. Och jag älskar det.

Så har jag då äntligen kommit hem till MIN hund (nåja, min frus hund i alla fall) igen. Lite tråkigt att vara borta en natt sådär bara. Jag blev i alla fall mottagen på det sätt som jag förväntar mig att Ia ska ta emot mig när jag kommer hem efter att varit borta en natt. Men dessvärre fick jag inte vara hemma ikväll och umgås med Ia. Jag var tvungen att åka för att leda en studiecirkel kring musik. Den studiecirkel som jag har gjort själv och skrev om i ett tidigare inlägg. Men medan jag var på studiecirkel har det ägnats tid här hemma att lära Ia rulla en boll med nosen (den idén har jag inte stulit från Östgötaslätten även om det kan ligga nära till hands för vissa att tro det, utan det var frun som läst om det i en bok i går kväll och ville prova det. Och det var tydligen inte helt trivialt, varken för fru eller hund. Bägge två blev väldigt trötta, och en av dem har legat på fruns jacka (som av någon märklig anledning ofta ligger på golvet i hallen) och sovit hela kvällen. Jag säger inte vem!

...men det sket jag i!Jag körde utan PowerPoint, men om det blev bra vet jag inte. Eftersom jag egentligen inte hade så mycket att säga borde jag hållit käft. Men jag var ju tvungen att tala lite. Så jag körde en Kurt Olson. Prata och rita på blädderblock eller tavla med otydliga bilder och en massa pilar. Det dög åt dem i alla fall. Vår engelsktalande vän (han som gjorde att vi alla var tvungna att svamla på Engelska (att svamla på svenska är ganska lätt, men ska man svamla på engelska måste man vara förberedd)) visade PowerPoint-bilder med textstorleken 6 punkter. Inte speciellt bra, och dessutom mumlade han så man hörde inte vad han sa. Och de flesta andra använde sina PowerPoint-presentationer som pratmanus, inte för att förstärka det de hade att säga. Deras framförande hade blivit lika bra om de bara haft PowerPoint-bilderna framför sig och pratat utifrån dem utan att visa dem. Klåpare hela bunten.

Alltid när det ska göras presentationer idag, måste man använda PowerPoint, annars är man inte seriös. Ju fler bilder med häftiga animationer man visar, desto duktigare presentatör är man. Och desto sömnigare blir auditoriet. Jag funderar på att inför morgondagen göra min 15-minuterspresentation helt utan PowerPoint. Folk kommer att bli så häpna så de kommer garanterat hålla sig vakna. Frågan är om jag gör det nu i kväll när jag ska förbereda mig. Vi får väl se.