Hittade en underbar länk. Där kan man knappa en adress och få reda på "livsstilstypen som präglar området" Mitt områdes boende tillhör grupp G, Välbeställda villaägare och typ G22, Guldkort och kapital. Vi karaktäriseras på följande vis:- Äldre- Högutbildade- Gifta par med barn- Höginkomsttagare med stort sparkapital- Samhällsintresserade- Förändringsbenägna individualisterDessutom konsumerar vi vin och sportartiklar till barnen och hushållmaskiner. Och med stor sannolikhet bor jag i Täby, Sollentuna,Danderyd, Vellinge eller Göteborg. Ja, det var ju i stor sett alla rätt, Allt stämmer på pricken :) Jag kanske skulle ändra min presentation till att i stället innehålla ovanstående. Hmmmmmmm

Nu har jag fått ett till svar från telia. Intressant. I det första svaret tyckte de jag skulle använda "mina sidor" för att fixa fram nytt lösenord. Jag påpekade dock att jag försökt det, men inte fortfarande inte fått någon personlig kod. I det nya svaret säger telia att det ibland kan ta upp till en vecka innan man får aktiveringskoden. Jag överväger nu att skriva tillbaka och fråga om dom själva underskattar sin telefonsupport så dom tycker det går fortare att vänta en vecka på aktiveringskoder till "mina sidor" än att vänta i telefonkön. Jag har ju aldrig påstått att det var veckolånga telefonköer, bara att de var timslånga.

Från dagis berättas inget nytt. PÅ hemmafronten en del nytt. Bl a en ny sele, ty den gamla har blivit för liten. Men den jävla råttan har börjat käka grus igen. Och hon har börjat stjäla smörgåsar och brödskivor från bänken i köket. Hon når för fanken upp till vad som helst nu. I morse snodde hon kaninens broccoli (som låg på köksbänken i väntan på att bli utburen till kaninburen (som står ute i trädgården) Och hon tycker inte ens om broccoli. Tror jag. Och så stal hon en rå potatis när jag lagade middag idag. Och hade jag inte hindrat henne hade hon stulit min semla också. Nu vågar jag dock påstå att Ia kan rulla en boll. I alla fall hemma. Och i alla fall en sorts boll. Och i alla fall en liten bit. Tidigare har vi lärt henne "leta nalle", vilket betyder att hon ska leta reda på sin nalle och sedan stå där, så får hon godis. Så har vi också lärt henne "hämta lejon". Då ska hon leta upp sitt lejon och bära det till den som ger kommandot. I dag var jag helt crazy och sa hämta nalle. Och se på fan om hon inte går och hämtar nallen. Man blir ju imponerad.

Ibland när man surfar runt bland bloggar hittar man en och annan som verkar intressant. Ofta är det personer som just börjat blogga. Självklart sparar jag en länk till den sidan. Men tämligen ofta slutar personen att blogga efter någon vecka eller någon månad eller så. Jag har 36 sparade länkar till intressanta bloggar och av dessa är 11 till bloggar där skribenten tröttnat. Synd kan man tycka, men det är också bra, för man hinner inte läsa hur mycket som helst. Jag hinner egentligen inte med fler än runt 8 stycken.

Bussturen på väg till jobbet går förbi ett stor öppet fält som är som gjort för hundar att rastas på och att springa lösa på. I morse såg jag en flat coated retriever som kom ångandes i högsta fart. Och det såg ut som om det var hans största lycka att springa just där just då. Och att se andra glada gör en själv glad, så nu måste det bli en underbar dag på jobbet. (Kanske)

Idag hade någon klantat till det, så jag fick det stora äran att hämta hund idag. Eftersom det inte var förberett för detta med bil på rätt ställe och så, blev det ganska sent innan jag checkade ut Ia. Men när jag väl kom blev hon ju hysteriskt glad. Man blir ständigt påmind om vad man ska ha hund till. Väl hemma har vi lekt lite, hon har stulit en av mina middagssmörgåsar, och hon har skällt på spöken. Eller om det möjligen var mig för jag spelade gitarr och sjöng. (Vad är skillnaden?)Efter middagen låg vi tillsammans i soffan och Ia gnagde på ett ben. Under stundom hade hon benet på min mage och ibland nedanför mitt ansikte. I sådana lägen uppfylls man av en underbar känsla. Hunden skulle ju utan större problem fullständigt kunna bita av mig näsan eller så. Jag skulle inte ha en chans att skydda mig. Men när man ligger där med ansiktet 5cm från Ias tuggben, fylls man av en känsla av fullständig tillit. Ia vet vet att jag aldirg skulle ta hennes ben, och jag vet att hon aldrig skulle bita mig. Vi litar fullständigt på varandra. Häftigt!

Fan vad lite man hinner träffa sin hund när man inte är hemma på kvällen. Idag har jag varit på möte, och har i stort sett bara fått gå kvällspromenaden med Ia. Så vad som sig tilldragit i hennes liv idag vet jag föga om. Och därför skriver jag inte mer!